Alexandra Hernadi och Tobias Olsson
I ett tidigare blogginlägg redogjorde vi för bakgrunden till Sigtunas kommunala partnerskap med Luodian utanför Shanghai i Kina. Här tänkte vi gå igenom vad målet var med Sigtunas turistsamarbete, som fått namnet ”Sigtuna – Sveriges första stad och Kinas senaste”.
Så här skriver Sigtuna i sin projektansökan:
”Turismen är en av världens snabbast växande näringar. Denna näring har visat sig bidra till en positiv utveckling vad avser fattigdomsbekämpning, genom de arbetstillfällen den skapar, samt bidrar naturligt till en infrastrukturell utveckling”
Men vad betyder egentligen det? I handlingarna framkommer att Sigtuna hoppas att samarbetet ska stärka den lokala ekonomin i Luodian. Fler ska få möjlighet att jobba inom tjänstesektorn och därmed kan arbetslösheten minska, skriver kommunen i en projektansökan. Detta ska ske genom ”kunskapsöverföring, kultur- och informationsutbyte samt destinationsutveckling”, som det står i ansökan. Sigtuna pekar också på att man vill ”stärka kontakterna mellan sina respektive aktörer inom turismen”.
På lång sikt vill Sigtuna även öka jämställdheten i Kina genom att visa att flera kvinnor sitter på ledande positioner inom kommunens turistorganisation.
En punkt i projektansökan är miljöpåverkan. Här skriver Sigtuna att man vill diskutera med Luodian hur turismen kan utvecklas på ett hållbart sätt.
Bland aktiviteterna som ska genomföras nämns bland annat att tjänstemän från Sigtuna ska besöka Kina och att kineserna ska komma till Sverige. Ambitionen är att projektet ska pågå under tre år. ”Målen uppnås genom att kontakter knyts mellan turistorganisationer och turistaktörer i Sigtuna kommun och distriktet Baushan samt i Luodian Town. Ömsesidiga studiebesök skall genomföras”, står det i projektansökan.
Men hur gick det? Vi läser vidare.