Annons
X
Annons
X

Säkerhetsrådet

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

Vilka blir konsekvenserna av att pengarna inte räcker till för att realisera ambitionerna och intentionerna i försvarsuppgörelsen? I så fall ställs politikerna inför svåra prioriteringar och avvägningar.

Redan under år 2014 började ett annat tonläge i de politiska diskussionerna om försvarets ekonomi alltmer bli tydligt. En ökad medvenhet och förståelse om Försvarsmaktens ekonomiska situation hos en majoritet av riksdagspartierna tillsammans med Rysslands agerande i Ukraina bidrog till detta.

I april 2014 redovisade allianspartierna en plan för successivt ökade försvarsanslag till år 2024. Dessa tänkta anslagsökningar blev också en del av Försvarsberedningens rapport. Ett ”starkare försvar för en osäker tid” (för att låna ur titeln på Försvarsberedningens rapport) förutsatte ett större ekonomiskt utrymme för Försvarsmakten.

Försvarsberedningens rapport blev utgångspunkten för diskussionerna inför försvarsbeslutet år 2015 avseende åren 2016-20. Förhandlingarna innehöll många turer där olika bud om försvarsanslagen från olika partier avlöste varandra. Folkpartiet som lämnade det högsta budet, av de partier som deltog i förhandlingarna, valde att lämna förhandlingarna då de inte fick gehör för sitt bud.

Efter utdragna förhandlingar blev så uppgörelsen klar, vilket resulterade i propositionen från den 23 april.

Resultatet blev att den totala ökningen, under åren 2016-20, av anslaget till Försvarsmakten är 10,2 miljarder kr jämfört med den s.k ”grundplaneringen” från Försvarsberedningen. Sammanlagt inkl. grundplaneringen blir ökningen ca 17 miljarder[1].

Uppgörelsen innebär ett trendbrott i Försvarsmaktens ekonomiska förutsättningar. Försvarsmakten får för första gången sedan drygt 20 år en förbättrad ekonomisk situation med ökad köpkraft. Detta kommer att innebära att den militära förmågan kan ökas.

Men kommer pengarna att räcka för att finansiera de ökade försvars- och säkerhetspolitiska ambitioner som uppgörelsen innebär? Nej, med stor sannolikhet kommer pengarna inte att räcka. Jag har tidigare i FOI-rapporter, redan år 2010, konstaterat att försvarsbeslutet från år 2009 var långsiktigt underfinansierat. Nu inför försvarsbeslutet år 2015 ställs krav på ytterligare förstärkt militär förmåga för att skapa det ”starkare försvar för en osäker tid” som intentionerna och ambitionerna i försvarsuppgörelsen syftar till. Det finns återigen en risk för att ambitionerna kommer ett försvarsbeslut tidigare än pengarna.

Denna tendens till eftersläpning av pengar jämfört med ambitioner och uppgifter till Försvarsmakten förstärks ytterligare av kostnadsutvecklingen. Förutom den påtalade obalansen mellan ambitioner och pengar finns också en risk att pris- och löneökningar kommer att äta upp en del av anslagsökningarna. Politiska beslut kommer att innebära kostnadsökningar i form av arbetsgivaravgifter och hyreskostnader som tar 1,7 miljarder kronor av anslagsökningarna i anspråk. Detta konstateras också i uppgörelsen. Men det finns ytterligare risker för okompenserad kostnadsutveckling.

Jag har dessutom i olika FOI-rapporter redovisat att nuvarande pris- och lönekompensationssystem, Försvarsprisindex (FPI), tenderar att underkompensera Försvarsmakten för faktiska pris- och löneökningar. Ledande politiker, såsom både dåvarande statsminister, dåvarande och nuvarande försvarsminister och nuvarande utskottsordförande, öppnade under Almedagsveckan år 2014, för en översyn av FPI i samband med artiklar i SvD, där en rapport från FOI uppmärksammades. En sådan översyn har ännu inte beslutats.

Denna underkompensation riskerar att äta upp närmare hälften av de extra pengar till Försvarsmakten som uppgörelsen innebär. Jag har liknat FPI med en ”osynlig beslutsfattare” som utan att löpande synliga beslut måste tas kan påverka försvarets ekonomi lika mycket som de synliga politiska besluten och ibland t.o.m motverka syftet med de synliga besluten. Jag har valt att göra en försiktig bedömning av urholkningen av köpkraften för år 2016-20 jämfört med tidigare perioder. Under ofördelaktiga omständigheter kan urgröpningen bli än större då FPI är nyckfullt som kompensationssystem för försvarsutgifterna på grund av sin bristande följsamhet.

Trots anslagsökningarna kommer försvarsutgifternas andel av BNP inte att öka. Sverige lägger en i både internationell och nordisk jämförelse låg andel av BNP på försvar, drygt 1 % år 2015 och den kommer fortsättningsvis också, trots ökade anslag, att vara låg i jämförelse ca 1 % som prognos för år 2020.

Vilka blir konsekvenserna av att pengarna inte räcker till för att realisera ambitionerna och intentionerna i försvarsuppgörelsen? I så fall ställs politikerna inför svåra prioriteringar och avvägningar. Dessa avvägningar innebär val mellan att skjuta till mer pengar under perioden eller sänka ambitionerna. De innebär, om pengar inte skjuts till, val av vilka förmågor och åtgärder som ska prioriteras. Prioriteringar innebär att vissa ambitioner helt utgår eller skjuts på en mer avlägsen framtid varvid de istället intecknar framtida försvarsanslag.

Dessa avvägningar och prioriteringar kan bli besvärliga då man kan ana att de politiska prioriteringarna ser delvis annorlunda ut än Försvarsmaktens prioriteringar. Det gäller bl a synen på hur förstärkningen av försvaret av Gotland ska göras och de mer framtida besluten om tio extra JAS-flygplan och en extra ubåt.

PETER NORDLUND

Till vardags verksam vid FOI, Totalförsvarets Forskningsinstitut

[1] I propositionen redovisas ”Grundplaneringen” i löpande priser inkl framtida pris- och löneomräkning.

 

>>>>

Till sist: SvD.se görs nu om och under ombyggnaden kommer inte Säkerhetsrådet att synas på ”ettan”. Men vi finns varje dag på http://blog.svd.se/sakerhetsradet

 

Om gästbloggen



Säkerhetsrådet är en gästblogg hos SvD Ledare och en mötesplats för försvars- och utrikespolitiskt intresserade. Utgångspunkten är att Sverige står inför nya prövningar av militär förmåga och politisk vilja.

Redaktörer är Claes Arvidsson, gästledarskribent och författare, och Mats Johansson, tidigare pol chefredaktör och nu ledarkolumnist, ordförande i tankesmedjan Frivärld.

Förutom egna kommentarer svarar de för urvalet av inbjudna gästskribenter.