Lars-Georg Bergkvist från World Economic Forum

Lars-Georg Bergkvist

Lars-Georg Bergkvist

Förmodligen nödvändigt och sannolikt bra. Men det kommer inte att räcka. Och det finns risker för bakslag.
Det är vanliga kommentarer bland ekonomiska bedömare här i Davos till det stimulansprogram på 825 miljarder dollar som nu sjösätts av USA:s president Barack Obama.
Det är svårt att bedöma resultatet. Men det är ändå värt att pröva. Man måste ju göra någonting, är en vanlig uppfattning samtidigt som många alltså menar att det kommer att behövas mera – sannolikt mycket mera.
– Det amerikanska stödpaketet räcker inte för att få fart på världsekonomin. Den ekonomiska krisen är alldeles för djup för det ska kunna ske, menar exempelvis Zhu Min, vice vd i den stora statsägda affärsbanken Bank of China.
Hans landsman Justin Yifu Lin, chefsekonom vid Världsbanken varnar för att de olika stimulanspaket som dras igång på olika håll i världen kommer att få liten – om ens någon – effekt om de inte samordnas.
Det behövs en global, samfälld stimulansinjektion som också innefattar utvecklingsländerna som drabbats kanske ännu hårdare av krisen än i-länderna. Många av de länderna har svaga statsfinanser att de inte har råd att genomföra stimulansprogram. De borde få ekonomisk hjälp från de rika länderna, menar Lin.
Ett förslag som hörts här i Davos är at USA tillsammans med Kina och Japan inrättar en särskild fond på ”flera hundra miljarder dollar” som fattigare länder kan använda i försöken att få fart på sina egna ekonomier.
Men de finns också de som är rätt skeptiska.
Stimulanspolitiken kan urarta i protektionism, om länderna hemfaller år ”stöd-kapprustning”, menar japanska Keio-universitetets Hazio Takenaka.
Och flera andra varnar för att stödmiljardrullningen i slutänden kan visa sig vara att elda för kråkorna: Dyrt men utan någon nämnvärd effekt.

Fler bloggar