Forget the fucking consoles

Det är mycket snack om att tv-spel har blivit big business. Men det märks framförallt i publiken, som i år är hälften gaming geeks och hälften Gordon Gecko-wannabes. Medan jag väntade på att Nintendos presskonferens skulle sätta i gång satt jag bredvid en kraftig man i khakibrallor, randig skjorta och guldklocka. Runt halsen ett E3-pass med företagsnamnet Highbridge Capital Investment.

Han har det jobbigt, förstår jag av det agiterade samtalet han för med sin polare.

“You see those three fuckers down there?” säger han och pekar ner i salen. ”They’re the Fidelity Group. They’ve fucking fucked me over. They should fucking buy more stock.”

Han sitter och fingrar på sin Blackberry en stund, sneglande på orosklicken längre fram i salen.

“Who’s that white guy over there? You see him? Should I be over there, fucking schmoozing with those guys?”

Hans kompis, tydligen inte lika intresserad av investerarrelationerna, försöker småprata om Wii. Han får inget gehör.

”Forget the fucking consoles. Just buy the fucking stock.”