Gästinlägg: Erik Brattberg ser risk för en försvagad Atlantlänk

Ett ”Little Britain” är ett hot mot Europa

De konservativas storseger i det brittiska valet förra helgen innebär inte att David Cameron nu på något sätt kan slappna av. Tvärtom står han istället inför en rad allvarliga kriser både på hemmaplan och internationellt: skotsk självständighet, folkomröstning om EU-medlemskap och Storbritanniens ökade irrelevans på det internationella planet.

Även om Cameron kanske är en kompetent ledare på det ekonomiska planet har han hittills misskött utrikes- och försvarspolitiken. Under hans styre har Storbritanniens globala roll allvarligt minskat. Landet har skurit ner på sitt försvar och sina globala ambitioner. Regeringen har varit i det närmaste osynlig i förhandlingarna med Putin under pågående Ukrainakrig. Den kommande brittiska försvarsutredningen (Strategic defense and security review, SDSR) förväntas innebära ytterligare budgetnedskärningar i mångmiljardklassen. Enligt tankesmedjan Rusi kan så mycket som 50 000 brittiska soldater mellan nu och 2019 försvinna.

Vad gäller Storbritanniens framtida förhållande till EU har Cameron redan lovat hålla fast vid vallöftet om en folkomröstning senast 2017. Detta i en tid när populismen och euroskepticismen inom det egna Tory-partiet är på uppgång. Cameron måste således snabbt besluta sig för när folkomröstningen ska ske och vilka eftergifter från Bryssel han är villig att acceptera för att aktivt verka för att hålla landet kvar i EU.

För att vinna EU-folkomröstningen måste Cameron lyckas med konststycket att först omförhandla Storbritanniens ställning i EU, något som kan komma att kräva ett nytt EU-fördrag. Men för detta har London få allierade på kontinenten. Med val i både Frankrike och Tyskland under 2017 är någon bredare EU-kompromiss inte att förvänta. Men även om Cameron mot alla odds lyckas få igenom en rejäl kompromiss med Bryssel finns en risk för att ett ”multispeed Europe” – med ökad makt åt en kärngrupp av EU-länder – skulle leda till en fragmentisering av hela EU-projektet.

Om ”Brexit” blir ett faktum skulle konsekvenserna för Storbritannien och resten av Europa bli förödande. Ännu mer makt skulle förskjutas till Berlin, något som ytterligare skulle öka spänningarna mellan Nord- och Sydeuropa. Dessutom skulle EU förlora en stark röst för ett liberalt och utåtriktat Europa. Som ett resultat av detta blir Bryssel mindre frihandelsvänligt – vilket negativt skulle påverka de pågående TTIP-förhandlingarna. Europas relevans i omvärlden skulle också drabbas som en följd av detta.

Även Storbritannien har rejält att förlora på ett uttåg, både ekonomiskt (i och med att internationella storföretag skulle överväga att lämna sina högkvarter i London) och politiskt (inflytandet på kontinenten skulle minska avsevärt). Dessutom ökar risken för skotsk självständighet med ett brittiskt utträde ur EU. Det ”speciella förhållandet” mellan London och Washington kunde komma att skadas; president Obama har vid flera tillfällen varnat Cameron för att lämna EU. Om Londons traditionella pro-amerikanska röst går förlorad i EU:s maktkorridorer äventyras hela det transatlantiska samarbetet.

Den enda egentliga vinnaren av ”Brexit” skulle vara Vladimir Putin. Det är ingen hemlighet att Ryssland föredrar ett delat Europa. I säkerhetspolitiskt osäkra tider som dessa är det därför extra viktigt att Europa kan visa på en enad front.

Låt oss därför hoppas att Cameron nu efter valet byter spår inom utrikes- och försvarspolitiken. Detta är nödvändigt både för Storbritanniens och EU:s framtida relevans i omvärlden.

Erik Brattberg är verksam i Washington, D C, som senior fellow vid McCain Institute samt i Sverige knuten till tankesmedjan Frivärld. Han medverkar i den nyligen utgivna boken”The United Kingdom and the European Union: What would a ”Brexit” mean for the EU and other States around the World?” utgiven av den tyska tankesmedjan DGAP.

Tittartips! Nu klarnar det; för fördjupningen av den svenska utrikesdoktrinen om en feministisk utrikespolitik vill redaktionen rikta ett särskilt tack till den svenska ambassaden i Washington och dess skådespelande talanger.