2009 blir ännu värre för USA-pressen

TIDNINGSKRISEN Gårdagens besked om att USA:s näst största tidningsgrupp, Tribune Company, ställer in betalningarna har spätt på domedagsstämningen i dagspressbranschen. Och prognoserna för 2009 som levererades i dag gjorde inte saken bättre.

Tribune i går, vem drabbas härnäst? En av många tidningsgrupper som lär få det jobbigt att hantera sitt skuldberg är familjen Sulzbergers New York Times. Men det lär bli fler.

Annonsmarknaden i USA kommer inte att återhämta sig 2009, utan först 2010. Därmed blir det tre år i rad med nedgång på reklammarknaden, vilket är första gången det händer sedan 30-talets depression. Den spådomen levererades på Global Media and Communications Conference i New York i dag, rapporterar New York Times .


ZenithOptimedia räknar med en nedgång på hela reklammarknaden 2009 med 6,2 procent, Carat med 6,5 procent – och för dagstidningsföretagen väntas den bli betydligt större än så. TV och internet håller emot konjunkturen ganska bra, men dagspressen drabbas mycket hårt ännu ett år. Analytiker på UBS tror att lokaltidningarna i USA kommer att tappa hela 21 procent av reklamintäkterna nästa år, vilket är det värsta raset någonsin. Detta kommer, ofrånkomligen, att leda till nedläggningar, tror de flesta av analytikerna – och till att även de mest lönsamma tidningsföretagen kan säga adjö till de stora marginalerna från förr.

För all världens dagstidningar räknar Group M med en nedgång på 3,8 procent 2009.

En del spekulerar nu i att det kommer att behövas statliga eller delstatliga räddningspaket för tidningsbranschen, på samma sätt som med banker och bilindustrin. I delstaten Connecticut har guvernören uttalat sig positivt för ett extra tidningsstöd, sedan tidningsgruppen Journal Register Company hotat lägga ner två dags- och elva veckotidningar i januari, rapporterar Roy Greenslade på The Guardian.

I detta läge känns det inte helt vältajmat av Sveriges Radios kommande vd Mats Svegfors att ondgöra sig över att public service-företagen i Sverige ”bara” föreslås få en budgetökning på 2 procent per år fram till 2015. Svegfors talade på presskonferens i går om att SR måste slippa den ”ständiga underkompensationen man har för kostandsökningarna”.

Det är en retorik han fått i bagaget av ordföranen Ove Joanson – och det är naturligtvis hans jobb att driva den linjen gentemot regeringen. Men i nuvarande konjunkturläge och med tanke på den intäktskris som merparten av världens medier befinner sig i är det nog inte läge för SR att sjunga sin budgetklagovisa alltför högt.


SR måste, som alla andra, spara sig in i framtiden; inte begära mer pengar. Det är oviljan att acceptera detta som var ett av bolagets största problem under Peter Örns styre och Svegfors bör undvika att låta styrelsen dra in honom i samma fälla.

Svegfors skrv det ju själv, i sin debattartikel om public service 2006: ”i en yttre omgivning där man inte följer med, och inte kan följa med, i den allmänna produktivitetsutvecklingen tvingas man till val”.


Han kan börja förbereda sig på de svåra valen redan nu.

Trots allt lämnar ett tomrum efter sig

NEDLÄGGNING Förra veckan kom besked om att kulturtidskriften Trots Allt ska upphöra med pappersutgivningen nästa år, efter 17 års utgivning. Den kommer att leva vidare på webben, i en ny form. Men som magasin blir den djupt saknad.

Trots allt har varit den svenska tidskriftsvärldens humla. Den borde verkligen inte kunna flyga, åtminstone inte så högt, men ingen har informerat redaktionen – och eldsjälen till redaktör, Magnus Sundell – om den saken.


Han har istället, år efter år, producerat en tidning som kunnat mäta sig med det absolut bästa i både magasins- och dagspress när det gäller kultur, musik, litteratur, reflektion och samtal om livsfrågor.

Formellt sett är Trots allt en kristen tidskrift, utgiven av Verbum, vilket kanske är en förklaring till att den hamnat i viss medieskugga. Men den har alltid kunnat läsas på många sätt, med alla dörrar öppna för olika perspektiv. Den är väl formgiven, med starka bildporträtt och med en påfallande hög stilistisk nivå. Senaste numret, med gamla TA-favoriten Anna Ternheim på omslaget, är inget undantag.


För mig har den alltid varit en favorittidning: en av de tidskrifter jag aldrig missar att läsa. Och jag kommer att sakna den djupt, när pappersutgivningen upphör nästa år, vilket Nerikes Allehanda rapporterade om förra veckan.

Magnus Sundell kommer att fortsätta att vårda sitt skötebarn på nätet istället – och där kombinera utgivningen med andra verksamheter ”knutna till samma vision om vikten av samtal och dialog kring andlighet, kultur och samhälle”.

Kanske kommer det att komma någon pappersutgivning också, i någon form. Men oavsett vilket finns det goda skäl att stötta verksamheten på alla sätt som går.

TIDNINGSKRISEN: Tribune ställer in betalningarna

DAGSPRESSKRISEN En av USA:s största tidningsgrupper, Tribune Company, begär konkursskydd enligt Chapter 11-lagen. Därmed går krisen för dagspressbranschen i USA in i ett helt nytt skede.

Det började som en spekulation i helgen. Sedan bekräftade Tribune Company, mer eller mindre direkt, att konkurs – och försök till rekonstruktion – var ett av de alternativ som övervägdes. Men att det skulle gå så fort har ändå överraskat de flesta.

I kväll kom dock beskedet: Tribune Co ställer in betalningarna (eller formellt: begär konkursskydd enligt Chapter 11). Skulderna uppgår till 13 miljarder dollar, mot tillgångar på 7,6 miljarder dollar. Ägaren Sam Zell sammanfattar krisen så här:

”Det är faktorer bortom vår kontroll som skapat den perfekta stormen: en drastiskt nedång i intäkter och en kärv konjunktur, i kombination med en lånekris, gör det extremt svårt för oss att hantera vår skuldsituation.”


Det Tribune hoppas på är att en försäljning av basebollaget Chicago Cubs, som hålls utanför konkursen, ska dra in de pengar som behövs för att rädda mediebolaget.

Men det är ett svagt hopp. och även om bolaget kan rekonstrueras är detta den hittills största katastrofen för den amerikanska tidningsbranschen.


Tribune är ju verkligen inte vilket mediebolag som helst. De har 20 000 anställda. Det är USA:s näst största tidningsgrupp och ger ut Los Angeles Times, Chicago Tribune, Orlando Sentinel, Hartford Courant, Baltimore Sun, Morning Call, Daily Press och Sun Sentinel, Gruppen har också ett 20-tal tv-stationer.

Om Tribune kan falla går ingen tidningsgrupp i USA helt säker.

Läs också:

8/12 Akut konkurshot över tidningsjätten

”Smalare & vassare” à la Svegfors

NY RADIO-VD De flesta tycks vara överens om att Mats Svegfors är en klok publicist i sina bästa år, med en mediepolitisk räv bakom varje öra – och därmed en utmärkt blivande vd för Sveriges Radio. Men hur smalt vill han egentligen ha sitt public service – och hur ser hans framtidsstrategi ut?


Mats Svegfors har inte sökt jobbet som radiochef formellt. Men när han skrev en debattartikel om politisk drev-journalistik i DN för två år sedan författade han kanske, utan att veta det, en informell ansökan. Den retade då upp stora delar av SR-huset, eftersom han gick till skarpt angrepp mot bland annat Ekot. Men möjligen rev SR-ordföranden Ove Joanson ut den där artikeln, med dess brandtalsglödande formuleringar om vad public service-journalistiken borde ägna sig åt – och vad den borde hålla sig för god för. Kanske såg han redan då en kommande kandidat till jobbet som vd; det jobb som Svegfors nu bara är en MBL-förhandling från att bli erbjuden formellt.

I artikeln tog Mats Svegfors tydligt avstånd från det han uppfattade som en alltmer ”medievriden” färdriktning i SR och SVT:s journalistik. ”Public service-redaktionerna dras med i nyhetsmönster som i grunden formas av medier som är helt beroende av en ofta mördande konkurrens på upplagemarknaden”, dundrade Svegfors.

Hans budskap var tydligt. Den som inte är beroende av marknaden för att sälja behöver heller inte använda sig av journalistikens mest publikfriande innehåll och retorik. ”Men då måste public service ha självförtroende och självkänsla. Man måste våga stå för det som är public services särdrag och alldeles egna möjligheter. Man måste kunna stå emot det som faktiskt hela tiden hotar att pervertera journalistiken i övrigt. Detta innebär val, att välja bort det som kommersiella medier försöker invadera hela det offentliga rummet med. Men det innebär också val mellan det angelägna och det mindre angelägna.”

Så talar en radiochef. Så talar i synnerhet en radiochef som 2008 ska ta en fajt med en regering och en kulturminister som, innerst inne, är rätt tveksam till vilken roll public service-bolagen ska spela på en mediemarknad där stora delar av det public service förr var ensamma om i dag görs av många aktörer.

Kulturministern har ofta (exempelvis här) sagt att alla program, oavsett genre, i public service måste kunna motiveras utifrån uppdraget och att det SR/SVT främst ska ägna sig åt är programområden som är ”kvalitativt eller kvantitativt underrepresenterade hos de kommersiella aktörerna”. Public service-cheferna har, hittills, slagit ifrån sig och hävdat att pratet om ”smalare, men vassare public service” bara skulle leda till en utarmning av verksamheten.

Men i Svegfors tycks hon ha en själsfrände. Han vill tillbaka till kärnan i uppdraget; till det fördjupande och mest angelägna. Vilket är ljuv musik för de SR-medarbetare som ondgjorde sig över fixeringen vid ”icke-lyssnare” och ”nya målgrupper” på Peter Örns tid. Men det är också ideal som den nye vd:n kan få svårt att leva upp till. Den verklighet han ställs inför kommer att vara väldigt kärv, dels utifrån de ekonomiska realiteterna, dels utifrån den snabbt föränderliga omvärlden. För även SR rör sig på en marknad, som inte bara är kommersiell, utan som framför allt handlar om ändrade beteenden.


Morgondagens rutinmässiga SR-lyssnare lär bli färre. Istället lär det blir fler som lyssnar selektivt via webben och podsändningar – och där möter SR som bekant en helt annan konkurrens än vad de gjort från de kommersiella radiostationerna. Där måste den nye vd:n signalera vikten av framtidssatsningar och visa att hans visioner om framtidens radio är lika starka som hans kärlek till radion från förr.

Läs också

7/12 Hövdingens största utmaningar på SR

Dubbelfel för TV4:s reklamfrossande

TV-REKLAM Många tittare reagerade på att TV4 sände för mycket reklam under sommarens stora sportsatsningar fotbolls-EM och Wimbledon. Nu har Granskningsnämnden för radio och tv också slagit fast att det var mycket, vid båda evenemangen. Frågan är nu: lär TV4 sig något av sina överträdelser eller blir fällningarna utan effekt?

Frågan är motiverad. TV4 är ju nästan att betrakta som serieförbrytare när det gäller att trycka in för mycket reklam i sina sändningar. Och det har inte skett någon bättring trots fjolårets rekordhöga straff då bolaget tvingades betala 1 miljon, för att ha visat för mycket reklam i långfilmen Speed.

Förra månaden fälldes TV4 för en rad olika överträdelser av radio- och tv-lagen och Granskningsnämnden begärde då en straffavgift på 1,1 miljoner kronor för att TV4 sänt mer än 12 minuter reklam per timme under fotobolls-EM, samt för att sponsringsskyltarna innehöll alltför reklamfilmsliknande budskap och för att TV4 bröt mot reglerna för liveodds under sändningarna.


I dag kom nästa fällning. Den gäller Wimbledontennisen, där många tittare och tv-krönikörer reagerade på att TV4 lade in för långa och för många reklaminslag.

Enligt nämnden stämmer detta: pausen mellan reklaminslagen var för kort i ett par fall och under en timme sände TV4 14 minuter och 10 sekunders reklam, vilket är 2 min och 10 sekunder mer än vad som är tillåtet.

Därför fälls TV4. De slipper dock straffavgift den här gången, efter att ha förklarat regelbrottet med ”den mänskliga faktorn” och med svårigheten att styra den här sortens sändningar och kunna få in reklamen över huvud taget.

TV4 ska vara glada över att nämnden är så snäll den här gången. Med tanke på hur många gånger bolaget stretchat på reklamgränserna är en mer rimlig tolkning att det finns en systematik när det gäller regelbrotten – och att det därför borde dömas ut en straffavgift varenda gång.

Läs också:

10/11 Ja, det var för mycket reklam under EM

6/7TV4 misshandlade Wimbledonfinalen

Akut konkurshot över tidningsjätten

DAGSPRESSKRISEN Är Tribunegruppen, en av USA:s största tidningskoncerner, på väg mot konkurs? De närmaste veckorna blir avgörande för hur det går för fastighetskungen Sam Zells allt bräckligare mediehus.

Det går fort nu i den accelerande tidningskrisen i USA. I torsdags lades Denver-tidningen Rocky Mountain News ut till försäljning, med varningar om en förestående nedläggning – och nu svävar hotet om konkurs allt tyngre över en av de största spelarna på marknaden, Tribune Co, som ger ut bland annat Chicago Tribune, Baltimore Sun och Los Angeles Times och som totalt har mer än 20 000 anställda.

I helgen rapporterade New York Times på sin affärsblogg att Tribunegruppen anlitat konkursrådgivare för att hantera den akuta likviditetskrisen i företaget. Uppgiften bekräftas av Tribune, som beskriver läget som ”svårt och osäkert” och konstaterar att ”inga åtgärder utesluts i nuvarande situation”.

Tribune har, sedan fastighetskungen Sam Zell tog över företaget i fjol, genomfört en rad kraftfulla sparåtgärder, med mycket stora personalnedskärningar på merparten av tidningarna. Tribune har också sålt tidningen Newsday, till Cablevision. Men åtgärderna har inte räckt för att krympa företagets skuldberg tillräckligt – och när annonsintäkterna nu sjunker skrämmande snabbt (tredje kvartalet föll tidningsbranschens annonsintäkter i USA med dryg 18 procent) befinner sig Tribune i en likviditetskris som nästan kan jämföras med biljättarna i Detroit. Bolaget kan helt enkelt inte betala räntor och amorteringar – och svävar därför i akut konkursfara.

En åtgärd kan vara att sälja basebolllaget Chicago Cubs, som Tribune äger, om det inte går att omförhandla lånevillkoren. Men båda sakerna är, som alla förstår, svåra i det nuvarande finanskrisläget.

Läs också:

6/12 Yxan hänger över en av de bästa tidningarna

29/10 Klassisk Bostontidning ger upp papperet

26/10 Stålbad för tidningarna i finanskrisens spår

Hövdingens största utmaningar på SR

NY RADIOCHEF Det är inte mediekunnandet, utan förvaltningserfarenheten och den politiska tyngden som blir den största tillgången hos Sveriges Radios kommande vd. Men Mats Svegfors har en hel del att bevisa när det gäller visioner om framtidens medielandskap och public service-radions roll däri.

Beskedet kom som en bomb vid 8-tiden i går kväll, efter ett extrainsatt styrelsemöte: Mats Svegfors, landshövding i Västmanland, f d Timbro-chef, f d SvD-chefredaktör, ordförande i Beridna Högvakten, Kulturrådsordförande och numera snudd på ständigutredare åt regeringen, blir ny vd på Sveriges Radio.

Formellt är han bara ”förordad” av styrelsen, sedan följer MBL-förhandlingar med facket kommande vecka innan utnämningen formellt kan klubbas på det ordinarie styrelsemötet den 17 december. Men jag har väldigt svårt att tänka mig att styrelsen ska stöta på motstånd, på det sätt man gjorde med Joachim Berner 2003. Svegfors lär få jobbet – och kan starta så fort han kommer loss från länsstyrelsen, filmutredningar och annat.


Och det är förstås en jätteskräll. Jag kan ärligt medge att Svegfors inte fanns med på min lista över tänkbara kandidater, ens i den extralånga versionen. Jag har heller inte sett honom på någon annans – och alla rykten som cirkulerat den senaste månaden har handlat om en intern lösning, med någon ur den nuvarande direktionen på SR (vilket i klartext betydde programdirektören Hanna Stjärne eller vice programdirektören Cilla Benkö) som vd.

Varför? Tre korta förklaringar:

* Efter kaoset kring Berner och turbulensen kring Örn fanns det en stor intern skepsis till externa lösningar – i synnerhet sådana utan public service-erfarenhet.

* Motsvarande skepsis har funnits bland de potentiella kandidaterna: få är beredda att utsätta sig för den prövning det innebär att komma in på SR i det här läget – och jag är rätt säker på att styrelsen och dess rekryteringsbyrå fått ta emot en hel del ”nej, tack” när de började sondera marknaden.

* SR har inte råd att tappa tid och tempo, vilket en extern lösning nästan alltid innebär, i det läge som nu råder med en public service-proposition i faggorna, som kan leda till en hel del förändringar för SR. Titta bara på hur mycket tid som gick förlorad under Peter Örns läro- och utredningsår. Det kan inte SR gå igenom nu: snarare behövde de en vd som kan ta över direkt efter Kerstin Brunnberg, och helst efter samma linje.

Den sistnämnda punkten har SR-styrelsen försökt lösa genom att utse Cilla Benkö till vice radiochef. Hon lär få uppdraget att hålla ordning på de interna oppositionerna, så lär Svegfors dra det tyngsta externa lasset.

Men varför blev det just Svegfors? Tre svar, även här:

1) Han kunde och ville. Under sina åtta år som lanshövding har han tydligt visat att det uppdraget inte var utmaning nog: han har skrivit sin bok om Dag Hammarskjöld, varit region.- och filmutredare, ordförande i Kulturrådet och en hel del annat. Att avsluta karriären som landshövding var uppenbarligen inte aktuellt.

2) Han passar in i profilen. Det har aldrig specifierats att en radio-vd måste ha erfarenhet från Radiohuset (även om de flesta anställda och fackklubbarna alltid tyckt att det varit det viktigaste av allt) och frånsett den detaljen uppfyller Svegfors kravspecifikationen väl, med både medieerfarenhet och erfarenhet av politik, kultur och förvaltning. Som landshövding och regionutredare är han också väl förankrad i landsorten.

3) Han kan mediepolitik. Med fyra-fem månader kvar till den avgörande propositionen om villkoren för public service kan Svegfors direkt kasta sig in i den diskussionen – och han har rimligen både frikort till kulturdepartementet och regeringens öra.

Styrelseordförande Ove Joanson lyfte i går särskilt fram Mats Svegfors stora medieerfarenhet. Jag gjorde det själv också, när jag kort kommenterade styrelsens val. Men egentligen är det förvaltningserfarenheten som är hans allra starkaste sida, inte den erfarenhet han skaffade sig under åren som chefredaktör på SvD. Han kan driva ett stort verk, med miljardomsättning och tusentals anställda – och han är strateg nog att se hur en sådan stor organisation kan anpassa sig till nya politiska förutsättningar, men också försöka få de förutsättningarna så gynnsamma som möjligt. Eller som den kloka Barbro Hedvall på Dagens Nyheter säger: ”han vet något om medier och mycket om politik och förvaltning.”

Det Mats Svegfors framför allt har när det gäller medier är ett stort intresse för kvalitetsjournalistik, såväl historiskt som i samtiden. Jag hade, som chefredaktör på Journalisten, med honom i juryn som utsåg bidragen i journalistikantologin Goda Nyheter under tre år i början av decenniet – och det var tre år med en lång rad stimulerande samtal om vad det är som formar den bästa journalistiken.

Så när det gäller värnandet om SR:s särart och kvalitetsjournalistiken tror jag inte att någon lär slå honom på fingrarna. Det är en P1-fantast som tar över radion – och en som lär tala högt om behovet av en public service-radio som står emot utvecklingen på de mer kommersiella delarna av mediemarknaden. I debatten om public service lär han stå betydligt starkare än en intern SR-chefslösning hade gjort.

Men. Självklart finns det saker som ligger Svegfors i fatet.

Han är, framför allt, ingen framtidsman. Och det har inte bara med att göra med att Mats Svegfors är 60 år och en värdetraditionalist: det handlar också om att han har en del att bevisa när det gäller kunskap och visioner när det gäller den moderna mediemarknaden och mediekonsumtionen.

Morgondagens rutinmässiga SR-lyssnare lär bli färre, istället lär det blir fler som lyssnar selektivt via webben och podsändningar – och där möter SR som bekant en helt annan konkurrens än vad de gjort från de kommersiella radiostationerna. Det är oerhört viktigt att vd signalerar vikten av framtidssatsningar: webben på radion är snudd på undernärd när det gäller resurser – och här lär behövas lika rejäla satsningar som på SVT, även i ett kärvare ekonomiskt läge.

Mats Svegfors måste alltså dra igång processer som innebär att han lämnar ett framtidsföretag efter sig den dag han slutar – och han måste inleda det arbetet direkt.

Han kommer också att riskera att bli den siste vd:n för ett självständigt Sveriges Radio. Regeringen lär inte föreslå någon sammanslagning i vårens proposition, men det är inte alls omöjligt att den öppnar dörren för ett mycket tätare samarbete. Till och med en SR-värnare som Kerstin Brunnberg talar i dag, om än motvilligt, om att det förmodligen är ofrånkomligt med en public service-sammanslagning på sikt. Kanske från 2016, när nästa public service-tillstånd ska börja gälla – och Svegfors gått i pension.

I den närmare förestående framtiden kommer hans uppdrag att handla om att genomföra ytterligare besparingar och effektiviseringar på SR. Styrelsens och ledningens gamla drömmar om större budgetökningar än 2 % framstår som rena fantasifoster i dagens krisläge: nu handlar det snarare om att slåss för en så stor höjning
. Och i realiteten innebär det ytterligare sparkrav.


Det är alltså inget smörjobb han får. Att sköta SR är knepigare än att ratta Västmanland, det lär Mats Svegfors snart bli varse.

Yxan hänger över en av de bästa tidningarna

DAGSPRESSKRISEN Hundra miljoner i förlust under årets nio första månader blev för mycket, i nuvarande finanskris. Nu är klassiska amerikanska dagstidningen Rocky Mountain News till salu – och riskerar nedläggning.

Att en tidning har sig själv som förstanyhet är inte så vanligt. Men i går var huvudnyheten för Coloradotidningen Rocky Mountain News självklar: ”Rocky till försäljning”.

I texten konstaterades att tidningen behöver hitta en ny köpare de närmaste fyra-sex veckorna, annars riskerar den nedläggning. Nuvarande ägaren EW Scripps vill göra sig av med tidningen – och det är inte säkert att någon vill köpa i nuläget. Konkurrenten Denver Post, som ägs av jätten Media News, vill i vart fall inte ha den, konstaterade vd:n Dean Singleton i går. ”Det blir sex hemska veckor”, konstaterade vd:n för Scripps till tidningen.

Om Rocky Mountain Newsläggs ner försvinner en institution, med rötter från 1850-talet, men också en av USA:s bästa tidningar. Den har vunnit fyra Pulitzerpris de senaste åtta åren och sticker alltid ut med sina profilstarka förstasidor: snygga, bildstarka och med en perfekt mix av morgontidningens seriositet och kvällstidningens slagkraft.

Här är några bra Rocky-ettor från i höst:

Fler krisnyheter: tidningen Newsday, som redan genomfört kraftiga sparpaket, ska nu göra sig av med ytterligare 5 procent av personalstyrkan. Och jättegruppen Gannett, som ska göra sig av med 2000 personer, har nu kommit upp i nära 1400 uppsägningar. Det är extremt kärva tider, inte bara i bilbranschen.

Läs också:

29/10 Klassisk Bostontidning ger upp papperet

26/10 Stålbad för pressen i finanskrisens spår

25/10 NYT:s recept för

dagspressens överlevnad

Det är inte public service som hotar landsortspressen

MEDIEPOLITIK Tidningsutgivarna vill inte ha konkurrens om den lokala journalistiken av nätet från public service-bolagen SVT och SR. Men oron i retoriken verkar något överdriven.

Tidningsutgivarnas vd Anna Serner skrev i veckan en debattartikel i Resumé (ej på nätet) om att ”statsstödd public service riskerar slå ut lokala medier”.

Serner har tidigare skrivit kort om detta på sin blogg, efter att BBC fått bakläxa på sin satsning på lokala nyhetssändningar på webben i Storbritannien. Hon ställde då dessa frågor: Hur får Public Service utveckla sina sajter? Vad ska anses ingå i uppdraget när de lägger ut sitt innehåll på nätet? Alltså – hur mycket extramaterial för de lägga ut innan det kan anses som en ny verksamhet?” Det är en politisk fråga även på EU-nivå, där det pågår en utredning om hur public service-satsningar eventuellt förvrider konkurrensen å mediemarknaden.

Hennes slutsats var följande:

”Vi håller alla andan. För ska tidningarna i framtiden ska kunna tjäna annonspengar på sina nätsatsningar gäller det att de har tittarögon. För det krävs naturligtvis kvalité och utveckling från tidningarna, men också rimliga möjligheter att konkurrera mot en jätte.” Serner och Tu vill därför begränsa de ”kringtjänster och extramaterial” public service satsar på på sina lokala och regionala sajter – och efterlyser tydligare spelregler.

Men att jämföra SR/SVT med BBC är, i det här fallet, inte riktigt rimligt. I Storbritannien kretsar debatten kring att BBC är för stort och mäktigt och riskerar att slå ihjäl allt annat: inte minst den öppet blödande regionalpressen, där de stora aktörerna just nu tappar upp mot hälften av sina annonsintäkter och där de flesta analytiker räknar med en rad av tidningsnedläggningar de kommande åren.

Så är inte läget i Sverige. Här har landsortspressen fortfarande en mycket god lönsamhet: 2007 var det näst bästa vinståret (räknat i nettomarginal) på 30 år – och även i den begynnande recessionen tycks landsortstidningarna klara sig relativt bra, med betydligt mindre annonsnedgång än exempelvis storstadspressen och tv.

Snarare är det landsortstidningarna i dess nya koncernsamarbeten, med snudd på regionala tidningsmonopol, som är jättarna. Och att försöka förhindra public service att utgöra ett lokalt/regionalt alternativ är inte något som Tidningsutgivarna borde göra mediepolitik av. Inte om de tror på det de brukar tala om när det gäller behovet av mångfald i medierna.

Det finns säkert många skäl för dagspressen att hålla andan, framöver. Men inte är det public service som är det största hotet.

Tidningens bön för bilindustrin

KRISLÄGE Desperata tider kräver desperata åtgärder. Tidningen Detroit Free Press upplät i går hela sin förstasida till en ledare som vädjade till senaten att inte låta bilindustrin i USA gå under, utan bevilja nödlånen till motorjättarna.

Så här såg den minst sagt ovanliga förstasidan ut:

Den föranleddes förstås av de pågående förhören i senatens finanstjänstutskott, där toppcheferna för GM, Ford och Chrysler de senaste dagarna bett på sina bara knän om finansiell hjälp för att undvika konkurs.

Ledartextens budskap till politikerna i Washington är tydligt: ”Ni vill inte ha en ekonomisk katastrof i knät. Inte när ni kunnat undvika det.

Läs hela ledartexten här.

”Hen kan bli bakslag för feminismen”

Ordet används, därför införs det i SAOL.

FOTO: Leo Sellén / TT

Två sätt att komma
ut för HBTQ-samer

Pride

”Vi vill inte mista samer”.

Det är mycket prat nu om åsiktsförtryck

Krönika

Påstått trång åsiktskorridor.

Wurst kärleksbudskap på Pride

Kultursvep

”Conchita – en tårta med många bitar.”

Mankell: Patti har varit ett stöd

kultursvep

Spelade i författarens hem igår.

Regnbågsfärgad spelkonsol till salu

Spelbloggen

Gaystation auktioneras ut.

Kritik mot filmaffisch med 11 september

Kultursvep

Brinnande skyskrapa och Turtles.

Alkoholsponsrad balkongfest anmäld

”Lagom med cider till hela min släkt”

Schulman: Cyniskt sända Falks program

Kultursvep

SR försvarar beslutet.

”Hen” kommer med i SAOL 2015

Ordlista

”Något slags tredje kön”.

Warner Bros gör ”Steglitsan”-film

Film

Donna Tartts succéroman till vita duken.

Festival inför förbud mot indianskrud

FESTIVAL

Jämför med rasistiskt ”blackface”.

GW bedrägeriutsatt – ska lösa fallet själv

Kultursvep

”Han är en död man”.

Marint herravälde i Asien i Kinas sikte

Under strecket

Expansion och anpassning.

Världens 7 dyraste miliätärmakter

Lista

Så rustar världens sju dyraste militärmakter upp.

”Antijapanska kriget” går vidare på tv

Reportage

Kina smutskastar Japan.

”Svårt inte charmas
av hans talang”

Minnesord

Marimba Roney om Christian Falk.

”Mad Max: Fury road” blir verklighet

Kultursvep

105 minuter lång biljakt.

”Ett helt fat madeleinekakor”

Krönika

Hundraårsjubileum som retar minnet.

Utøyas minnesplats -
sår som aldrig läker

Tre år efter

”Vissa saker behöver människor och samhälle komma ihåg.”

Så här ska det se ut

Bildspel

Jonas Dahlbergs förslag.

Tabut i svenskjudiska offentligheten

Ricki Neuman om skuldkänslor.

Kartlade Sydafrikas moraliska slagfält

Under Strecket

Per Wästberg efter vännens död.

Krönika

Kroppen är politikens smärtpunkt

Sommarkroppens norm.

Checklista för dialektlyssnaren

Språkspalt

Koll på diftongerna i sommar!

Bildberättandets
ryska roman

Bortom bio

Dvd-boxens roll.

Inspireras till nya Attefallshuset

Bildspel

Se det flyttbara strandhuset.

Minns du låtarna som plågade oss?

Lyssna och rys

Söndertjatade sommarhits.

Verskonst från exilen

Under strecket

Melitta Urbancics poesi nyupptäckt

Hon skapade en rysk vår i Sverige

under strecket

Ryssland var hett i 1880-talets Stockholm

Det litterära Odessa varken ryskt eller ukrainskt

Under strecket

En litterär rörelse föddes vidOdessas stränder.

Se unika färgbilder från förra sekelskiftet

Bildspel

Dokumenterade det ryska imperiet.

Kultur med livet
som insats

Leka med döden

Skottskadad för konsten.

Filmat våld lockar unga till Isis

Under strecket

Slåss om arvet efter bin Ladin.

Här är sommarens
bästa läsning

Del 2

SvD:s tips om läsning på semestern.

Tsarens rike på ett nytt sätt

Del II

Unika färgbilder från förra sekelskiftet.