Staffanstorp: ”Undvik korta projekt”

Projektledare PO Kjellborn i
Staffanstorps kommun ångrar inte biståndsprojekten i Ecuador. Däremot skulle han
önskat sig mer tid för att uppnå resultat. – Den här typen av projekt som bara
sträcker sig över ett år kanske man ska undvika, säger han till SvD.se.

Varför avslutade ni inte projektet
tidigare, ni fick ju tidigt signaler om att något var fel?

– Det fanns ju hela tiden om
löften om att pengar fanns tillgängliga. Tankarna kom naturligtvis ju längre
projektet fortskred men hela tiden fanns det löften från respektive borgmästare, de redovisade hela tiden exakt på öret , det fanns ju riktiga budgetar i botten här.

Vad drar du för slutsatser av era projekt i Ecuador?

– Vi har gjort en ansökan, en
budget, vi har utfört det uppdrag som getts oss. I det första fallet förlängdes
projektet, vi har levererat vad vi lovat. Först
efter påtryckningar redovisade de det vi behövde. Det är beklagligt men det är ju inte bortkastade pengar, ritningar finns ju nu och de kan tas fram närsomhelst och
fullföljas.

I en av dina rapporter nämner du
att pengar kan ha hamnat i privata fickor? Vad menar du med det?

– Det finns en artikel i
lokaltidningen om att borgmästaren i Salinas står åtalad för mutbrott. Mer än
så vet jag inte.

Vad tycker du om den hjälp ni har
fått av Sala-ida?

– När vi har behövt har vi bollat
med Sala-ida. När vi beskrev problematiken fick vi uppmaningen att fortsätta
som planerat. Vi har fortfarande en förhoppning om att det här kommer att kunna
färdigställas.

Vad tycker du om programmet för
kommunala partnerskap?

– Utmärkt, det är tydligt vad
uppdraget går ut på. De kräver redovisning i form av svar på en rad frågor och
narrativa rapporter. Det är ett utmärkt redovisningssätt.

Tycker du att programmet borde
förändras på något sätt för att undvika de problem som ni stött på?

– Den här typen av projekt som
bara sträcker sig över ett år kanske man ska undvika. Ett bra exempel som
fungerade var det sociala projektet kommunen bedrev i Ecuador som gick ut på
att hjälpa gamla. Där handlade det inte om byggande eller några tekniska
lösningar utan om att implementera något vi gör i Sverige.

Vad fick ni ut av samarbetet?

– Väldigt mycket, vi lärde oss hur
man kan bygga med enklare teknik som gör att kanske skulle kunna rationalisera
vår egen. I Sverige använder vi ofta maskiner eftersom arbetskraft är så dyr
men i Ecuador använder man människor i högre utsträckning. Man kanske kan göra
saker enklare.

Staffanstorp har ett flertal
projekt som finansieras av Sala-ida – varför ska kommuner hålla på med
biståndsverksamhet?

– Det finns riksdagsbeslut på det,
regeringen vill att kommunerna ska ställa upp med kunskap.

Ni fick kritik från Sala-ida för att ni använt för mycket
pengar till konsulter. Hur ser du på det?

– När det gäller konsultpengarna så gjorde vi en förfrågan
hos Sala-Ida när den personen vi hade tänkt att använda inte fick göra
uppdraget som projektanställd hos
kommunen inte fick göra detta för sin arbetsgivare. Sala-ida gav då ett positivt svar som de senare återtagit med
hänvisning till att det översteg ett
visst belopp. Men de hade lovat oss att använda konsultbolaget.

En läsare undrar hur
kommunikationen har skett? På vilket språk?

– All kommunikation har skett på svenska och spanska via
tolk. Det finns ett enskilt tillfälle när det skrevs dokument på engelska. Då
frågade vi om vi kunde behålla dokumenten på engelska. Alla sa att det går bra men sedan
visade det sig att de inte förstod dokumenten.
En annan läsare undrade vad ni gjorde när ni märkte att ni fått problem?

– Vi kommunicerade med Sala-ida, och har försökt rätta saker
hela tiden. Vi har också har haft överläggningar med presidentens
miljörådgivare, han var delvis involverad i projektet. Vi har även träffat
miljödepartementet men de kunde inte göra något.

En läsare vill att vi ska fråga dig om du skulle våga satsa
andra pengar än skattepengar på denna sorts projekt?

– Nej, det finns inte någon anledning, att använda kommunens
pengar strider mot kommunallagen.

Om du ser tillbaka på era projekt i Ecuador, ångrar du
något?

– Nej, det fanns egentligen bara ett fel, tidsfaktorn. Jag
tror att det hade löst sig med mer tid, det var en underskattning vi gjorde.

I Santa Elena så vet jag att det lokala
vattenleverantörsföretaget som ägs av kommunen nu har alla ritningar så jag
tror att det kommer bli av.

Vad är det för skillnad mellan vattenreningsprojekten och de
projekt som kommunen drivit i Ecuador som fungerat?

– Att det ena är ett tekniskt projekt som inte kräver så
mycket underlag. Det andra social projektet med äldre kunde man i princip
starta upp omedelbart från dag ett.

Här kan du lyssna på ett ljudklipp från intervjun.