Festivalblogg
Linnea Olsson
Linnea Olsson
Det är dags att ta Sweden Rock Festival på allvar. Trettiotusen besökare hade festivalen det här året. Dessutom utökad med både område och en dag extra.
Inte illa för en festival som förbipassats som något av ringa betydelse nere i Blekinge. Ett gäng hårdrockare. Vem bryr sig.
Bara det att det råkar vara så att hårdrocken, med allt ifrån death metal till Hellacopters-rock, är kanske det svenskaste vi har. Bara det att det finns en anledning till att Iron Maiden eller Metallica spelar för utsålda arenor varenda gång. Bara det att svenska band som Entombed, In Flames och Candlemass räknas till den absoluta eliten i internationella metal-sammanhang.
Bara det att Sweden Rock vet detta och gör något åt det.
Nu är Sweden Rock givetvis långt ifrån perfekt och uppställningen detta år inte klockren. Nu är det ju så att stora band kostar – men jag ser gärna ett stort dragplåster och en gedigen samling kvalitativa band i mindre skala, snarare än för många trötta och trista föredettingar. Det finns mycket nytt och bra där ute, ta till vara på det!
Men med det sagt – av med skygglapparna, Sverige! Sweden Rock har både hjärta, mod och är oundviklig att förneka som en av de största spelarna i festivalligan.
