Fredag kväll i Hultsfred

Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att The Hives var så starka igår. Det var som att alla deras hårt inövade poser och Howlin’ Pelles smarta mellansnack inte riktigt betydde något längre. De sakerna fanns där men sprack liksom i sömmarna eftersom de rockade så infernaliskt hårt.

Och trots det så lyckades Johnossi lite senare toppa The Hives insats. Johnossi var helt enkelt överväldigande. Mer om detta kan man läsa i recensionen som ska finnas på webben.

En sak som är en aning besvärlig när man är på festival är att det ofta händer saker på många olika platser samtidigt. Och då får man bestämma sig för vad som ska lyssnas in. Det går tyvärr inte att vara överallt. Så Säkert!, The Only Ones, Arch Enemy och Shortwave Set – alla intressanta akter – missade jag.

Och understundom väljer man fel. Satsade t ex på att se finska gothrockarna H.I.M., vilket visade sig vara ett misstag. Nog kan de bygga upp en dov och mörk atmosfär, sådant som deras publik går igång på. Men H.I.M. har förfärande tunna låtar.

På slutet gjorde de en version av Rebel Yell, Billy Idols gamla hit, och då vaknade hela fältet framför Hawaiiscenen till liv på ett sätt den inte gjort tidigare under deras spelning. Men en pigg låt i en soppa av menlösheter är inte mycket att komma med.