Säkerhetsrådet

Mats Johansson

Mats Johansson

Polen har hunnit längre än Sverige i omvärldsanalys

Sverige börjar långsamt inse att omvärlden är mer osäker än på länge. Härom veckan annonserades viktiga försvarssatsningar för de kommande åren. Detta är dock inte i närheten av de summor som ÖB och andra viktiga företrädare har sagt offentligt skulle behövas (40 miljarder) för att åstadkomma ett livskraftigt försvar. Polen har som kontrast en fundamentalt skild uppfattning om vad rådande omständigheter kräver och storsatsar därför på sitt försvar. Det ”fredsskadade” Sverige behöver lära från sina grannar.

 
”Historien lär oss att Polen måste se till sig själv för sin säkerhet – även i dess militära mening – och att denna säkerhet till stor del är beroende av dess egen försvarspotential”, hävdar Radek Sikorski, tidigare utrikesminister. Landet befinner sig i en historiskt och geostrategiskt prekär situation. Flera av de äldre geopolitiska tänkarna kallade symptomatiskt läget för en del av the crush zone. Alltså, inklämt mellan västra Europa, i synnerhet Tyskland, och det enorma Ryssland.

Detta har betytt att Polen blivit överkört av främmande härar under tusentals år. Ett antal gånger har man svikits av allierade och krossats av fienden. Inför andra världskriget utfärdade den brittiske premiärministern Chamberlain en garanti om att i det fall Polen hotades skulle Storbritannien intervenera på Polens sida och motverka aggression från andra stater. Hitler invaderade och startade andra världskriget men Polen fick vänta till slutet av kalla kriget innan man på allvar blev självständigt.

Under Putin har Ryssland kraftigt ökat försvarssatsningarna och visat sig villigt att använda sin krigsmakt. Hot är en kombination av kapacitet och vilja, vilket är vad Ryssland nu uppvisar, mest uppmärksammat i Ukraina, men i praktiken är hela närområdet utsatt for denna aggressivitet. Polen är nu en stat på frontlinjen.

Idag är Polen medlem av Nato och EU med hoppet att åtminstone någon av de 28 medlemsstaterna ska skydda landet i händelse av en attack. Sverige är medlem av EU och har skrivit under solidaritetsförklaringen om att vi ska bistå, med alla möjliga medel, en annan medlemsstat i händelse av en attack. I realiteten vågar Polen inte lita fullt ut på detta. Därför har man under flera år storsatsat på sitt försvar som en av få Nato-medlemmar som kommer att leva upp till målet att satsa två procent av BNP årligen på försvaret, 2015 och lång tid framöver.

2012 inleddes en stor investering för att modernisera armé, marin och flygvapen. Stora summor allokerades för detta då situationen betraktades som mycket brådskande med tanke på att majoriteten av Polens försvar bestod av gammal sovjetisk materiel. De bepansrade styrkorna kommer att tillföras 256 nya Leopard-stridsvagnar, nytt artilleri och 300 nya stridsfordon. Marinen får 17 nya ytfartyg, tre nya ubåtar och nya helikoptrar. Framförallt satsar man på avskräckningskapacitet i form av JAASSM-missiler med kapacitet att träffa mål långt inne i Ryssland. ”Polens sköld” är ett avancerat luftvärnssystem som ska skydda landet i fall en attack sker från luften.

Landet är redan utsatt för betydande informationskrigföring och trakasserier från Ryssland och nyligen annonserade man Country 2015, en militärövning med syfte att testa nationens kapacitet att försvara sig. Polen är oroat.

Varför är detta relevant för oss? Skulle inte upprustning provocera i onödan?

Polens oro och upprustning är av betydelse för Sverige av flera anledningar. Vi har skrivit under EU:s solidaritetsförklaring och om vi på allvar ska föra ut mänskliga rättigheter och bedriva en feministisk utrikespolitik måste vi inse att för detta är fred fundamentalt. Utan fred, garanterat inga mänskliga rättigheter.

Ryssland bedriver omfattande spionage i och mot Sverige, enligt Säkerhetspolisens årsbok 2014. Det kan inte tolkas som annat än förberedelse för krigshandling mot Sverige. Så för dem som ännu inte är övertygade: detta rör inte endast Polen, eller andra stater runt Ryssland. Detta rör direkt Sverige och vi behöver förbereda oss.

Romaren Vegetius sade en gång: Om du vill ha fred, förbered för krig. Vad innebär det? Jo, att tröskelkapacitet och avskräckning betyder allt. Ju dyrare det framstår för en motståndare att angripa dig, desto mer motvillig kommer han att vara att göra det.

Den världsordning som västvärlden byggt upp är nu hotad. Det är tydligt inte bara i vårt närområde utan även i Mellanöstern, Nordafrika och Sydkinesiska havet. Det är dags att svenskarna inser att det ibland krävs mer än ord, eller ”soft power”, för att upprätthålla en (någorlunda) fredlig världsordning. Sverige behöver storsatsa på sitt försvar.

Albin Aronsson är tankesmedjan Frivärlds Capitolium-stipendiat, verksam som forskningsassistent vid tankesmedjan Atlantic Council i Washington DC.

 

 

Om gästbloggen



Säkerhetsrådet är en gästblogg hos SvD Ledare och en mötesplats för försvars- och utrikespolitiskt intresserade. Utgångspunkten är att Sverige står inför nya prövningar av militär förmåga och politisk vilja.

Redaktörer är Claes Arvidsson, gästledarskribent och författare, och Mats Johansson, tidigare pol chefredaktör och nu ledarkolumnist, ordförande i tankesmedjan Frivärld.

Förutom egna kommentarer svarar de för urvalet av inbjudna gästskribenter.
Fler bloggar