SKL: ”Väl spenderade pengar”

Åsa Ehinger Berling var tidigare vd för Sala-ida och nu styrelseordförande för ICLD. Hon ser de kommunala partnerskapen som bra biståndsprojekt för att stärka lokal demokrati.

Varför är det viktigt för svensk biståndspolitik med de här
kommunala partnerskapen?

– Det är en fråga som egentligen ska ställas till Sida. Det är Sida och
ytterst Gunilla Carlsson som ansvarar för svensk biståndspolitik. Men vi
på SKL är fullständigt övertygande att lokalt självstyre och lokal demokrati
utvecklar välfärden, inte bara i Sverige utan i världen. Då kan vi med vår
kompetens och våra medlemmars kompetens bidra till att stärka den lokala
demokratin i världen. Det behöver inte handla om att lära någon hur man röstar
i en demokratisk församling, utan också hur man gör för att involvera
medborgarna i en process som handlar om avfallshantering eller något annat.

Vi har tittat på Vara kommun, som fått över två miljoner
kronor för ett samarbete med Huangshan i Kina. En tredjedel av pengarna har
gått till resor och de konkreta resultaten är få – är det rimligt?

– Jag vill inte värdera det, utan jag tycker att det är
våra ansvariga biståndspolitiker som måste värdera det. Det jag kan säga är att
det omöjligt att bedriva ett samarbete med länder relativt långt från Sverige
utan att lägga en stor andel resurser på resor. Det är en nödvändig kostnad,
annars kan man inte göra någonting.

– Jag kan inte kommentera Vara specifikt, för det har jag
ingen egen kunskap om. Men jag vet att man för att uppnå resultat vill ha
en engagerad kommunledning både
hemma i Sverige och i partnerskapslandet. Vi vill att man skriver under ett
samarbetsavtal och att man tillsammans ska komma överens om vilket projekt man
vill utveckla tillsammans. Och det kräver ju att man möts, inte bara en gång
utan kanske två gånger innan man har hittat vad man ska utveckla tillsammans.
Då kostar resorna, men jag tror inte du hittar någonstans att någon rest
businessclass. Det är ett absolut krav att man väljer de billigaste
biljetterna.

Tycker du att de kommunala partnerskapen är väl spenderade biståndspengar?

– Jag tycker att det här är väldigt väl spenderade och
kontrollerade pengar. Rent allmänt i biståndspolitiken är det svårt att visa på
konkreta eller snabba resultat. När jag kom in i verksamheten och började som vd
på Sala-ida var jag överraskad över den noggrannhet med vilken man ställer krav
på samarbetsprojekten.

– Man ställer krav på att det verkligen ska vara ett projekt
och man har otroliga krav på uppföljning och redovisning och att man inte får ersättningar för det som det inte är sagt att man ska få ersättningar för. Min
uppfattning är att det här i princip är välskötta projekt som är väl utnyttjade och som mycket bättre än många andra projekt jag sett, bland annat inom EU,
utnyttjar den lokala demokratins kraft. Det hindrar inte att man kan hitta
många fel inom dem, men i relation till mycket annat som görs så tycker jag att
det här är riktigt bra exempel på vad man kan åstadkomma.

Men varför ska svenska kommuner ägna sig åt demokratiarbete
utomlands?

– Svenska kommuner ska inte finansiera bistånd, och får det inte heller. Det är därför det finns
Sida-pengar. Men det är naturligtvis så att man lägger ner tid och energi när
man engagerar sig i ett sådant här projekt. Det är för att man lär sig någonting,
att man bygger relationer och i många projekt finns ett sidosyfte med
näringslivsfrämjande åtgärder. Man kanske har ett företag i bygden som ser en
möjlighet att göra affärer på den kinesiska marknaden, och då är ett otrolig
dörröppnare att ha med sig ett kommunalråd i spetsen.

– Det kan bli en
win-win-situation, att dels lära sig mer och se på sin egen verksamhet med nya
ögon, men att det också finns ett näringslivsperspektiv i det hela som jag
misstänker finns med som ett motiv. Sedan finns det också ett altruistiskt
motiv: om vi vill slåss för starkt lokalt självstyre i Sverige så är det inte
så dumt att stärka den internationellt också.

Vem tar besluten om vilka projekt som ska godkännas?

– Nu under ICLD tar Sida besluten efter rekommendation från
ICLD. Det var annorlunda under Sala-idas tid, men Sidas jurister har varit noggranna
med att det ska vara Sida som agerar beslutsfattande myndighet. ICLD lämnar
rekommendation till Sida, men de står för beslutet.

– Under Sala-ida fick Sidas
personal i respektive land reda på det beslut som partnerskapsrådet fattat och
om de då tyckte det var ett olämpligt beslut så kunde de inhibera beslutet. Om
de inte protesterade så gick beslutet igenom.