Från Watain till Axl

Igår saxade man mellan Watain på Sweden Stage och W.A.S.P. på Rock Stage. Watain var svinbra, hade mäktig dekor och bra ljud. Snyggt och laglöst. Från Lawless Darkness till Blackie Lawless: De sista låtarna på W.A.S.P var betydligt bättre än konserten i Stockholm senast. När Blackie väl sjunger så låter det ju helt fantastiskt.

Sedan började väntan på Guns N’ Roses. Det kändes fint att vara en del av publiken när buropen ekade i natten när bandet fortfarande inte gått på, 40 minuter efter utsatt tid. Tyvärr visade det sig inte vara något att vänta på. För det första känns det fortfarande som att man inte har någon aning om vad det är för folk Axl egentligen har med i sitt band. Senaste tillskottet Dj Ashba (bara namnet…) från bla Sixx : A.M. spelar nästan samtliga solon, trots att han är nyast i bandet. Det känns som att Axl medvetet gjort honom till fixstjärna jämte honom själv, någon i stil med vad Slash en gång var. Synd att han innehar kanske en promille av Slashs coolhet bara.

Sedan händer något konstigt med ljudet som, när vi går längre bak, inte kan betyda något annat än att PA:t plötsligt dragits ned. Volymen är borta! Ha ha, hur tänkte ni nu? Det gick att stå ett stenkast från scenen och föra ett samtal i normal volym. Att Winger spelade högre än GN’R känns helt absurt. Ännu ett fiasko i stil med Heaven and Hell förra året alltså. Katastrof. Dessutom är timingen helt fel så bomberna smäller av en halv sekund skevt hela tiden. Pajas.

Men jag skall säga att innan allt gick åt helvete tyckte jag nog att det var de nya låtarna som lät bäst faktiskt. Sorry till exempel, var det definitivt inget fel på.

Och Axl? Tja, han verkade andfådd och otränad, men på gott humör. Trevligt att höra honom skämta om Café Opera-incidenten.