SvD har checkat in på WoW

Sådär då. Äntligen. Efter att ha köat i en mindre evighet och sedan slagit sig fram genom horder och åter horder av folk är festivalbloggen nu incheckad och inloggad. Först måste vi ta det här med publikantalet. Det är givetvis en fjäder i hatten för arrangörerna Live Nation att de fått utöka områdets storlek efter det höga biljettrycket. Men för oss som går på festivalen börjar det bli hopplöst. Bara tanken på att komma in i konserttältet ger mig yrsel, att lämna området är det inte tal om (vem ska orka stå i jättekön två gånger på ett dygn?) och det blir till att äta gräs till middag (hallå matköer!). Det är en klassisk utveckling som är oroande. För Way Out West är inte första festivalen som verkar förtjusta i chansen att växa sig stora. Men att växa sig till 25 000-biljettsnivå sker inte gratis. Det är på bekostnad av det som förut var det charmanta med Way Out West. En stadsfestival med själ. I år är den mer opersonlig än någonsin. På området idag och i morgon spelar framför allt de största akterna. De mindre banden spelar på klubbarna. Och att komma in där är som kamelen och nålhuvudet. Igår spelade James Blake, Warpaint, Okkervil River och Timber Timbre på Stay Out Wests klubbar. De borde ha spelat på området. Idag. Gärna nu.

För er som är sugna på att se något bra ikväll: missa inte Syket (00.30 Annedalskyrkan) och Wu Lyf (01.00 Trägårn). Det innebär givetvis att det är dags att börja köa redan nu. Eller ännu hellre – för några timmar sedan.