Ni är många där ute

Under torsdagskvällen vandrar jag runt och kollar lite på saker jag inte ska skriva om. Saker som jag inte har någon avsikt att recensera.

Simple Plan…

Vad är dealen?

Sprättig punkpop utan mål eller menig. Ändå är det fullt hus.

Serj Tankian, mannen från System Of A Down, och hans naturvidriga sprättmetal. Hans blotta existens får min själ att värka.

Mannen tjongar runt i en vit, sliten chapeau-claque. Han ser ut som en vilsen mimare. Men med ett batteri av ”skickliga” musiker bakom sig.

Låt oss byta ackord var tredje sekund, Låt oss byta takt aningen oftare.

Sprätt är tydligen grejen.

Sorry om jag låter lite neggig. Men man måste dra en gräns någonstans.

Nu är jag färdigskriven för dagen. Ja, till papperstidningen alltså.

En kvick dusch och sedan bär det av mot Atlantis och Hästpojken. Det är riktigt musik det.