Vad Bezos sa och hur vi borde lyssna till det

bezosinlagg

När frälsaren Jeff Bezos i veckan besökte Washington Post, verkar han ha sagt det som de flesta ville höra. ”Jag tror på tidningen” och hans arv från Amazon: satsa på kunden (läsaren), var innovativ och tålmodig köper många.

Jag har i dag läst tre analyser om vilka utmaningar som ligger i Besoz uttalanden och vad Washington Post har framför sig. Utmaningar som alla i branschen bör lyssna noga på.

Först ut är Matthew Ingram, på Gigaom, som ifrågasätter om Bezos säger emot sig själv när han å ena sidan varnar för att glorifiera historien, men samtidigt tror starkt på möjligheten att ta betalt av läsarna för paketerade nyheter.

Ingram pekar också på att nyhetsbranschen aldrig har tjänat särskilt mycket pengar på att ta betalt direkt av läsarna (i Norden har andelen läsarintäkter av tradition varit högre än i USA) och att sälja böcker är något helt annorlunda än en stapelvara som nyheter.

Journalisten, universitetsläraren (med mycket mera) Dan Gillmor skriver i The Guardian hur han skulle uppvakta Bezos om han tillhörde medarbetarna på Washington Post. Han skulle argumentera för en blandad uppsättning experiment centrerad kring fördelarna av att produkten görs i USA:s huvudstad och det faktum att Bezos har extremt djupa fickor.

Han utvecklar sedan sina förslag kring fyra punkter: Läget, Samtalet, Forskning och utveckling samt Kundvård. Alla fyra väl värda att fördjupa sig i och utvärdera om man jobbar med medieutveckling.

Den tredje analysen görs i Washington Posts egen tech-blogg Teh Switch. Bezos underströk själv under sitt besök att tidningen var fri att granska och skriva om honom och Amazon, trots att han nu var ägare till tidningen. Och här tar tidningens medarbetare Timothy B Lee tillfället i akt att argumentera mot Bezos uttalande om styrkan i den paketerade nyhetstidningen.

Lee trycker på det faktum att modern nyhetskonsumtion alltmer sker artikel för artikel, från ett personligt urval av olika källor. Den traditionella förpackningen av nyheter i en tidning är död. Detta ställer helt nya krav på hur man producerar och marknadsför sina nyheter, menar han.

Kan också lägga till en fjärde text av Fredrik Strömberg, creative director på Bonnier, som skrevs redan 2011.

I en kort konversation på Twitter håller jag med, men pekar också på styrkan i att utveckla varumärket. En nyhetsförmedlares varumärke spelar fortfarande stor roll, inte bara för konsumenter av den traditionella papperstidningen. Och att utveckla det i samklang med moderna läsarmönster är en viktig väg in i framtiden.

Följsamma satsningar och nya konkurrenter

Omvärld 2013 har så här långt varit ett spännande och händelserikt år för oss i webbmediebranschen. På SvD har vi lanserat en ny mobilsajt och befäst vår ställning som Sveriges tredje största nyhetssajt i mobilen. Vi har också börjat presentera delar av vår nya prenumerationslösning som du kan läsa mer om i en serie blogginlägg här, här och här.

Men våra konkurrenter och branschkollegor ligger inte på latsidan. Aftonbladet gick in i 2013 med helt redesignad sajt och har sedan några veckor tillbaka sin nya mobilsajt i publik betatestning. Den senare kan enklast beskrivas som en snabbare och tydligare variant av sin föregångare. Det är uppenbart att snabbhet och navigation varit viktiga ledord i utvecklingen. Att Aftonbladets explosionsartade trafikutveckling i mobilen fortsätter under året är knappast en vågad gissning.

Lillebror Expressen har också presenterat en rad digitala satsningar med fokus på webb-tv samt ett fördjupat tv-samarbete med koncernkollegan TV4. Mobilsajten har också fått ett litet men välbehövligt ansiktslyft och systersajterna Kvällsposten och GT har förstärkts på den digitala sidan. Också det välbehövligt och eventuellt strategiskt viktigt då Sydsvenskan och GP introducerat ett ”betaldraperi” respektive en plustjänst som på sikt skulle kunna förändra besökskartan i södra och västra Sverige.

Utöver att ha gett webbvärlden ännu ett obegripligt ord för betalt innehåll har det skånska flaggskeppet Sydsvenskan också meddelat att sajten står inför en redesign. Färre och större annonsformat (enligt Bonnier Tidskrifters experimentmodell kanske?) samt en bra upplevelse på alla plattformar utlovas. Något besked om sajten blir responsiv (eller följsam som verkar vara det svenska ordet vi enats om) har Sydsvenskan inte lämnat. Någon följsam design blir det dock inte för NTM:s sajter förklarade Anna Lindberg, koncernens digitala strateg, för Medievärlden härom veckan. NTM vill bland annat undvika långa sajter och ha möjlighet att skapa kanalunikt innehåll. Nerikes Allehanda lanserade sin responsiva sajt vid årsskiftet och säger att antalet besökare från mobiler och plattor har fördubblats. Sajten vinner knappast några designpriser men enligt NA själva är läsarna nöjda.

I söder så har Helsingborgs Dagblad både hunnit med att lansera en ny responsiv sajt och skrota sin kostsamma tv-satsning (för att istället satsa på video på nätet). Vad det senare betyder för Skånska Dagbladet som tidigare aviserat att deras planerade tv-satsning är beroende av HD:s teknik och kunnande är fortfarande oklart.

Ett tungt sparpaket ligger just nu över Dagens Nyheter samtidigt som allt mer ”plusmaterial” länkar läsarna på dn.se vidare till dagensnyheter.se På den senare utlovas en ”fullspäckad nyhetssajt” och man kan ju inte låta bli att undra om redaktörerna på dn.se håller med.

I takt med att PPP-kvoten (pendlande pappersprasslare) sjunker i lokaltrafiken har Metro meddelat att en ny webbsatsning sjösätts under våren. Målet är bland annat att ta hand om ”missnöjda betaltidningsläsare”. Till Dagens Media säger chefredaktören Linus Paulsson att ”fokus ligger på de mobila nyhetskonsumenterna” och att tidningen måste bli ”topp tre” innan han är nöjd. Sett till dagsaktuella trafiksiffror skulle det kräva omkring 500 000 unika mobilbesökare i veckan.

Sveriges Radio har också presenterat planer på en ny sajt och webbstrategi. Julgranssajten sverigesradio.se med en kula och lite glitter för varje program ska skrotas och ersättas av en ”snabb nyhetssajt som ska bli en självklar nyhetsförmedlare på webben”. Även om en viss upprensning av den stundtals ganska stökiga sverigesradio.se är välkommet är inriktningen mot en sajt som direkt kommer konkurrera med morgon- och kvällstidningarnas sajter kontroversiell. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson är minst sagt kritisk och får medhåll av TU:s vd.

Slutligen noterar vi en intressant platsannons. Skissas det möjligtvis på en liten svensk Buzzfeed borta hos Bonnier?

Vad tar vi då med oss från årets första månader?

- Tidningarnas digitala strategier blir allt tydligare och mer omfattande. Mobilen (är självklart) en allt viktigare kanal och oavsett om designen är följsam eller inte ska hela innehållet finnas tillgängligt i telefonen.

- Nya prenumerationslösningar och betalstrategier föder hopp om såväl nya och säkrade intänkter som besöksförflyttningar mellan nya och gamla spelare på den svenska nyhetswebben.

- När Metro och SR planerar nya nyhetssajter är det svårt att låta bli att ödmjukt undra om de till fullo insett vilket arbete som ligger bakom bygget av sajterna man vill konkurrera med. Samtidigt ligger mycket av redaktionernas webbkunnande hos personer med mer eller mindre osäkra anställningar. En fördel för den som snabbt vill bygga upp en kompetent webbredaktion och en oroande tendens för de mediehus som får se utbildad och värdefull kompetens lämna företaget.

- Vi har troligtvis inte diskuterad responsive eller följsam design för sista gången, ett modeord på såväl redaktioner som bland branschanalytiker. Tycker att Anna Lindberg på NTM lyfter viktiga poänger här, det kan faktiskt vara så att vi vill behandla och nyhetsvärdera de två kanalerna olika. Med smart design, länkning och aktiva trafikdiregeringar kommer läsarna aldrig att märka någon skillnad. Visst finns det utvecklingsmässiga vinster med en följsam design men den seriösa vägen dit är mycket lång, alla kan inte göra som Nerikes Allehanda och låta formen anpassa sig efter tekniken. För en liten inblick i vad som krävs av en responsive webb rekommenderas det här mycket läsvärda blogginlägget hos BBC.

- Tillsist; roligaste tiden att jobba i mediebranschen fortsätter att vara samtiden. Nu kör vi.

 

Matig mediekonferens

Omvärld Det är inte lätt att välja rätt i det stora utbud av konferenser man exponeras för. Det som i programmet ser ut att vara en spännande talare med ett intressant ämne kan vara mässande om självklara saker. Det som ser ut som en anonym medieboss från en tysk storkoncern visar sig vara kloka reflektioner och inspirerande strategier som passar rakt in i mitt område.

Som ni förstår lyckades jag pricka rätt i programmet den här gången. Wan/Ifra-konferensen Dagsvara (märkligt namn, ja men det lär har en förklaring) lyckades skapa ett kompakt och konkret program.

Först ut var Georg Konjovic från tyska mediekoncernen Axel Springer. Den för branschens avgörande frågan huruvida tryckta produkter kommer överleva, besvarade han med: ”Vi bygger vårt varumärke på innehåll, huruvida print överlever eller inte spelar inte oss någon roll. Det kommer alltid finnas behov av kvalitetsinnehåll.”

Det framtida problemet är inte tidningarnas överlevnad utan det är nya aktörer som tar redaktörens roll, exempelvis Zite och Flipboard.

Axel Springer med stora kända varumärken som Bild och Die Welt möter utmaningarna med sin egen variant av aggregeringstjänst – http://myeditionapp.de/

Ett annat inspirerande inslag från första dagen var den Slovakiska initiativet Pianomedia. Det är ett gemensamt betalparaply för alla landets tidningar. En inloggning och en betalning ger tillgång till flera tidningar och intäkterna delas efter hur väl de är besökta. Systemet verkar mycket flexibelt och en enskilde utgivaren avgör själv vad de vill ta betalt för. Det är till exempel tidningar som tar betalt för möjligheten att kunna kommentera artiklar, berättar Tomas Bella, CEO, Piano Media Slovakia.

Tyvärr missade jag avslutningen på torsdagen där Christoffer Larsson skulle berätta om VK:s övergång till WordPress som publiceringsverktyg för webben.

Det fanns ett konkret fokus för alla seminarierna och mycket att ta med hem. Torsdagens tema om juridik och pressetik i de sociala medierna samt utmaningar angående källskydd och molntjänster skapade en hel del tankar hos deltagarna. PO Ola Sigvardsson är tydlig när han vill att det norska beslutet att låta personliga inlägg i sociala medier också ska omfattas av det pressetiska systemet när de görs i anslutning till yrkesrollen, också ska gälla i Sverige. Claes Magnusson och Fredrik Strömberg hade helt olika ingångar på möjligheterna och farorna med att flytta allt fler redaktionella system till molnet. De var dock eniga om att det viktigaste är att skriva avtal som täcker behovet av säkerhet och ägarskap över datat.

Men det är en föränderlig tid och därför är Claes Magnussons slutråd alltid värt att ha i minnet: ”Det viktigaste inte att tänka rätt eller tänka fritt utan att kunna tänka om.”

 

 

Lägerelden brinner starkare än någonsin

Omvärld Med framväxandet av play-tjänster och streamad film dödförklarades tv som den gemensamma lägerelden för våra samtal. Men det finns tecken på att den åter tänts och fungerar bättre än någonsin.

Nyss hemkommen efter Mashable Media Summit i New York har jag väskan full av inspiration och idéer. Redan i inledningsanförandet nämnde Pete Cashmore, grundare av Mashable, en trend som senare återkom i flera seminarier. Det handlar om att allt fler interagerar med det de ser på tv på en annan skärm, i de flesta fall sin smartphone eller läsplatta.

Christy Tanner från tvguide.com berättade om hur deras tjänst utvecklats och undersökningar bland deras användare stärker trenden att tv-programmen fortsatt spelar roll som gemensam nämnare. Här hemma ser jag det tydligt i aktiviteten kring Idol och Så mycket bättre i mina twitterflöden. Lägerelden samlar igen och nu i realtid och dessutom med potentiellt långt fler som deltar i samtalet.

YouTube Preview Image

Ett annat exempel som nämndes är Disneys app Bambi som synkas med blueray-spelaren och anpassar innehållet i appen med vad som visas i filmen.

Integritetsfrågor var ett viktigt ämne som diskuterades mellan representanter från Facebook, Ping och Huffington Post på temat: Vem äger din säkerhet? Facebook har blivit en slags standard, men det finns inget gemensamt identifieringssytem på nätet. Behöver vi det och kommer det att utvecklas?, var några av de sakerna man behandlade.

YouTube Preview Image

Alla var överens om att det i dagsläget inte finns någon riktigt bra lösning som fungerar för alla. Det har inte minst höstens diskussion om kommentarsfälten på tidningarna visat.

Aftonbladet valde Facebooks kommentering. Enligt Andy Mitchell från Facebook finns det nu över 300 000 sajter som använder Facebooks kommentarer. En man ur publiken från en tidning i Texas vittnade om att deras trafik hade ökat ordentligt efter att deras sajt gått över till Facebooks lösning. Ännu har vi inte sett någon officiell kommentar från Aftonbladet om deras erfarenheter så långt.

Patrick Harding från Ping avslutade med att den finns många möjligheter med framtidens teknik, som att använda smartphonen som bärare av id-nycklar eller biometrisk igenkänning.

Konferensen var oerhört intensiv så det är omöjligt att redogöra för allt som kom upp. 17 seminarier om ca 20 minuter vardera avlöste varandra. Det var mycket proffsigt upplagt med variation mellan sessionerna och när dagen var slut var vi inte mer än ca 15 minuter efter schemat.

Brian Stelter, mediereporter på New York Times avslutade med några saker han lärt sig från tidningen, som han kallade ett slags tempel för journalistik i staden. Han är en av aktörerna i dokumentären Page One, som jag refererade till innan jag åkte. Hans stora intresse för karaoke är något han gärna twittrar om och hans tes var att desto personligare han var desto fler prenumerationer kunde New York Times sälja. ”Om jag är personlig, och visar att jag är mänsklig, blir personerna jag har kontakt med mer vänligt inställda till tidningen”.

Länkar:

 

 

Råd från en gammal grå

Page One, dokumentären om mediabranschens stora ödesfrågor, skildrad genom New York Times, kunde inte vara en lämpligare förberedelse för den konferens jag är på väg till. I självaste gråa damens redaktionshus samlar Mashable den 4 november sin årliga Media Summit.


I filmen av Andrew Rossi får vi genom ett par av tidningens färgstarka reportrar en inblick i några av de senaste årens stora nyheter, som samtidigt visar utmaningen för de traditionella medierna. Brian Stelter (twitter), en ung bloggare anställs i det gamla tidningshuset och blir hyllad reporter. David Carr (twitter), den äldre och på alla sätt erfarne mannen, lyckas tack vare sin klarsynthet och yrkeserfarenhet förstå vad de nya tiderna betyder för en 160-årig tryckt pappersprodukt.

Hanteringen av Wikileaks-avslöjanden belyser symbiosen mellan traditionella och nya sätt att generera nyheter. ”Kallar du dig journalist?” är en av Brian Stelters frågor när han intervjuar Julian Assange. Och det är nog många av dem som samtidigt demonstrerar utanför tidningshuset som definitivt inte tycker det är journalistik. Det senare samarbetet där tre traditionella mediehus fick ensamrätt på Wikileaksmaterialet visar när symbiosen blir fruktsam.

Slutet av filmen handlar om Tribune-gruppens konkurs. Ett nytt ledarskap agerar omoraliskt och kör företaget i botten. Stämningar hotar efter de komprometterande detaljer David Carr grävt fram och när han skickat sina texter lutar han sig tillbaka för att konstatera: ”Nu är det upp till musklerna hos institutionen”. Jag tolkar det som att han syftar på redaktionscheferna som måste ta ett tufft publiceringsbeslut. Men samtidigt rullar tryckpressarna igång med klassiska bilder på tidningar som spottas ut i hög takt. De musklerna har fortfarande New York Times, och andra stora redaktioner. Utmaningen är att hålla dem i trim när färre vill betala för showen.


David Carr, Mediakolumnist på New York Times. Foto: Magpictures.com

Mashable tillhör den nya tidens medieföretag som i filmen målas upp som ett hot, och där vissa också avslöjas som pinsamt beroende av de traditionella medierna. Årets Media Summit avhandlar flera av de viktiga framtidsfrågorna, bland andra: hur kommer sociala medier förändras de närmaste åren, vad innebär Facebooks utveckling för journalistiken, Sports Illustrateds resa från tryckt till digital produkt och nya modeller att tjäna pengar på innehåll. Och som en av de sista punkterna: Hur kan vi lära av den gamla grå damen (New York Times) med Brian Stelter som föreläsare.

Programmet innehåller 17 sessioner om ca 20 minuter vardera, så det lär bli hårt tempo. Jag räknar med att rapportera mer här på Utvecklingsbloggen, samt på twitter. Från mitt hotellrum ser jag ut över New York Times redaktionslokaler, där konferensen hålls.

 

 

Inspirerande mediesajter

Alla branscher har sina tävlingar där man lyfter fram bra produktioner och prestationer. De som vinner kan sola sig i glansen och de andra kan förhoppningsvis inspireras av deras insatser. Här är vi glada över nomineringen till Årets dagstidning digitala medier, samt Svenska Designpriset.

Den 30 augusti utsågs finalisterna i 2011 års Online Journalism Award. Sammanlagt 108 finalister är nominerade i 29 olika kategorier. Här finns många exempel att inspireras av. Nytt för i år är att man ger än större plats åt alla former av digital publicering, inte bara traditionell webbjournalistik. Eller som man noterar från tävlingsledningen att förträfflighet i digital journalistik också handlar om ”sofistikerat bruk av sociala verktyg och multimedia”.

Det är inte bara nyhetssajter som belönas. Det finns en intressant klass för innovationer som tjänar journalistiken. Av de fyra tjänster som nominerats är Scraperwiki min klara favorit. Det är en tjänst för att extrahera uppgifter från olika sorters dokument och datakällor. Dels kan man skapa egna script för att samla data, dels finns ett forum där man kan samarbeta med andra eller lägga ut ett uppdrag. Även Scribble Live, som erbjuder verktyg för liverapportering verkar spännande. Tex använde Danska Berlingske detta verktyg i en liveblog under valnatten. Förra året vann NPR:s API den här klassen.  Märkligt bara att inte Storify nominerats i år.

Det verktyget har bla använts i California Watch jobb om skolor i riskzonen för jordbävningar. California Watch är en fristående grävgrupp understödd av flera traditionella medieföretag och privatpersoner. Materialet innehåller traditionella artiklar, såväl som video, databaser visualiserade med Google maps och en innovatiw twitter-chatt där man använt Storify för att sammanställa frågor och svar. Man har också utvecklat en app med kartor och checklistor i händelse av jordbävning.

När vi kommer till de tunga klasserna för General Excellence in Online Journalism finns det sex olika underklasser för små, medelstora eller stora sajter, samt för icke engelskspråkiga små och stora sajter. Här måste jag lyfta fram Schibsted-ägda 20 minutos i Spanien, som nominerats i klassen för stora ickeengelska sajter. Det är kul att gänget bakom den spanska gratistidningen som på nätet växt till en viktig utmanare till landets traditionella drakar El Mundo och El Pais, uppmärksammas. 20minutos är definitivt en sajt man ska hålla ögonen på om man vill se innovativa lösningar, framför allt i hur man inkluderar läsarengagemanget.

Här finns andra nomineringar som sticker ut, men till stor del handlar det om traditionell webbjournalistik, väl designat och aptitligt presenterat. Vid en genomgång hittar man tydliga spår av de stora föregångarna, ex LA Times i Texas Tribune,  CNN i CBC, New York Times i NewsOK.
I den här klassen är naturligt nog också de riktigt stora giganterna nominerade, som BBC, New York Times och Wall Street Journal.

En personlig favorit är Kanadensiska The Globe and Mail som är en mycket smakfull sajt med tydlig och väl avvägd layout.
En annan sajt som definitivt sticker ut är franska magasinet Owni Här ges grafiken stor plats och präglar layouten. Magasinet finns också i en engelskspråkig version.

När det gäller nomineringar i klasserna för Breaking News små och stora sajter fastnade jag för den minsta(?) av finalisterna, Matthew Keys Producer Matthew.  I jämförelse med traditionella sajter som alltid är duktiga på att exponera viktiga nyhetshändelser stort vinner små spelare på sin snabbhet. En minut efter den första rapporten om skalvet hade han publicerat det första meddelandet och byggde sedan på med rapporter och hänvisningar till källor både exklusiva egna och från de traditionella medierna. Det här är ett exempel på nyhetskurering, som jag tidigare skrivit om. Och i fråga om massiva nyhetshändelser tycker jag enkelheten med korta rapporter och länkar till originalen vinner på sin överskådlighet.

Flera av de nominerade bidragen uppvisar enormt genomarbetade journalistiska projekt. Jag har här barara fokuserat på presentationen, inte innehållet eller den journalistiska kvaliteten i materialet. Det som jag tycker framträder i flera av dem som tex News21 reportage om skaderiskerna på vägar, järnvägar och i luften i USA, är att den genomarbetade journalistiken fullföljs och får en värdig publicering även ut på webben.

The truth left behind är historien om Wall Street Journals reporter Daniel Pearl som kidnappades och mördades 2002. Projektet är publicerat på den innovativa treesaver-plattformen och är fullt flexibel med den skärmstorlek du använder vilket gör den lika läsbar på laptop som läsplatta eller smartphone.

Wall Street Journals granskning av säkerhetsindustrin är en imponerande presentation av ett enormt underlag. Framför allt gillar jag hur man integrerar olika presentationsformer utan att förflyttas från det sammanhållande ramverket.

Att välja ut bidrag från New York Times imponerande multimediaproduktion kan inte vara enkelt. A year at war är nominerad i klassen Multimedia Feature Presentation, Large Site. Allt från presentation och överskådlighet till de enskilda filmernas kvalitet håller absolut högsta klass.

Washington Posts gripande multimediareportage om krigsskadade soldater är den enda jag sett med någon slags integrerad annonslösning. Det är påfallande hur åtskilda redaktion och kommersiella avdelningar jobbar i alla de övriga nominerade multimediapresentationerna.

Mindshift (om teknologi och skolan) samt CNN:s Belief blog är två bra exempel där bloggformatet använts i en blandning av tematiska undersektioner och traditionell temajournalistik.

I videoklassen sticker The Beauty of the Power Game verkligen ut. New York Times gör konst av webb-tv.

Tävlingen avgörs på en konferens den 24 september. Vinnarna för 2010 kan du se här. Om SvD.se vinner några priser vet vi först den 29 september.

Anna med sonen Marlon. Svenska skolan

Större chans till stöd med envisa föräldrar

Åtta av tio lärare uppger att föräldrarna påverkar.

”Höj betygen så blir alla nöjda”

Föräldramakt

Lärare: Tydligt att de är våra kunder.

Just nu: Polisjakt – tio skott mot bostadshus

Stockholm

”Tre gärningsmän har setts lämna platsen”.

Det är dags att bryta frysa besparingarna inom försvaret innan fler blir sjuka eller tillbud renderar i olyckor, skriver Lars Fresker. BRÄNNPUNKT

”Börja med att rädda
det försvar vi har”

Officerare: Frys kommande besparing på 600 miljoner.

”Polisanställda stal Breivik-förhör”

Ett av de viktigaste dokumenten försvunnet.

Påtår minskar diabetesrisken

Harvard

Professor: Resultaten visar att kaffe kan vara fördelaktigt.

”Putin improviserar och rör om i brasan”

Perspektiv

Ny halvmesyr av ukrainska armén.

Google anpassar kartorna efter Putin

Världskartan

Olika bilder. Men i Sverige håller man fortfarande emot.

Metoden provocerar vita och asiater

Kolumn

”Fritt fram för rasistiska universitet.”

Därför är EU så korrumperat

Svidande kritik

Fjellner (M): ”Människor är rädda för sin karriär”.

Microsoft slog de
låga förväntningarna

styrkebesked

Trots vikande PC-försäljning.

”Höjer man betygen blir alla parter nöjda”

Skolan

Lärare: Tydligt att de är våra kunder.

”Mörkläggningen
i Zalando skrämmer”

Hedelius

”Kinnevik redovisar inte resultatet.”