WASHINGTON Endast timmar kvar till primärvalen i Michigan och Arizona på tisdag. Ytligt sett handlar det om två kandidater – Mitt Romney och Rick Santorum – men på ett djupare plan om kampen mellan fraktionerna inom GOP, Grand Old Party.
- That Mitt Romney finds himself so imperiled by Rick Santorum—Rick Santorum!—is just the latest in a series of jaw-dropping developments in what has been the most volatile, unpredictable, and just plain wackadoodle Republican-nomination contest ever, skriver John Heilemann i en analys i veckotidningen New York.
Heilemann skrev tillsammans med Mark Halperin boken Game Change om valrörelsen 2008. De jobbar just nu med uppföljaren, Game Change II, och i väntan på den kan intresserade snart se filmversionen av den första boken. Game Change, premiär i HBO den 10 mars. Förhandsskvaller: handlar mest om Sarah Palin.
I övrigt går det trögt för Mitt Romney. Senast i enlighet med en av politikens sanningar: bakgrundsmiljön lika viktig som budskapet. I fredags flaggades det för ett tal av Romney där han skulle presentera sitt ekonomiska program. Det var bara det att de 1200 åhörarna försvann i idrottsarenan Ford Field i Detroit med 65000 stolar. Och, sedan kläckte Romney ur sig:
- I like the fact that most of the cars I see are Detroit-made automobiles. I drive a Mustang and a Chevy pickup truck. Ann drives a couple of Cadillacs, actually. And I used to have a Dodge truck, so I used to have all three [Detroit carmakers] covered.
Kanske inte så lyckat att prata om innehav av fyra bilar i delstaten med rekordarbetslöshet – eller att skryta med att de är amerikanska när en del av valkampanjen handlat om ens debattartikel med rubriken Let Detroit Go Bankrupt.
Här vad Rush Limbaugh tyckte. Och här Rushs summering av känsloläget bland republikanska primärvalsväljare, ”…that they’re mad because the Republican elites aren’t being scary enough!” när de inte tydligt talar om om vad fem år till med Barack Obama skulle innebära.
Ett citat till ur Heilemanns artikel:
- The transfiguration of the GOP isn’t only about ideology, however. It is also about demography and temperament, as the party has grown whiter, less well schooled, more blue-collar, and more hair-curlingly populist. The result has been a party divided along the lines of culture and class: Establishment versus grassroots, secular versus religious, upscale versus downscale, highfalutin versus hoi polloi. And with those divisions have arisen the competing electoral coalitions—shirts versus skins, regulars versus red-hots—represented by Romney and Santorum, which are now increasingly likely to duke it out all spring.
