Hejdå Hultsfred

Du har varit en festival i min smak. Nu när det inte var så förbannat mycket folk överallt kan man se saker man i vanliga fall missar.

Som de fruktansvärt söta munk-ungarna till exempel. De hade kanske flest kunder på hela området. Jag gissar att de är miljonärer vid 18.

Eller hur Hulingen ändrar färg när solen går ner. Till och med Morrissey var rörd.

Eller hur funktionärerna för en gångs skull verkade vara på bra humör, och hur charmigt det är att farbrorn som tog betalt på festivaltåget plötsligen drar ner tågrutan halvvågs till festivalen och hojtar ”Bernte, ställ in min i öl i kylen” in i en av trädgårdarna som badar i guldigt, björksilat ljus.

Eller hur kul det är att The Embassy verkar vara så uttråkade att de knappt är vid medvetande, men att Torbjörn ändå hinner med ett klädombyte under konserten. Oärliga konserter är det värsta jag vet, och mycket ärligare än The Embassy klockan fem på eftermiddagen blir det knappt. Jag gillart.

Nu är det kaffe i solen på balkongen, sen hemåt.