Annons

Historiebloggen

Dick Harrison

Dick Harrison

Vilken var Sveriges första järnväg? Svaret är beroende av om man avser hästdragna eller lokdragna järnvägar. Redan på 1700-talet lades rälsbanor, men till skillnad från senare hade man inga lok utan fick låta hästar dra vagnarna. Den första svenska banan av detta slag, ovan jord, som vi med säkerhet känner till anlades år 1798 mellan kolgruvorna och hamnen vid skånska Höganäs. Mannen bakom anläggningen var engelsman och hette Thomas Stawford.

Om man vill gå ännu längre tillbaka i tiden kan man peka på de många spårbanor som fanns i gruvor, och som även de använde hästkraft. Sådana transportanordningar brukades bland annat i Falu koppargruva, såsom framgår på en tavla av Pehr Hilleström från 1788. Men det är tveksamt om man skall kalla dem järnvägar. Liksom Höganäsbanan, vars räls i ett senare skede kläddes i järn, var rälerna gjorda av trä.

Järnvägar i modern bemärkelse, med ånglok som drivande kraft, kom några decennier senare. Den åtta kilometer långa Frykstadsbanan, mellan sjön Fryken och Klarälven i Värmland, togs som allra första järnvägsbana i Sverige i bruk för allmän trafik 1849. Även här användes till en början hästar, men 1856 byttes de ut mot lokomotiv. Frykstadsbanan lades ned 1871.

Överhuvudtaget var Värmland ett pionjärlandskap för järnvägar i Sverige, vilket berodde på behovet att binda samman sjöarna och kanalerna till ett fungerande transportnätverk. Ett tidigt exempel är sträckan Kristinehamn-Sjöändan, som år 1850 sammanband hamnen i förstnämnda stad med Bergslags kanal. Ångloken tog över på banan från hästarna år 1868, men då hade loken redan triumferat i övriga Sverige. Den första svenska allmänna, normalspåriga järnvägen med lokomotivdrift var banan Nora–Ervalla–Örebro, som öppnades för trafik den 5 mars 1856.