Säkerhetsrådet

Mats Johansson

Mats Johansson

Regeringen fortsätter vidga Natosamarbetet

Fredagens presentation av regeringens inriktningsproposition för försvaret sker till ackompanjemang av fortsatt hotfullt ryskt uppträdande i vårt närområde. När rysk militär ger färdorder till ett svensk-finländskt forskningsfartyg på internationellt vatten på Östersjön, ”Fredens hav”, sker det med sedvanlig stormaktsarrogans, som vore Lettlands ekonomiska zon fortfarande tillhörig en sovjetrepublik.

Desto större anledning att regeringen håller fast vid den Natopositiva kurs som under bred enighet lades fast i försvarsberedningens omvärldsanalys för ett år sedan (SvD 22/4). Basplattan för det militära och säkerhetspolitiska samarbetet med våra grannländer i västvärlden kan därmed fortsätta utvecklas i den takt kring vilken fortsatt bred partipolitisk enighet kan nås. Det är föga dramatik i detta.

Det sker numera dessutom med ökat stöd i opinionen. MSB:s årliga opinionsundersökning Opinioner 2014: Allmänhetens syn på samhällsskydd, beredskap, säkerhetspolitik och försvar, publicerad i januari, bekräftar den bild som framkom i andra mätningar förra hösten: nu finns en klar majoritet för ett svenskt Natomedlemskap; 48-35 (mätt 13/10-10/11 2014); första gången någonsin i MSB. 2013 var ställningen jämn (36-40), men under den senaste tioårsperioden har Natoanhängarna i Sverige sakta men säkert vuxit, från 17 procent 2005 till 36 procent 2008 (Putins invasion i Georgien) och nu alltså till fler än hälften av dem som har en uppfattning.

Men opinioner kan komma och gå, beroende på omvärldsbevakningen. Den växande ryska aggressionen i vårt närområde och invasionen i Ukraina har påverkat omvärldsbilden och inställningen till regimen i Kreml. Till det långsiktiga och bestående ska noteras att enligt MSB:s tidsserie har de senaste decenniernas avrustningspolitik i Sverige helt saknat folkligt stöd. Försvarsviljan är starkare utanför riksdagen än i den.

Av dem som i vårt land och Ryssland vill stoppa fortsatt integration och avbryta även samarbetet med våra nordiska grannar får den rödgröna regeringen höra att det partnerskap som inleddes redan 1994 har smugits på svenskarna i statskuppsliknande former. Det är att ringakta de beslut som fattats i riksdagen under många år med full insyn och skiftande politiska majoriteter.

Men visst är det glädjande att nu också Miljöpartiet står bakom både grundanalysen om Sveriges behov av grannsamverkan och den fortsättning som väntar i form av en proposition nästa vår som fullföljer överenskommelsen om ett värdlandsavtal med Nato så att vi kan ta emot alliansens stöd i lagliga former. Problemet är att ett år är en lång tid i politikens värld och mycket kan ännu hända i opinionen i de rödgröna partierna innan man tryckt på de gröna voteringsknapparna i plenisalen.

Ur den synvinkeln var det illavarslande att under ”kulturvänsterns” upprop mot militär övningsverksamhet med våra grannar finna en undertecknare från regeringspartiet de gröna, riksdagsledamoten Annika Lillemets. Hon delar uppenbarligen inte regeringens och därmed sitt partis bedömning i inriktningspropositionen att ”utvidgningen av Nato gynnat säkerheten i Europa, inklusive för Sverige och i vårt närområde”, ej heller att ”vårt samarbete med Nato ger oss möjlighet att utveckla vår militära förmåga” och att det ska ske genom att ”öka svenskt deltagande i Natos mest avancerade och komplexa övningar, framförallt inom ramen för Natos snabbinsatsstyrka, samt i Natos återkommande storskaliga övningar”.

Det återstår att se om regeringens starke man, försvarsminister Peter Hultqvist, förmår att föra den här delen av processen i mål. Försvarsreformen är ännu underfinansierad och vägran att utreda ett nödvändigt Natomedlemskap högst onödig, men efter det mörker som präglat försvarspolitiken under decennier är det i alla fall bra att några ljus har tänts.

Det ska dock inte skapa några illusioner. Sverige förblir utbyggda samarbeten till trots ännu en tid militärt allianslöst, ett tillstånd som inte har gagnat oss väl utan skapat vakuum i närområdet. Det kan bara fyllas under det skydd som ges av artikel 5 vid fullt medlemskap i Nato.

MATS JOHANSSON är ordförande i tankesmedjan Frivärld och kolumnist i denna tidning.

Lästips!Frihandelsbloggen följer Magnus Nilsson med daglig uppdatering debatten kring frihandelsavtalet TTIP, här bland annat ett inslag i den ryska motkampanjen.

 

 

 

 

 

Om gästbloggen



Säkerhetsrådet är en gästblogg hos SvD Ledare och en mötesplats för försvars- och utrikespolitiskt intresserade. Utgångspunkten är att Sverige står inför nya prövningar av militär förmåga och politisk vilja.

Redaktörer är Claes Arvidsson, gästledarskribent och författare, och Mats Johansson, tidigare pol chefredaktör och nu ledarkolumnist, ordförande i tankesmedjan Frivärld.

Förutom egna kommentarer svarar de för urvalet av inbjudna gästskribenter.
Fler bloggar