Skrattretande tv-förbud i Iran

Hassan Rouhani valdes till president i Iran på löften om att skapa avspänning och reparera relationer med omvärlden. Hittills har det resulterat i ett interimsavtal med stormakterna gällande landets kärnenergiprogram, efter att Rouhani som första iransk president på 34 år haft direkt kontakt med sin amerikanska motsvarighet. Men Rouhani har också utlovat lättnader på hemmaplan och några tecken på det kulturella planet har börjat synas.

I september öppnades det iranska filmhuset, i Teheran, till stor glädje för landets filmskapare och filmvänner. Det tvingades stänga i januari 2012 efter att ha väckt förre presidenten Ahmadinejads regerings ogillande. De senaste åren har restriktionerna mot iranska filmskapare varit hårda. Bland annat befinner sig filmskaparen Jafar Panahi i husarrest belagd med yrkesförbud, men nu kanske landets framstående filmkonst går mot en ny vår.

Och lättnader kan vara på gång även för de iranska tv-tittarna. I tisdags avslöjade Irans kulturminister Ali Jannati att 71 procent av invånarna i huvudstaden Teheran tittar på förbjudna satellitkanaler, enligt landets officiella nyhetssajt IRNA.

Att försöka störa kanalernas sändningar kommer att bli praktiskt omöjligt när många av kanalerna kommer att finnas tillgängliga på mobiltelefoner i framtiden, konstaterade kulturministern, och jämförde med förbudet mot videobandspelare på 1980-talet, som han beskrev som löjligt. Kanske kommer vi att skratta åt dagens förbud om några år, antydde han. Film och tv-tittarna kan bara hoppas att han får rätt.

EU:s hbt-linje kritiserad

BRYSSEL. ”Vi kan predika om bögar och lesbiska och bisexuella hur länge som helst, men det kommer att vara kontraproduktivt. Vi måste fokusera på grundläggande rättigheter”.

Chefen för EU:s diplomattjänsts (EEAS) Afrika-direktorat, britten Nicholas Westcott, förklarade på en konferens i Bryssel igår vad han menade med sin tes att EU borde var mer ödmjuk vad gäller ”kulturella” frågor i Afrika.

Vi i publiken drog efter andan. Det var oväntat utspel i en i övrigt mycket typiskt Brysseldebatt: ett slags pseudo-debatt om EU:s varande där talarna tävlar mot varandra om att använda sig av för utomstående obegriplig och fyrkantig EU-jargong, dunkar varandra i ryggen, och presenterar varandra som ”min gamle vän” kring talarbordet.

Temat för konferensen i det vackra Egmontpalatset i centrala Bryssel var EU:s inflytande i världen. Den brittiske Afrikachefen skulle berätta om EU:s inflytande i Afrika.

Westcotts uppfattning att hbt-rättigheter är en ”kulturell” fråga som inte ingår i ”grundläggande rättigheter” är inte bara en magstark kommentar från en diplomat som representerar EU-länderna på en kontinent där diskriminering, förföljelse och våld mot hbt-personer inte sällan sanktioneras från högsta politiska ort.

Det är också en mycket odiplomatiskt kritik av den linje som EU-länderna och EU-kommissionen nyligen har slagit in på vad gäller bistånd och handelssamarbete med länder utanför EU. Så sent som i juni i år kom EU:s utrikesministrar överens om att förespråka sexuella minoriteters rättigheter i sina utrikeskontakter, och att kräva mänskliga rättigheter i motprestation för handel och bistånd.

I efterspelet till den arabiska våren kritiserades EU för att ha strösslat med pengar i området, trots att man mycket väl visste att regimerna i Nordafrika tystade medier och plågade och förföljde oliktänkande. De officiella villkor som EU ställde i utbyte mot bidrag till dessa länder – att regimerna skulle vara mjukare – var bara en fasad, menade kritikerna. I själva verket ställdes inga frågor om regimernas politik.

Detta hyckleri måste ta slut, menade EU-kommissionen, som distribuerar de miljardtals euro som EU-länderna gemensamt sänder i bistånd till tredje världen.

– Det är uppenbart att inget land kan utvecklas på lång sikt när minoriteter riskerar allvarliga hot, förföljelse och till och med våld på grund av vilka de är, sade EU:s biståndskommissionär Andris Piebalgs förra året vid presentationen av en ny biståndspolitik som också explicit tar upp hbt-rättigheter.

Men de så kallade ACP-länderna, de 79 afrikanska och karibiska länder som har avtal med EU om handel och bistånd, bojkottar sedan dess alla biståndssamtal med Bryssel. Att ens diskutera homosexuellas rättigheter är ett alltför stort tabu. I flera ACP-länder är homosexualitet olagligt och ger fängelsestraff. Tre ACP-länder, som EU alltså har samarbetsavtal med, delar ut dödsstraff: Sudan, Nigeria och Mauretanien.

Bojkotten visar på att det kan bli problematiskt för EU-länderna att föra en utvecklingspolitik med större fokus på mänskliga rättigheter, och då särskilt med krav på hbt-rättigheter.

Men EEAS-höjdaren Nicholas Westcotts rättframma uttalande är också ett tecken på den i Brysselkulisserna omtalade osämjan mellan den sprillans nya diplomattjänsten EEAS, som är ett slags ”super-UD” för hela EU, och EU-kommissionen.

Enkelt beskrivet så kan man säga att EEAS är en betydligt mer politiserad gren av EU:s tentakler i omvärlden än EU-kommissionens olika direktorat, vars tjänstemän i alla fall i teorin ska verka utanför dagspolitikens nycker.

Diplomater i Bryssel som inte vill stå med namn i pressen – utåt sett så är alla EU-insitutioner, gamla och nya, på samma våglängd – vittnar om att friktionen mellan EEAS och EU-kommissionen växer.

Under ett föredrag i London i våras fick EU:s kommissionär för humanitär krishjälp, Kristalina Giorgieva, frågan om huruvida hennes departement borde inlemmas i EEAS, och hon svarade kort: ”Över min döda kropp”.

EU-ombudsmannen het potatis i Danmark

I Sverige och bland svenskarna i Bryssel så har valet av en ny EU-ombudsman nästa månad inte lett till stora debatter eller skarpa uttalanden, men i Danmark går debattvågorna höga.

Greken Nikiforos Diamandouros, som suttit på posten i 10 år går i pension nästa vår för att enligt egen utsago ägna sig åt vetenskapliga skrifter. Sex hågade har lyckats få ihop de 80 namnunderskrifter från EU-parlamentariker som krävdes för att få vara med i rejset om hans jobb (som ger en årslön på 248 000 euro plus dagtraktamente och andra fördelar).

Två av dem är jurister och redan idag ombudsmän på hemmaplan, och en av dem ansvarar för migrationsfrågor i Europarådet för mänskliga rättigheter i Strasbourg. De andra tre är karriärpolitiker – EU-parlamentariker med viss renommé.

Alla Danmarks 13 EU-parlamentarikerna har lovat att inte rösta på någon av kollegorna i valet, inte ens om de kommer från den egna partigruppen. De danska ledamöterna säger att ombudsmannen som institution kommer att tappa medborgarnas förtroende om kandidaterna kan gå direkt från EU-parlamentariker till ombudsman, enligt danska tidskriften Journalisten.

– Vi tycker att det är god tradition att ombudsmannen är 100 procent oberoende. Nu vill jag inte måla fan på väggen, men det finns en klara risk att förtroendet för ombudsmannen som institution försvinner, sade den danske Folketingsledamoten Dan Jørgensen (S).

Men även journalister är oroliga för att ombudsmannen blir en politiker. En majoritet av de fall som ombudsmannen utreder varje år handlar om att EU-institutionerna vägrar att lämna ut dokument.

– Om du i flera år har gått med dina partikamrater och varit lojal mot dem, så måste jag som journalist vara misstänksam över var din lojalitet ligger (som ombudsman), säger mångåriga Brysselkorrespondenten Brigitte Alfter, som numera är tillbaka i Danmark, till Journalisten.

– För några år begärde jag att få så kallad aktinsikt i en EU-rapport om hur de använde några pengar. Jag fick avslag och överklagade, men fick avslag igen. Det andra avslaget var bland annat underskrivet av en politiker. Nu blev rapporten läckt till medierna, men annars hade jag kunnat vända mig till ombudsmannen. Men om det nu var en tidigare kollega till de personer som jag ville gräva om, och till den som skrev under avslaget fick – ja då hade jag nog tänkt över det. Var ligger då den personens lojalitet? säger Alfter i den danska journalisttidningen.

Danska EU-parlamentarikern Margrete Auken från de Gröna har nu sänt ut ett brev till alla ledamöter från Sverige, Finland och Danmark för att få med dem på en gemensam protest. Svenske moderaten Christofer Fjellner har skrivit på hittills, och andra svenska ledamöter har i samtal med SvD varit mycket kritiska till politikerkandidaterna.

Andra förstår inte kontroversen.

”Vem är bättre lämpad att förstå medborgarnas bekymmer än en tidigare parlamentariker?” frågar sig den tyska EU-parlamentarikern Doris Pack i ett mejl som Journalisten har sett.

Merkel: Glömmer ibland bort att jag är förbundskansler

Vad kan män bättre än kvinnor? Hugga ved!

Hur överlever man mördande nattmanglingar i Bryssel? Med hjälp av ”kamelaktig” förmåga att bunkra sömn.

Varför dessa hängande mungipor? För att man ska se ut som en riktig människa.

Det är mindre än fem månader kvar till det tyska förbundsdagsvalet den 22 september, och den annars så försiktiga Angela Merkel ger oväntade inblickar i sitt inre.”Ibland glömmer jag bort att jag är förbundskansler. Till exempel när jag står hemma i köket och rör om i grytan”, säger hon i en stor live-intervju med tyska kvinnotidningen Brigitte som sent på torsdagskvällen arrangerades i Berlin.

I opinionsmätningarna är Merkel fortfarande landets mest populära politiker. Men i infratest-dimaps nya Deutschlandtrend tappar hon tre procentenheter. ”Bara” 65 procent av väljare är nu nöjda med förbundskanslern. Jämfört med utmanaren Peer Steinbrück är det ett betryggande försprång. S-kandidaten landar på plats tio med bara 33 procent av väljarna bakom sig, dock med ett litet plus på en procentenhet.

Valrörelsen har inte mer än startat. Men Merkel är superstrategen som tänker långsiktigt. I intervjun med Brigitte visar hon upp en okänd sida. Hon är slagfärdig, personlig och litet finurlig.

Tillfrågad om den typiska Merkel-gesten när hon fotograferas, den så kallade Merkel-rutan med händerna framför bröstkorgen och fingrarna pressade mot varandra säger den tidigare fysikern och vetenskapskvinnan: ”Frågan är ju alltid vad man ska göra händerna. Så då fick det bli det där. Jag har ju också en viss kärlek för symmetri.”

Kritiken att hon är velig och väntar ut politiska beslut in i det sista bemöter hon så här: ”Ibland behöver jag litet tid. Fördelen är att man inte behöver springa omkring med dåligt samvete varenda dag.”

Intervjun i Brigitte kommer bara några veckor efter uppmärksammade paparazzi bilder som visar Merkel i mörkblå baddräkt på semesterorten Sant Angelo på ön Ischia där hon hjälper maken att ta på sig badrocken.

”Förbundskanslern är fantastisk”, kommenterade omedelbart mode-gurun Franca Sozzani, chef för italienska Vogue. ”Hon står mitt i naturen och utstrålar lycka.”

I Tyskland har bilderna fått en starkt positiv genklang. Den kallhamrade maktpolitikern som i grekiska och italienska medier gärna visas i SS-uniform framstår äntligen som en varm och uppskattad människa.

Så vinner man väljarnas sympatier.

 

Tankesmedja i blåsväder

En internationell tankesmedja, som delvis finansieras med svenska medel, har hamnat i rejält blåsväder. Brinnande krig rasar i norra Burma, där regeringsstyrkor med stridshelikoptrar, jaktflyg och tungt artilleri attackerar etniska rebeller och även rent civila mål – men the International Crisis Group, ICG, med högkvarter i Bryssel, tänker ge sin årliga fredsutmärkelse till landets president Thein Sein. Den 4 januari skickade sexton kachinorganisationer som representerar civila samhällen, kvinnogrupper och människorättsaktivister ett öppet brev till ICG med en vädjan om att ompröva beslutet, men fick inget svar. Thein Sein, en f d general, har varit Burmas president sedan mars 2011 och tre månader senare började attackerna i norr. Kachingerillan strider för autonomi inom ramen för en federal union, något som landets militärdominerade regering avvisar. Enligt ICGs website finns Svenska UD och SIDA finns med bland organisationens finansiärer, men det framgår inte exakt hur stort det svenska bidraget är.

Bertil Lintner

Bahrains kung prisas för medmänsklighet

I Bahrain rapporteras att landets kung Hamad bin Isa al-Khalifa vunnit titeln som ”Årets medmänskliga person” – och nej, det är inte ett skämt tyvärr.

Den kuwaitiska tidningen al-Sharq som tilldelat kungen titeln säger sig ha talat med tiotusentals personer i arabvärlden och Bahrains kung fick stöd av en överväldigande majoritet. Inget sägs om vilka alternativ som fanns, men enligt Gulf Daily News hyllas kung Hamad för att han ”stärkt demokratins och frihetens grundpelare” och för att han stoppat alla ”fientliga konspirationer” för att minska Bahrains självständighet.

Hur situationen i Bahrain i verkligheten sett ut den senaste tiden har SvD tidigare rapporterat om. En majoritet av landets befolkning är shiamuslimer som styrs av en sunnimuslimsk minoritet, med kungafamiljen i spetsen. Inspirerade av utvecklingen i Egypten och Tunisien demonstrerade tusentals människor för ökad demokrati och regimskifte 2011. Demonstrationerna slogs brutalt ned med hjälp av soldater och stridsvagnar från Saudiarabien och Förenade arabemiraten. Därefter följde massgripanden av tusentals regimkritiker, stormningar av sjukhus och rapporter om tortyr.

Under det efterföljande året har hundratals regimkritiker fängslats. Demonstrationer och protester har förbjudits och i måndags fastställdes domarna mot 13 av landets kända demokratiaktivister, däribland svensk-bahrainiern Mohammed Habib al-Muqdad och dansken Abdulhadi al-Khawaja. Domarna har kritiserats av människorättsorganisationer och FN-chefen Ban Ki-Moon.

Någon förändring väntar knappast så länge öriket är hemmahamn för USA:s femte flotta och en viktig allierad för Washington. Därför kan kung Hamad uppmana Syriens diktator Assad att lyssna på folket, medan han själv stryper yttrandefriheten i sitt land – och prisas och hyllas av sina fränder.

Läs mer om Bahrain:

Svensk dömd för uppror i Bahrain

• Aktivist i Bahrain får Larsson-pris

• Väst tittar bort från Bahrains protest

Nödrop från läkare i Bahrain

”Hjälp, nu attackerar armén”

Blodig kväll i Bahrain

 

Brigitte Bardot hotar flytta till Ryssland

I veckan fick franska skådespelaren Gérard Depardieu ett ryskt pass av Rysslands premiärminister Vladimir Putin. Depardieu vill lämna Frankrike eftersom den franska regeringen vill införa en 75-procentig skatt för höginkomstagare som han själv och eftersom han anser sig illa behandlad av regeringen.

Nu hotar franska skådespelerskan och djurrättsaktivisten Brigitte Bardot att göra honom sällskap. Anledningen är att hon vill hindra avlivningen av två elefanter, Baby och Nepal. Elefanterna hör hemma på Cirkus Pinder och misstänks vara bärare av tuberkulosbakterier.

Bardot skrev tidigare i veckan till president François Hollande och vädjade om att han ska rädda de två elefanternas liv. I dag skärpte Bardot sitt krav: om elefanterna inte räddas gör hon som Depardieu, skaffar ryskt pass och flyttar till Ryssland.

Vem vet, kanske är det bara början på en utvandring av franska celebriteter. När Vladimir Putin sjöng Blueberry Hill häromåret, fanns det i alla fall fler kända fransmän än Depardieu i den entusiastiska publiken – som Alain Delon och Vincent Cassel. Plus ett antal amerikaner – Kevin Costner, Goldie Hawn, Kurt Russell och Sharon Stone.

Se Putins framträdande – och de hänförda kändisarna – här:

Fillons nya partigrupp hotar spräcka UMP

Maktkampen inom det franska högerpartiet UMP ser allt mer ut att leda till en splittring av partiet.

Igår utropades partiets tidigare generalsekreterare Jean-François Copé för andra gången till segrare i det val om partiledarposten som hölls för 10 dagar sedan. Återigen vägrade tidigare premiärministern François Fillon att acceptera resultatet. Han anklagar Copé för att ta makten genom en olaglig kupp och kräver ett omval. Och Fillon får stöd av partiets absolut populäraste politiker – tidigare presidenten Nicolas Sarkozy.

Copé vägrar emellertid att ge vika och hoppas kanske att partiet ska tröttna på allt bråk och tvinga Fillon att acceptera Copé som ledare.

Men Fillon är på offensiven. I morse meddelade han att han bildat en ny parlamentarisk grupp i Nationalförsamlingen – ”Rassemblement UMP”. Det är snarlikt namnet på det parti – Rassemblement pour la République - som Jacques Chirac bildade efter en maktstrid 1976 och som senare gick upp i UMP. Fillon meddelar att han kommer att upplösa sin grupp så fort det blir ett omval om partiledarposten i UMP.

Därmed är hotet om en splittring av partiet nu konkret.

– Vi älskar vårt parti, men jag föreslår att vi röstar på nytt. Det är inte för sent att välja visdomens väg, säger Fillon till Le Monde.

 

Sarkozy in i franska högerns maktstrid

Kaoset inom franska högerpartiet UMP visar inga tecken på att ta slut, även om det gjordes försök att avsluta striden mellan de två partiledarkonkurrenterna under måndagen.

Först var det partiets tungviktare Alain Juppé som försökte medla mellan François Fillon och Jean-François Copé. Efter tre kvart gav han upp, uppgiften var honom övermäktig.

Senare försökte UMP:s valkommitté göra om tricket från förra måndagen och meddelade återigen att Jean-François Copé vann valet. Nu efter att ha räknat om rösterna.

Och tänk, det var inte alls så som de sade i förra veckan när de tvingades medge att tre distrikt inte hade räknats med i det första resultatet. Då medgav de att Fillon skulle ha fått flest röster om distrikten räknats med. Nu visade det sig i stället att Copés segermarginal ökat från 98 till 952 rösters övervikt.

– Resultatet är klart. Alla måste respektera det, meddelade Copé och uppmanade alla inblandade att välja förlåtelse före splittring.

Men nu var det i stället andra valdistrikt med ”omstridda” resultat som inte räknats med och – Tadaaa! – Fillon var inte alls intresserad av att förlåta.

”Återigen har Jean-François Copé deklarerat sig som ordförande genom en kupp” skrev den tidigare premiärministern i en kommuniké, där han kallade valkommitténs beslut olagligt. Fillon kräver som tidigare ett omval. Och sent på måndagskvällen fick han stöd från UMP:s i särklass populäraste politiker – den tidigare presidenten Nicolas Sarkozy.

Sarkozy stöder Fillons krav på omval och har dessutom gett honom rådet att gå till domstol. Fortsättning följer…

 

Följetongen fortsätter: Le Monde tisdag 27 november, Figaro måndag 26 november.

Forskare upptäckte ö som inte existerar

När australiska forskare tog båten till ön Sandy, som enligt kartorna skulle ligga mellan Australien och Nya Kaledonien, i Stilla havet, gjorde de en ovanlig upptäckt. Ön finns inte!

Sandy var utmärkt på diverse kartor som forskarna hade tillgång till och söker man på Google Maps så ligger den där som ett stort riskorn på kartan. Men när forskarna kom dit fanns där bara vatten och inget land i sikte. Kanske har ön aldrig funnits.

Som Sandy är utplacerad på kartorna skulle den ligga på franska territorialvatten – närliggande Nya Kaledonien är franskt – men ön finns inte med på några franska kartor och inte heller på marina kartor, som mäter havsdjupen.

– Vi blev misstänksamma när båtens sjökort visade att havsdjupet var 1 400 meter där det enligt våra vetenskapliga kartor och Google Earth skulle ligga en stor ö, berättar geologen Maria Seton från Sydneys universitet för The Sydney Morning Herald.

Hon hennes forskarkolleger var ute på en 25 dagar lång forskningsresa när de gjorde upptäckten. Steven Micklethwaite, från University of Western Australia berättar för tidningen att de fnissade åt Google medan de stävade rakt igenom ”ön”. Därefter började de ställa samman information om sjöbotten, som ska skickas till relevanta myndigheter så att kartorna kan ändras.

Ön Sandy har funnits med på kartor sedan åtminstone år 2000. På Google tar man upptäckten med ro.

– Världen är ständigt i förändring och att hålla koll på dessa förändringar är en aldrig sinande strävan, säger Nabil Naghdy, som basar för Googles kartor för Australien och Nya Zealand, till Sydney Morning Herald.

Även om förändringen i det här fallet verkar ha skett på kartorna och inte i verkligheten. Fast söker man på Google Maps så hittar man fortfarande ön Sandy – som inte finns – på kartan.

 

Sandy Island

Sandy Island enligt Google Maps

 

Sökandet efter överlevande fortsatte under fredagen. sjunkna fartyget i sydkorea

Tredjestyrman vid rodret när färjan sjönk

Kaptenen kanske inte ens var på bryggan: Jag skäms.

Minst nio döda
på Mount Everest

Just nu

Ytterligare flera personer saknas.

Ville kapa plan med godissvärd

Rättegång i Hongkong – finländaren hävdar att han skämtade.

Ny planet hittad –
mycket lik jorden

sensationell bild

Nasa: ”Jordens kusin”.

Svenska försvunnen i London

En 23-årig svensk kvinna har anmälts försvunnen i London.

”Frågan är om löftena omsätts i praktiken”

UKRAINA

Gunilla von Hall om krismötet.

Nato skickar styrka till Östersjön

Talesman: Ska stanna där ”under en överskådlig tid”.

Här råder fisförbud –
se udda skyltarna

Bilder

Roliga läsarbidrag från hela världen.

Räcker 7 000 till ett
boende i Stockholm?

Aktuellt

Mårder: ”Låt oss göra en kalkyl.”

Bankpalats i city står inför stor förändring

Vasakronan vill rusta upp vid Sergels torg.