Hej då Borlänge

Det blev en intensiv Peace and Love-helg för mig. Men nu väntar vardagen. Kommer det att kännas tomt utan horder av folk med saker klottrade med tusch på sina bara kroppar? Känns livet gråare när det kommer en måndag som inte innebär att gå genom ett os av älgkebab och att plötsligt inte befinna sig i mitten av konserter som pågår på fem scener samtidigt? Det finns ingen tomhet som den tomheten som uppstår efter en festival. Tristess och en oändlig lättnad sammankokt till en enda känsla. Vi hörs på Way Out West igen.