Kort och mycket selektiv sammanfattning av Arvikafestivalens första dag

Musiken: Det började mycket bra med Yeasayer och Anna von Hausswolff. Kreddig och arty indie, från Brooklyn och Göteborg. Fortsatte med Four Tet-mannen Kieran Hebden, som skruvade fram skimrande flummig klubbelectro, innan blåhåriga rockbitchen Juliette Lewis (som en gång i tiden var ett Woody Allen-fynd) gjorde sitt bästa att ge den fyrkantigaste amerikanska rockmusiken ett kvinnligt ansikte. Senare på kvällen kom den stora och breda publiken in på området, bland knallar och matställen, när det var dags för Robyns electropop och Kents arenarock. Båda två lika övertygande.

Vädret: lite sol, lite regn, mest växlande molnighet. Varmt.

Publiken: alla typer och generationer. Från syntare och gother till hårdrockare och söta indiepar med tygväskor. Fast mest var det förstås, som det brukar vara, människor utan behov av att profilera sig eller tydligt demonstera någon tillhörighet. Musik har ju en vacker förmåga att samla olikartade.