Fullt ös medvetslös

Nu är det full fart i varje buske. Har precis kämpat mig igenom en stund med Takidas postgrunge, fortsatt med Name The Pets electropop och rundat av med Dennis Lyxéns svenskspråkiga sidoprojekt Invasionen. Som svensk rockmurvel (det är i alla fall en del av min utövning som musikkritiker) är det naturligtvis plågsamt förutsägbart att inte förstå sig på Takida. Men det går bara inte att se något bra med deras jämrande och eländigt entoniga postgrunge. Inifrån presscentret hör jag hur de spelar något som låter som Celine Dions The power of love, körd genom en torktumlare, och jag känner hur min hjärna, som går på halvfart vid det här laget, inte förmår formulera något ens måttligt intelligent om var felet ligger. Name The Pet och Invasionen var det dock inget fel på. Dennis Lyxén är ju alltid underhållande.