Ful är okej men INTE fånig

I dag tilltalade en man mig i min vanliga kö, den där man kan köpa skönt
onyttiga gifflar med enorma mängder fet ost.
– Varför ser du så arg ut?
– Arg, sa jag, vadå?
– Ja, där på bilden i tidningen…
Han var en SvD-läsare, som uppmärksammat att min bylinebild på senare tid
växt till en helsida. Något som jag själv, handen på hjärtat, valt att
blunda för.

Sanningen är nog att min bistra min kommit till för att jag är rädd för att
vara fånig. Ful är okej men INTE fånig. Och samtidigt är det nedräkning
inför min debut som programledare för SvD-Kultur. Hur går detta ihop?

Nåja, det gäller nog att nyttja sin mogna ålder och tunga bak för att
försöka sitta stadigt. Och så ska vi i vårt kommande program tala om något
som verkligen ligger mig nära om hjärtat – konst- och galleriscenen i
Stockholm. Lovar att pressa gästerna bland annat på vad som händer när
lågkonjunkturen slår till.

Så om jag lyckas hålla fånerierna stången, ska det här bli kul – skitkul!
Och förresten kan vi fnissa rätt bra också, både Lina (Kalmteg) och jag.