Färgkoordinerad klänning

Jorå, det var det jag sa, Margareta Bengtsson inledde tisdagen på bästa tänkbara sätt med en sofistikerad och trivsamt blåtonad lunchkonsert (som dragit hyfsat med folk) där svensk sommarjazz otvunget förenades med gamla fina amerikanska jazzstandards. Tätt ensemblespel, snygga solon och ett vokalt uttryck befriat från onödiga dekorationer. Fråga: var det en slump att den snygga klänningen var färgkoordinerad med draperiet?

Jag är däremot inte helt förtjust i Grünewaldsalen. Visst är den vacker, men samtidigt murrig och dyster. Dessutom med en inte helt idealisk akustik och, ärligt talat, mediokra målningar av Isaac Grünewald.