Dagen efter Kanye

Jag är egentligen inte säker på att han faktiskt har slutat spela. För Kanye West är inte en man som har bråttom av scen. Han har inlett en intensiv romans med en autotuner och vill nu manifestera sin kärlek för hela världen – eller just igår kväll, hela Slottsskogen. Det skulle inte förvåna mig om han fortfarande står där på Flamingo-scenen och förklarar hur fel världen har när de inte helt tackar och tar emot hans gudabenådade geni. I en musikvärld som ofta känns slätstruken är det tur att Kanye West finns. Han stormar gärna prisgalor för att ge priset till sig själv (sig själv alltså, ingen falsk blygsamhetsprotest där inte) och han är en citatmaskin av nåd.

Mitt bästa Kanye West-historia – och då finns det oändliga citatpärlor att välja bland – är från när Sebastian Suarez-Golborne gjorde en intervju med West för några år sedan. Mitt i ett svar stannade Kanye upp och utbrast ”jag önskar att jag alltid bar ett anteckningsblock med mig så att jag kunde anteckna alla de storheter som Kanye West säger”.

Fantastiskt är knappt ens förnamnet.