Gästinlägg Peter Hultqvist: Försvarsmakten behöver brett folkligt stöd

Professionalismen och andra former av engagemang står inte i motsatsställning till varandra

Sveriges måste disponera över krigsförband som är fyllda, fungerande, övade och mobiliseringsbara. Av den orsaken aktiverade regeringen före jul förra året den del av pliktlagstiftningen som möjliggör för Försvarsmakten att öva krigsplacerad personal som utgörs av soldater, sjömän och befäl som inte har anställning inom Försvarsmakten. Dessa kommer att kopplas till en ny personalkategori GSS/P, där P står för plikt. I regeringens förslag om framtidens försvar  föreslås vidare att alla förband inom Försvarsmakten krigsorganiseras, ges ett krigsduglighetskrav och ska övas innan utgången av 2020. Dessutom kommer en särskild utredning att se över hållfastheten och stabiliteten i den nuvarande personalförsörjningen. Det norska och danska systemet som kombinerar värnplikt och professionellt försvar ska särskilt värderas.

Försvarsmaktens personalförsörjning måste präglas av långsiktighet och stabilitet. Tvära kast där man går från det ena systemet till det andra måste undvikas. Det som skedde när riksdagen med knapp majoritet avskaffade värnplikten och öppnade för det professionaliserade försvaret får inte upprepas. Vi kan nu konstatera att många av farhågorna som att soldater skulle sluta i förtid, bristande stabilitet i systemet och ekonomiska problem har infriats. Svårigheten vi nu har med att långsiktigt upprätthålla försvarets folkliga förankring får därför inte underskattas.

Systemet med totalförsvarsplikt skapade en bred folklig förankring för försvaret. Förutom detta skapades en folklig kunskap om hur man som enskild person kan bidra i samband med olyckor, bränder, oförutsedda händelser och kriser i samhället. Detta kollektiva kunnande och medvetande försvinner nu successivt bort och är till och med okänt för många. Det är oroväckande.

Försvaret av Sverige, såväl militärt som civilt, är en för viktig fråga för att enbart vara en angelägenhet för professionella yrkesutövare. Försvarsmakten måste bäras upp av ett folkligt stöd, kunnande och genuint intresse. Om så icke är fallet så är risken stor för att försvarsmakten långsiktigt inte blir att betraktas som ett viktigt nationellt intresse, utan som en sidoverksamhet som inte lever i takt med det övriga samhället. Förre statsministern talade tyvärr negativt om detta som ett ”särintresse”.

Regeringen anser att myndigheter, kommuner och landsting i högre grad bör sträva efter samverkan med frivilligorganisationer för att tillvarata de frivilligas engagemang såväl under fredstida kriser som under höjd beredskap. Ideellt engagemang inverkar positivt på människors tillit till samhället och till varandra.

I den tid vi nu lever i, med en dramatiskt förändrad säkerhetsbild, är det viktigt med ett brett stöd för Försvarsmaktens verksamhet. Vi har ett krig som pågår i ett grannland till våra grannländer. I Ryssland tvekar inte regimen för att använda militärt våld för att nå sina politiska syften. Det har inte minst bevisats genom den olagliga annekteringen av Krim.

Den breda försvarspolitiska uppgörelsen om försvaret är en viktig signal om politisk stabilitet för den framtida utvecklingen av Sveriges försvar. Det skapar också förutsättningar att bygga en stabilitet i synen på försvars- och säkerhetspolitiken hos det svenska folket. Om den utredning som nu ska genomföras öppnar dörren för en bredare medverkan från allmänheten i militärt och civilt försvar så är det ett mycket viktigt steg i sammanhanget. Jag tror det finns ett brett intresse hos många att på olika sätt bidra.

Professionalismen och andra former av engagemang står inte i motsatsställning till varandra. Det som nu är tydligt är följande: Dagens personalförsörjningssystem måste kompletteras och utvecklas för att nå nödvändig hållfasthet och stabilitet. Det är nödvändigt att gå vidare och skapa ett system som också har en bred förankring i Sveriges riksdag. Jag tror det finns förutsättningar för det!

PETER HULTQVIST

Försvarsminister

>>>>

Läs de två tidigare inläggen om försvarets folkförankring av FHS-forskare och Mikael Odenberg.