Staffanstorps biståndsprojekt havererade

Havererade projekt, pengar som kan ha hamnat i privata
fickor och en kommun som själv är kritisk till hur systemet fungerar. Nu har vi
läst handlingarna om Staffanstorps vattenreningsprojekt i Ecuador.

Staffanstorp har ett långvarit samarbete med Santa Elenas kommun i Ecuador. Den skånska kommunen har bland annat haft utbildnings- och
sociala projekt i det sydamerikanska landet sedan 1999.

Men på en punkt har Staffanstorp helt misslyckats: två
vattenreningsprojekt i Santa Elena och grannkommunen Salinas har trots flera år
av arbete inte resulterat i någonting.

Ambitionen var från början hög. Efter en första resa till
kustprovinsen Santa Elena i februari 2006 konstaterar kommunen att behovet av
avloppsrening är stort. Ett hundratal mindre byar på landsbygden saknar all
form av avloppsrening och det förorenade vattnet från både hushåll och
industrier rinner rakt ut i havet.

Under resan besöker svenskarna bland annat byn Palmar, där
bara 30 procent av invånarna har tillgång till toalett. Avloppet rinner direkt
ut i vattnet och de som inte har tillgång till en toalett gör sina behov i ett
träsk. Flera andra byar saknar dessutom helt vatten och Staffanstorp bestämmer
sig därför för bygga tre pilotanläggningar och även lära ecuadorianerna hur de
i framtiden kan starta upp fler avloppsreningsverk. Vattnet från
avloppsreningen ska kunna användas för att bevattna fruktträd och
grönsaksodlingar. Finansieringen kommer dels från Ecuador, men också från den
Sida-finansierade organisationen Sala-ida.

Men ganska snart ska det dock visa sig att projekten blir
svårare att genomföra än Staffanstorp trott. Kommunens projektledare är PO
Kjellborn (M), då ordförande för tekniska nämnden och nu ordförande för
Energiverket.

I hans redovisning av resorna till Ecuador framkommer hur
frustrationen successivt växer. Utlovade ritningar dröjer, ecuadorianerna kan
inte finansiera sin del av projektet och flera gånger tvingas den skånska
kommunen konstatera att man fått felaktiga underlag.

Tanken är att vattenreningsprojektet ska pågå under 2006 och
slutredovisas 31 december det året. Men runt jul tvingas Staffanstorp inse att
projektet misslyckats: trots besök från Santa Elena till Staffanstorp i oktober
och trots en sista resa till Ecuador i november finns fortfarande inga
ritningar till den första avloppsanläggningen i byn Colanche. Vi har ”inte
lyckats med att överföra kunskap och bygga denna reningsanläggning på
landsbygden i tid”, skriver Staffanstorp i slutrapporten till Sala-ida.

I senare kontakter med Sala-ida skriver man att det
framkommit att ”ecuadorianerna inte förstår den engelska texten, det var
huvudanledningen till att ritningarna ej var framtagna”. Delegationen från
Ecuador hade heller inte förstått den undervisning de fått under besöket i
Staffanstorp.

Det innebär dock inte att Staffanstorp ger upp. Sala-ida
beviljar ytterligare pengar för att projektet ska kunna fortsätta ett år till.
Men fortsätter gör även problemen.

Återigen dröjer ritningarna och samarbetet med den
ecuadorianska projektledningen gnisslar rejält. ”Vem tar det övergripande
ansvaret? Det blir inte bättre av att när vi besiktigade platsen för dammarna
att Dalton ställer en massa konstiga frågor som var infiltrationen ske? Han har
helt enkelt inte läst och förstått handlingarna och det gör mig iskall. Att vi
skall bygga en anläggning tillsammans med folk som inte ens vet vad vi skall
bygga!” kommenterar PO Kjellborn samarbetssvårigheterna. Senare skriver han:
”Det framkommer med önskvärd tydlighet att de som varit ansvariga för projektet
överhuvudtaget inte haft en aning om vad de skulle ha gjort i form av ritningar
och andra underlag”.

När Staffanstorp väl får ritningarna saknar dessa viktig
information och går i princip inte att använda. Santa Elena har inte pengar att
finansiera sin del av projektet och under en resa till Ecuador i mars 2008
skriver PO Kjellborn att man lämnat ”kommunhuset lika besvikna som varje gång
vi lämnar denan byggnad.” I maj 2008 ger Staffanstorp upp och sedan dess har
vattenreningsprojektet i Santa Elena legat helt nere.

Samtidigt har Staffanstorp också samarbetat med Santa Elenas
grannkommun Salinas, en populär semesterort bland ecuadorianerna. Även här har ambitionerna varit höga för att lösa akuta
problem med avloppsrening.

Staffanstorp vill hjälpa till att bygga ut och färdigställa
en redan befintlig anläggning. En försenad upphandling, bråk om vem som äger
rätten till vattnet, bristande kommunikation och utebliven finansiering från
Ecuador leder till att även detta projekt havererar. Staffanstorp noterar också
att det finns rykten om att pengarna från den ecuadorianska sidan hamnat i
privata fickor.

Så vad var problemet? På ett ställe framkommer att
ecuadorianerna vill att en svensk projektledare placeras i Santa Elena för att
ta fram underlag och driva projektet. Men själva tanken med det kommunala
partnerskapet är att föra över kunskap från den svenska kommunen till
mottagarlandet.

”Jag har självklart inga problem med att öppna projekt på
denna bas men då är det Sverige som bygger anläggningar och inte
kunskapsöverföring som det var tänkt”, skriver PO Kjellborn och konstaterar att
projekt likt vattenreningen i Santa Elena inte fungerar. ”Man kanske inte
överhuvudtaget skall driva denna typ av projekt då de är ganska tidskrävande
och är svåra att genomföra på så kort projekttid som ett år”, avslutar han.

Imorgon klockan 9.00 intervjuar vi PO Kjellborn – då ställer
vi frågor om pengarna som kan ha hamnat i privata fickor och vad han anser om
biståndssystemet. Har du frågor som du vill ställa till honom lägg de här i
kommentarsfältet eller mejla. Läs samma handlingar som SvD.se här.

Vi har ännu inte fått ut alla uppgifter om hur mycket pengar Staffanstorp fått från Sala-ida till vattenreningsprojekten i Ecuador. Vi hoppas återkomma i morgon med den uppgiften.