Vad är barnjazz?

När Jojje Wadenius framträder på onsdagseftermiddagen, alldeles ensam på stora scenen, blir det inte såmycket jazz i traditionell mening, även om han säger att en ackordgång påminner om Giant steps. Däremot blir det typiskt svensk barnkultur i sin proggigaste form med myspysigt galna texter av Barbro Lindgren och Kenneth Gärdestad, trivsamt tonsatta av Wadenius själv.

Många har samlats,både barn och vuxna. Fast det är mest föräldrar som sjunger med. Antagligen har de vuxit upp med Wadenius 70-talsskivor.

Själv sitter jag och sörjer att inte Jojje kunde fått dra några solon med Steely Dan, han har ju ändå spelat in med Donald Fagen och varit med på en tidig Steely Dan-turné. Antagligen är det större chans att han får sitta in med Blood, Sweat & Tears, som han också spelat med. De är säkert inte lika kinkiga och är förmodlingen i större behov av bra musiker.