Gästinlägg: Carlander om växande förmågegap

Medan omvärlden rustar upp, fortsätter väst rusta ned

Nyligen publicerade den brittiska tankesmedjan International Institute for Strategic Studies (IISS) sin årliga publikation Military Balance, som är en omfattande bedömning av världens militära förmågor och försvarsekonomier.

Den visar att europeiska försvarsutgifter föll i fasta priser med runt åtta procent mellan åren 2008-2014, att jämföra med Ryssland vars försvarsutgifter idag ligger på 3,4 procent av BNP. Det är en ökning med åtta procent sedan 2010. Enligt den federala budgeten som i september förra året lades fram till den ryska duman ska den siffran öka till mer än 4,2 procent av BNP i år.

Trenden består alltså med fallande försvarsbudgetar i Europa. Däremot har det uppstått en seriös debatt om hållbarheten i detta med tanke på utvecklingen i Ryssland men även i Mellanöstern. På toppmötet i Cardiff i höstas tog Nato-länderna beslut om att stoppa de gångna årens minskning av försvarsutgifterna och nå målet att investera två procent av BNP på försvaret.

Sett till ren militär hårdvara har antalet stridsvagnar i Europa de senaste tjugo åren (1995-2015) minskat från runt 25 000 till under 8 000. Mängden stridsflygplan har under samma tidsperiod minskat från ungefär 5 400 till 2 400. Nedskärningar i försvarsförmågor fortsatte till och med under 2014. Rysslands agerande i Ukraina och alltmer aggressiva beteende generellt är en fundamental utmaning mot efterkrigstidens ordning i Europa.

IISS-publikationen lyfter också det nygamla problem som hybridkrigföring utgör. Konceptet är en blandning av olika insatser, inte bara militära, och det kan sägas vara nygammalt eftersom det är ett återkommande inslag i rysk krigföring. Efter det förra kalla krigets slut har vi successivt glömt bort hur man bemöter det. Det räcker inte att ha konventionella militära förmågor utan det gäller även att vara väl förberedd med krishanteringsåtgärder, koordination mellan olika myndigheter och samarbete med andra länder.

I Nato tar man nu steg för att se över hur försvarsalliansen ska reagera i en situation som skulle kunna ses som hybridkrigföring. Eftersom Sverige står allianslöst är vi särskilt utsatta då det inte finns någon garanti för att vi skulle kunna få stöd från andra länder om vi utsattes för en attack i någon form.

I samband med publikationen anordnades en frågestund med en stor grupp personer ansvariga för rapportskrivningen. På frågan om varför väst inte ger vapen till Ukraina svarade Ben Barry från IISS att det osäkra med att ge vapen till Ukraina är att dessa för att ha effekt måste vara avancerade. Det innebär att det kommer att ta tid att få ut dem i fält eftersom personal måste tränas att använda dem. Risken är att om USA eller andra länder gav vapen till Ukraina skulle Ryssland reagera med att i än större omfattning stödja separatisterna.

I övriga världen är IISS bild av utvecklingen också oroväckande. IS framryckning i Syrien och Irak har haft en omvälvande effekt. Länderna i Mellanöstern har länge satsat mycket på sina försvar, men de pågående kriserna/krigen har lett till ökade ansträngningar att bygga upp nuvarande och nya förmågor. Sedan 2011, då den i folkmun så kallade ”arabiska våren” tog fart, uppskattar IISS att försvarsutgifterna i hela regionen ökat med tio procent årligen.

Samtidigt fortsätter USA med sin ”strategiska ombalansering” till Stillahavs-regionen. Generellt sett utökar nästan alla länder där sina försvarsförmågor, särskilt Kina. Många möjliga konflikter skulle kunna blåsa upp, enligt IISS, t ex kring Taiwan, Nordkorea, Kina och Japans dispyt över Senkaku/Diayou-öarna.

Även om länder som Japan och Vietnam förbättrar sina försvarsförmågor är det Kina som ligger i framkant på det militära området. Ledningen i Kina proklamerade nyligen att målet för landets ekonomiska tillväxt kommer att sänkas till sju procent, medan försvarsbudgeten ska öka med tio procent per år.

Tidigare har den ekonomiska utvecklingen mer eller mindre gått hand i hand med ökningar av försvarsanslagen i Kina. Nu börjar vi se en frikoppling mellan de två, vilket tyder på att man prioriterar försvaret. Dessutom finns ett mörkertal för hur mycket Kina egentligen lägger på sin militär då det är mycket som inte inkluderas i den offentliga budgeten, till exempel forskning och utveckling.

På kort tid har vi sett hur världen blivit alltmer osäker och risken för att konflikter sprider sig är stor. Medan de så kallade utvecklingsekonomierna satsar mer på sina försvarsmakter är trenden fortfarande den omvända i västvärlden. Tillsammans står USA och Europa idag för omkring hälften av de globala försvarsutgifterna – en minskning från två tredjedelar för några år sedan.

Med dagens utveckling kommer den andelen att fortsätta minska. Samtidigt står vi inför hotet om hybridkrigföring som inte lika lätt bemöts med enbart militära medel. Det som inte går att göra är att gömma huvudet i sanden.

ZEBULON CARLANDER studerar statsvetenskap vid Linköpings universitet och deltar i utbildningen Utrikesakademin som arrangeras av tankesmedjan Frivärld.

Lästips! Även den splittrade opinionen i Tyskland är ett växande problem för EU, enligt en analytiker vid German Marshall Fund.