Bloggen arkiverad

Den här bloggen är inte aktiv. Alla inlägg finns dock kvar som ett arkiv.

Detta skriver jag inte om 2009 (eller: mediebloggen säger tack och hej)

SISTA INLÄGGET Efter 1 326 blogginlägg om sedan i april 2006 är det dags att lägga ner min blogg om reklam och medier.

Den 1 januari 2009 tillträder jag som ny redaktionschef på SvD. Den rollen, som operativt ansvarig för SvD:s dagliga journalistik, blir svår att kombinera med mediebloggens dagliga branschkommentarer av både tids- och (framför allt) sammanblandningsskäl; därför blir detta inlägg det sista.


Eftersom jag tror starkt på bloggen som redaktionellt verktyg lär jag fortsätta blogga utifrån min nya roll, med start lite senare i vår, men då mer i form av dialog med läsarna och diskussion om vår journalistik. Jag hoppas också att SvD även fortsättningsvis kommer att ha en blogg om medier, men med en annan skribent.


Bloggandet har varit viktigt på väldigt många sätt: för att tvinga fram en vassare och mer strukturerad omvärldsbevakning, för att profilera SvD.se inom medieområdet och för att bygga läsarengagemang och knyta nya kontakter. Och dessutom väldigt stimulerande och kul för mig personligen.

I dag finns det många väldigt bra svenska mediebloggar: Same,same but different, Mindpark, ,Anders Mildner, Beta Alfa, Media Culpa, Vassa Eggen, Deep Edition,The Real Mymlan, Emanuel Karlsten, Jardenberg, Andreas Ekström, What’s Next, Mikael Zackrisson, Mikael Zackrisson, JMW:s Brit Stakston och många andra (bli inte ledsna om ni inte är nämnda). För mig är det i den skaran som de bästa spaningarna, de intressantaste resonemangen och den mest levande diskussion finns om mediernas utveckling: inte i den etablerade branschpressen, där nyhetsbegreppet ofta blir för snävt och branschinternt.

Det är därför i bloggarna jag kommer att följa de hetaste mediefrågorna under 2009. Och visst, det kommer att klia i fingrarna om att kasta mig in och själv blogga om frågor som dessa det kommande året:

* Kommer regeringen att bestämma sig för vad de vill med public service, eller kommer de i sin vårproposition att nöja sig med lite detaljpetande med några av förslagen ur Rose-Marie Frebrans utredning?

* Kommer Aktuellt att låta sig inspireras av CNN:s Star Trek-teknik och ”beama in” Mats Knutson från Almedalen?

* Kommer mikrobloggandet att bli en del även av de traditionella mediernas utbud?

* Exakt hur många amerikanska dagstidningar kommer att läggas ner på papper 2009?

* Kommer tidningsföretagen att få ordning på sina webbintäkter under 2009?

* Kommer Chris Andersons bok ”Free” att säljas på rea?

* Hur lång tid tar det innan SR:s nye vd Mats Svegfors hamnar på kollisionskurs med P3 och de mer underhållsningsbaserade delarna av radion?

* Kommer Per-Mikael Jensen att klara att hålla ihop sitt Metro, eller blir det nedläggningar och uförsäljningar på en rad marknader 209?

* Kommer Almedalsveckan att kännetecknas av att alla partier försöker lansera sig tok-hårt via sociala medier? (Ja, det kommer den)

* Kommer Jan Scherman att lämna TV4 – och i så fall efetrträdas av Casten Almquist eller Otto Sjöberg?

* Kommer reklamkonjunkturen att klara sig såpass hyfsat som IRM spår, eller blir det ett brantare ras än så i mediebolagens reklamintäkter?

* Kommer IOK lyckas att ta ut fantasisummor för tv-rättigheterna till OS 2014 och 2016 – och vilket svenskt tv-bolag kommer i så fall att vara berett att betala?

* Kommer företagsbloggandet – och den ökade öppenheten med Twinglylänkar även där – att hålla i sig även i kristiderna?

Men det ska jag inte. Jag ser istället fram emot att läsa andras blogginlägg om detta. Tack och hej för mig. It’s been a pleasure.

Läs också:

25/12 Bloggbävningen var årets mediehändelse

28/1 Medieåret 2008 i snabbspolning

Nya utmaningar i Publicservice-land

PUBLIC SERVICE December 2008 finns det en sak att säga som ger maximala kreddpoäng i kultur- och medie-Sverige: ”Jag blev också tillfrågad om jobbet som vd för Sveriges Radio – men tackade nej”.


Inga år är lugna år inom public service, men för SVT får 2008 ändå beskrivas mer som bris än storm. Lite Halal TV-debatt, (välgrundade) protester mot beslutet att sända Engla Höglunds begravning, nedskärningsgnissel och fortsatt publikminskning, men relativt fritt från de riktigt upprivande grälen.

Istället blev det, något otippat, vd-rekryteringen på Sveriges Radio som blev årets snackis. Igen. Sedan tidskriften Fokus, som detta år hann fira sin treårsdag och överleva det, skrivit att det i själva verket var Stockholms stadsteaters chef Benny Fredriksson som var SR-styrelsens förstaval har detta samtalsämne blivit allt hetare. Mer än ett av namnen som kallats till SR:s rekryteringskonsult har redan hörts mumla att de nobbat jobbet.

Sanningshalten är förstås omöjlig att kontrollera – och styrelsens ordförande Ove Joanson säger, givetvis, inget annat än att Mats Svegfors var hans förstaval.


Men oavsett om han var en kompromiss eller inte har Svegfors namn mottagits väl; kanske till och med bättre än vad Fredrikssons hade gjort. Senast Joanson rekryterade en teaterchef (Peter Örn) blev ju resultatet inte optimalt. För medarbetarna på SR är ju medieerfarenhet det fyrljus alla söker hos en extern chef. Att Svegfors meriter där ligger en tid tillbaka i tiden och inte berört etermedier har mindre betydelse; han kan ju ändå kallas för publicist, även om det är den politiska förvaltningen och strategin som är hans primärkompetens.


Personligen hade jag blivit mindre förvånad om Mats Svegfors utsetts till ny kulturminister denna höst, än vad jag blev när han presenterades som radiochef. Kanske hade han där också kunnat bidra med mer: både när det gäller att förtydliga regeringens mediepolitik och med att lösa upp ett antal knutar på det området som den sittande ministern mest tycks trassla till mer för varje gång hon rör vid dem.

Vad blir då Svegfors för sorts chef för public service, när han tillträder den 1 februari? I första hand en extrovert och representerande sådan, som lämnar de interna organisationskonflikterna, sparpaketen och tablåfajterna åt sin vice-sheriff Cilla Benkö. En landshövding för Publicservice-land, vars viktigaste arbetsplats 2009 inte är Radiohuset, utan Rosenbad, för att få politiskt stöd för SR:s önskelista inför public service-proppen, i synnerhet när det gäller ekonomin.

Men där får han det svårt. Både SR och SVT lobbade hårt under 2008 för att få gehör för en anslagsuppräkning på mer än 2 procent, men i en accelererande lågkonjunktur är den argumentationen närmast dödfödd. Istället lär kraven på ytterligare sparåtgärder tillta, vilket kan tvinga fram ett ännu närmare samarbete mellan bolagen snabbare än SR-ledningen kan tänka sig. Kerstin Brunnberg, som nu avgår som vd efter ett imponerande uppstädnings- och stabiliseringsjobb, har kunnat stå emot det trycket, men det är inte säkert att teamet Svegfors/Benkö kommer att kunna göra det.

SR får också möta en ny konkurrens framöver, om regeringen säger ja till de förslag som utredaren av den kommersiella radion, Martin Holmgren, lämnade i november. Det var rena julklappen till reklamradion: lägre avgifter, mindre detaljstyrning och utrymme för mer reklam.

Och kanske är det just främjandet av reklamen i etermedierna som håller på att bli kärnan i regeringens mediepolitik. Under 2008 fick TV4 möjlighet att släppa på sina reklamkranar för fullt, vilket utnyttjades intill och över bristningsgränsen, och med förslagen i radio- och tv-lagsutredningen i december ökas möjligheterna för reklamplaceringarna ytterligare.

Det enda som bromsar det är möjligen konjunkturen. I mediepolitiken finns uppenbarligen inga spärrar.

Läs också:

25/12 Bloggbävningen var årets mediehändelse

28/12 Medieåret 2008 i snabbspolning

Medieåret 2008 i snabbspolning

I BACKSPEGELN Bloggbävning, sociala kampanjer och mediepolitisk dramatik. Så såg medie- och reklamåret 2008 ut. Här är de tio tyngsta händelserna och trenderna i snabbspolning.

1. Gräsrötternas genombrott

2008 var året då bloggosfärens betydelse för opinionsbildning, agendasättande och nyhetsrapportering lyfte till en helt ny nivå. Bo Rothstein och en del andra må tycka att det mesta luktar kloak, men det sätt på vilket svenska bloggare förvandlade FRA-frågan till årets mest explosiva politiska fråga visade på nätverkandets kraft i samhällsdebatten. Och när Bombay exploderade och Skåne skakade var det inte traditionella medier utan mikrobloggande medborgare på Twitter och Jaiku som stod för de rappaste nyheterna.

Blogginlägg om detta, i urval:

18/6 FRA-frågan speglar en medierevolution

26/9 Slutdebatterat om FRA? Var inte så säker

18/9 Klara siffror om bloggosfärens betydelse

1/12 Vinu gav katastrofen nya perspektiv

1/12 Mikrobloggens genombrott i Bombay


2. Social sprängkraft

Change? Ja, det sätt på vilket Barack Obamas organisation använde sociala medier i kampanjarbetet innebar verkligen en enorm förändring. På sajter som Facebook, Myspace, Youtube, Flickr, Digg och Linkedin växte en ny sorts partiorganisation och mediebevakning fram. Resultatet blev en mobilisering av nya väljare och nya pengar på ett sätt som varken Clinton eller McCain kunde matcha. Effekten lär vi märka i Sverige när alla partier ska försöka härma succén. Att det inte är så lätt förstod vi dock när vi såg Mona Sahlins Youtube-reklam…

Blogginlägg om detta, i urval:

18/6 Barack Obama vann i de sociala medierna

23/10 Så ska Youtube bli Sveriges TV-portal

5/11 Obamakampanjen firar på nätet

5/11 Obamamanin på nätet är svår att kopiera

3. Kulturministerns kullerbyttor

Presstödsreform eller inte presstödsreform? Reklamskatt eller inte reklamskatt? Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth bytte fot och dementerade sig själv på ett sätt som fick de flesta mediepolitiska kommentatorer att tappa tålamodet. Just nu är det svårare än någonsin att få en tydlig bild av vad regeringen egentligen driver för linje i en rad stora mediepolitiska frågor.

Blogginlägg om detta, i urval:

29/6 Reklamskatten måste få en deadline

29/6 Det mesta blir sig likt i mediepolitiken

1/9 Ministern som dementerar sig själv

29/8 Därför tvärvänder ministern om presstödet


4. USA-tidningarnas ödesstund

Finanskrisen tog strypgrepp på de redan hårt prövade amerikanska dagstidningskoncernerna. Rasande annonsintäkter och uselt kassaflöde tvingade fram rena panikåtgärder på flera håll, när stora och etablerade tidningar lades ut till försäljning, drog in pappersutgåvor och ställde in betalningarna. Nu är det en ren kamp för överlevnad som gäller.

Blogginlägg om detta, i urval:

17/12 MInskad utgivning i Detroit

14/12 Härdsmältan nära för USA-tidningarna

9/12 2009 blir ännu väre för USA-pressen

8/12 Tribune ställer in betalningarna

28/10 Klassisk Bostontidning ger upp papperet

26/10 Stålbad för pressen i finanskrisens spår

12/10 Recept för dagspressens överlevnad

5. Medialt mothugg

Englas mamma startade en blogg för ”att kunna få fram vad jag egentligen tycker och inte bli redigerad eller censurerad av pressen”. Carl Bildt använde sin för att protestera mot hur hans uttalanden tolkades av SVT – och fick till slut Rapport-chefen Morgan Olofsson att backa och be om ursäkt. 2008 var året då bloggandet på allvar blev en kanal för direktkommunikation och ”second opinions”, på ett sätt som ställer helt nya krav på redaktionerna.

Blogginlägg om detta, i urval:

5/4 Här kommer alla rösterna på en och samma gång

28/5 Vem talar, vilka lyssnar?

27/7 Medierna måste lyssna mer

9/9 Men tänk om de är bättre än vi är?

22/9 1-0 till Bildt i modern mediekunskap


6. SVT bantar och krymper

För att föregripa public service-utredningens krav på effektivisering beslutades om besparingar på SVT på 250 miljoner till 2010, vilket fick chefsmissnöjet som Eva Hamilton varit relativt förskonad från att mullra igen. Men SVT bantade också som tv-företag: omprofileringen av SVT2 fick TV3 och Kanal 5 att gå förbi i statistiken – och under året blev TV4 också för första gången större än SVT totalt sett, med fotbolls-EM som draghjälp.

Blogginlägg om detta, i urval:

3/4 Politiska hot får Hamilton att samla styrkorna

3/12 SVT blir allt mindre – och äldre

4/11 TV4 nästan ikapp SVT

1/7 EM gjorde TV4 till största TV-företaget

7. Reklamfrossa i TV

Nya reklamregler öppnade fördämningarna för mer reklam i TV4 – och de drog på för allt vad tygen höll. Resultatet blev upprepade fällningar i Granskningsnämnden för alltför stor mängd reklam per timme, under bland annat EM och Wimbledon. Men hot om miljonböter tycks inte bita på TV4, som i år väntas göra en vinst på runt 800 miljoner…

Blogginlägg om detta, i urval:

8/12 Dubbelfel för TV4:s reklamfrossande

10/11 Ja, det var för mycket reklam under EM


8. Gratis blev för dyrt

Gratistidningskriget kanske inte är över, men det skördade i varje fall en hel del offer, över hela Europa. Tio gratistidningar lades ner under året, däribland Punkt SE och Nyhedsavisen – och Metro och andra gratisaktörer är knappast klara med omstruktureringen än.

Blogginlägg om detta, i urval:

20/10 Metro ger upp hoppet om 2008

1/9 Är gratistidningskriget över nu?

19/5 Därför satte Metro punkt

9. Slaget om tv-licensen

Utspelen från alla som vill avskaffa tv-licensen stod som spön i backen i böcker, rapporter, remissvar och på ledarsidor. Publice service-utredaren Rose-Marie Frebran förslår en kompromissvariant, med namnbyte till public service-avgift, medan förre SVT-vd:n Christina Jutterström vill att samma modell som med begravingsavgiften ska användas för att hålla liv i SVT, SR och UR. Stalltipset just nu är att regeringen inte river upp licensen, men frågan lär fortsätta debatteras 2009.

Blogginlägg om detta, i urval:

3/10 Sponsring och licens får det att hetta till


10. Mobilt nytänkande

Nix, det blev inget stort genombrott för vare sig mobil-tv eller nyheter i mobilen i år. Heller. Men vi fick Iphone och andra smarta telefoner, med applikationer som förnyar mediekonsumtionen och knyter ihop webb, geografi och individuella behov på helt nya sätt. Tänk att man klarade sig utan Google Readers Iphone-tjänst och ändå kände sig hyfsat uppdaterad 2007!

Blogginlägg om detta, i urval:

30/11 Blåst på mobila nyheter?

Läs också:

25/12 Bloggbävningen var årets mediehändelse

Bloggbävningen var årets mediehändelse

I BACKSPEGELN Mikrobloggar, FRA-debatt, tidningsnedläggningar och Iphoneflöjtspelande. Här är medie- och reklamåret i listammanfattning. Detta var, enligt mitt tyckande, 2008 års:

Opinionsrevolution: Bloggbävningen om FRA visade att även sociala medier kan sätta debattagendan.

Digitala dilemma: Delningen av obduktionsprotokoll på Pirate Bay satte offentlighetsprincipen i nytt ljus.

Lista: Youtubelistan (och sedan lånade Ledarbloggen Strages idé och grävde upp några sanslöst roliga politikfilmer)

Genombrott: Mikrobloggar som Twitter, Jaiku, Bloggy och andra fick en ny roll för nyhetssapportering och snabbdebatt

Andrahandsval (?): Mats Svegfors ny vd för SR sedan Stadsteaterns chef uppges ha nobbat i sista stund.

Medieblogg: Same, same but different

Medietidning: Medievärlden, vars nya sajt emotses med spänning

Mediepolitiska antiklimax: Public service-utredningen

Mediepolitiska såpor: Presstödet och reklamskatten

Twittrare: Barack Obama och hundratals Bombay-bor utanför Taj Mahal

Jaikuare: Joakim Jardenberg

TV-program: Klass 9A i SVT; rena definitionen på vad public service-tv är när den är som bäst: viktig, välgjord, icke-kommersiell och rotad i sin samtid. När SVT gör sådant här kan förlåta dem ett och annat Halal TV-blindskär.

Webb-tv: Bambuser

Valvideo 1: Barack Obamas tal A more perfect union”, som i ett slag förvandlade Youtube till en ”riktig” och viktig politisk tv-kanal. När något tiotal miljoner väljer att se ett 45 minuter långt tal om ras och politik blir det helt plötsligt en central medieplattform även för opinionsbildning,

Valvideo 2: Homer Simpson försöker rösta på Obama (med citatet ”Things like this don’t happen in America! Maybe in Ohio, but not in America!)

Blogghatare som började blogga: Siewert Öholm och Rolf Vanderbrink

Kalkonfilm :Sarah Palin!

Nästa års journalistprisvinnare: Hannes Råstam, för dokumentären om Thomas Quick. Juryn gav honom Lukas Bonniers hederspris redan 2005 för en långvarig gärning med unik drivkraft och stark integritet”. Det var förstås välförtjänt, men också en kompensation för att han inte fick priset 2004. I november får de dela ut ett pris till.

Medieanalys: Nelson Muntz i Simpsons häcklar Washington Post och andra papperstidningar.

Mediedebattör: Englas mamma

Reklam-sexister: Ryanair. Och Ryanair igen.

Hoppfulla reklaminitiativ: Lanseringen av en Reklamombudsman (men vi tror på effekten först när vi ser den)

Mest obegripliga reklamkampanj: Sveriges Lantbruksuniversitet

Mest mästrande reklamkampanj: Sveriges annonsörer

Mediebok: Clay Shirkys ”Here Comes Everybody” om den användarskapade revolutionen. Bör finnas i Bo Rothsteins och Siewert Öholms julklappssäckar.

Sportbok:Erik Niva om den nya världsfotbollen.

Återutgivning 1: Bangs dagböcker från Berlin-OS

Återutgivning 2: Sydsvenskans Niklas Orrenius i en antologi med politiska reportage

Hafsverk: Christina Jutterströms bok om public service

Nästa års bok: Chris Andersons ”Free”

Lobbyseger 1: Dansbandsmusiken fick mer plats i både radio och tv

Lobbyseger 2: Bloggosfären och dess fränder i Europaparlamentet stoppade förslaget om kontroll av bloggar.

Publikras på nätet: Lunarstorm

Publikras i tv-rutan: SVT2, som skulle bli smalare och djupare, men mest blev mindre – nu passerad av både TV3 och Kanal 5.

Publikras på papper: Kvällspressen, igen – nu med tvåsiffriga procenttal

Reklam-cameo: Lars-Åke Lagrell s
om kejsare
till häst i EM-reklamen.

Reklam-stöld: Socialdemokraterna travesterar de nya moderaterna – och reklamretoriken går i cirklar, igen.

Ursäkt: Rapportchefen Morgan Olofsson tvingas göra en pudel om Carl Biltds FRA-uttalanden.

Mediebrottsling 1: Trond Sefastsson, f d Kalla Fakta

Mediebrottsling 2: Jan Scherman, vars TV4, döms att betala straffavgifter för sin reklamfrossa, gång på gång

Mest väntade gratistidningsnedläggningar: Danska Nyhedsavisen och svenska Punkt SE

Tråkigaste tidskriftsnedläggning (på papper): Trots allt

Nästa års mest väntade gratistidningsnedläggning: City. Om inte ägaren tycker det är okej med chefredaktörens profetia om att tidningen aldrig lär kunna gå med vinst.

Nästa års mest väntade och mest tråkiga tidskriftsnedläggning: Portfolio.

Konkurshot: Tribune Company

Papperslösa: Christian Science Monitor

Sajter: Spotify och Daily Beast

Nyhetssajt: Playrapport

Webbtabloid: Nyheter 24, som karbonkopierade The Sun så långt de vågade – och så långt kassan räcker.

Iphoneapplikation: Ocarina

Mobilexperiment: Aftonbladets taggar

Webbtjänst:. Google Streetview och Hitta Gatubild

Tidskriftsnykomling: Filter

Opinionsnykomling: Newsmill.

Kolumnist (och smartaste tidningsvärvning): Katrine Kielos

Tur-att-det-inte-blev av: I dagsläget känns det som att Steve Ballmer bör vara rätt glad för att han inte fick köpa Yahoo för 284 miljarder.

Jo, det var fel att sända: Englas begravning i SVT

Pengarna i sjön: Statliga utredningen om förbud mot sexistisk reklam

Nitlott: Svenska Spels balansgång mellan lagom och marknadsdominans

Elakaste: Reportlegenden Jimmy Breslin kallar Youtube/Facebook för ”Youface”

Viktigaste svenska medieaffärer: 1.TV4 köper C More Entertainment 2. Stampen köper Svenska Fans 3.Schibsted köpte in sig i svenska Metro

Dyraste svenska medieaffär: MTG pröjsade 6 miljarder för ett bulgariskt tv.-bolag

Gammelmedietänk: SF Bio tillåter inte djuplänkar

Vad hände med den egentligen? Mediekoncentrationsutredningen som kulturministern blev tvingad till efter röstmissen i riksdagen

Youtubestjärna: Thorbjörn Larsson

Konspirationsteori: Bonnier försöker ta över bloggosfären

Smalaste tv-satsning: TV4 Science Fiction

Örebroare: Rose-Marie Frebran

De-behöver-nog-ett-”lycka till”: TV7:s nya ägare

Webbfiasko: Google Knol

Oheliga reklamallians: SVT och Lindex

Hejdå: Kerstin Brunnberg på SR, Otto Sjöberg på Expressen och den här mediebloggen (om några dagar)

Läs också årskrönikan 2007:

31/12 -07 Fångarnas dans var årets Youtube-ögonblick

Lunarstorm var 2008 års webbförlorare

WEBBSTATISTIK Ännu är det kanske lite tidigt att sammanställa årslistor för vilka sajter som lockat flest besökare under 2008. Men om vi inte tror att julhelgen innebär några dramatiska skiften går det nog att dra en del slutsatser redan nu.

Som vanligt när det gäller webbstatistik är listan över de största sajterna haltande. IKIA Index, som är den bästa valuta vi har att gå på, saknas alla utländska sajter och även de flesta bloggar, vilket gör att rankingen självklart är missvisande. Man kan exempelvis jämför med hur det ser ut hos Alexa (som inte heller den går att lita på): deras Topp 20-lista för Sverige består till hälften av sajter som inte redovisas hos KIA, som Google, Youtube, Facebook, Yahoo, Wikipedia, Blogger och Pirate Bay.

Men: om man koncentrerar sig enbart på KIA och räknar ut veckogenomsnitt för unika besökare får man fram följande topplista över de största sajterna 2008 (nätverk ej medräknade):

1. MSN

2. Aftonbladet

3. Blocket

4. Eniro

5. Hitta

6. Expressen

7. Bilddagboken

8. SVT

9. Blogg

10. Tradera


11. DN

12. Hemnet

13. DI

14. Passagen

15. E24

16. SR

17. Spray

18. SvD

19. TV.nu

20. Pricerunner


21. Lunarstorm

22. SL

23. GP

24. Ica

25. Ticnet

Jämfört med 2007 års topplista kan man notera följande:

* Tradera, DN och Passagen har halkat neråt på listan.

* Bilddagboken, som var fjolårets stora raket, har klättrat vidare och är nu större än SVT.

* Blogg, Hemnet, DI, TV.nu och Pricerunner klättrar mest på listan.


Årets stora förlorare är Lunarstorm, som rasat från 12:e plats till 21:e plats, efter att minskat antalet besökare med 54 % till i snitt 371 000 per vecka. Och nedgången lär fortsätta: antale besökare minskar för varje vecka och är nu nere runt 240 000 unika, att jämföra med 1,4 miljoner för tre år sedan.

Strax utanför Topp 25 återfinns SF, Jesper.nu, Sydsvenskan, Playahead, Dustin, Svenska Fans, Familjeliv, Alla annonser och Laget.

Största nätverken 2008 var MSN-nätverket, Aller Net, Tidningsnätet, Wyatt (Bilddagboken/Lunarstorm), Citypaketet, SvD Digitala Medier, TV4 Nya Medier och Livsstilsnätverket.

Läs också:

23/1 Bilddagboken var 2007 års webbraket

USA-KRISEN: Minskad utgivning i Detroit

DAGSPRESSKRISEN Christian Science Monitor var först med att välja bort pappersutgivningen varje dag. Nu följer de hårt drabbade Detroit-tidningarna Detroit News och Detroit Free Press efter en bit på den vägen, med reducerad tidningsutbärning och mer offensiv websatsning.

USA:s 20:e största tidning, Detroit Free Press, som ägs av marknadsledaren Gannett, och Detroit News, som ägs av marknadsfyran Media News, tar nästa år till radikala grepp för att möta det allt kärvare marknadsläget. De kommer fortfarande att tryckas varje dag, men i en betydligt mindre upplaga, enbart för lösnummerförsäljning. Tidningen kommer bara att delas ut till prenumeranterna torsdag, fredag och söndag. Övriga dagar hänvisar de till webben, för den som inte köper lösnummer.


Detta innebär en stor besparing på papper och distribution. Men det räcker inte: tidningarna skär också ner på personalstyrkan, med nio procent.

”Vi kämpar för att överleva. Vi kan inte leva i det förflutna”, säger David Hunke, chefredaktör och vd för Detroit Free Press, till International Herald Tribune.

Detroittidningarna lär få fler efterföljare som tar till drastiska åtgärder de kommande månaderna. Tidningskrisen i USA lämnar ingen oberörd just nu – och inga lösningar kan uteslutas.

Läs också:

12/12 Härdsmältan nära för USA-tidningarna

Clint och kokböcker lyfte Expressen

KVÄLLSPRESS Expressens chefredaktör jublar i dagens tidning över att upplagan ökar. Sant. Men det är från en rekordlåg nivå – och i ett längre perspektiv är det svårt att se att försäljningen ska vara på väg uppåt.

Att Expressen ökar sin upplaga, enligt dagens redovisning hos AB Tidningsstatistik, är naturligtvis ett stilfullt farväl för avgående chefredaktören Otto Sjöberg. Han talar också gärna om att tidningen nu ”stabiliserat upplagan” och får det att låta som om krisen är över.


Det är dock inte riktigt sant. Möjligen kan man säga att den branta upplagenedgången bottnat, men det är bara i ett väldigt kort perspektiv. Totalt sett har tidningen tappat nära sex procent av sin upplaga i år, räknat på månadsgenomsnittet. Novembersiffran på 295 500 ex per utgivningsdag är visserligen 5 200 ex högre än november i fjol, men det är fortfarande en av de sämsta upplagesiffrorna någonsin för tidningen. Novembersiffran i fjol var ju tidningens s’ämsta någonsin, med ett ras på hela 12 procent, vilket är den största månadsminskning som TS någonsin redovisat.

Men bör därför förlänga perspektivet något. I november för två år sedan låg exempelvis upplagan 35 000 ex högre, vilket visar att tidningen sjunkit till en betydligt mer modest försäljningsnivå. Det positiva handlar därför inte om upplagan i sig, utan om huruvida tidningen kan ta marknadsandelar.

Aftonbladet har ännu inte redovisat sin novemberupplaga, men det skulle förvåna mycket om även de ökar. November har ju inte varit någon extremstark nyhetsmånad för kvällstidningarna. Snarare är det så att Expressens framgång beror på att de varit ovanligt offensiva med sin sidoförsäljning, med såväl Clintan-serie som kokboksserie. Det har ökat köpfrekvensen, vilket är intressant i sig, eftersom alla analytiker hittills varit överens on att DVD-försäljningen inte har någon upplagehöjande effekt utan i förstya hand är en kompletterande intäktsmodell.


Om Expressen både lyckas höja upplagan och dra in extraintäkter är det väldigt bra nyheter för tidningen. Men den slutsatsen är det för tidigt att dra nu.


Läs också:

27/10 Tvåsiffrigt upplageras för Aftonbladet

Härdsmältan nära för USA-tidningarna

DAGSPRESSKRISEN Den amerikanska tidningsbranschen har aldrig drabbats av så många dåliga nyheter på en gång som de senaste veckorna. Fortsatt annonsras och en akut likvidititetskris för många bolag har gjort att krisläget är på väg att övergå i en direkt härdsmälta, där ingen vet vilka som kommer att överleva.

Konsultföretaget Deloitte kom i onsdags med en rapport som förutspår att var tionde tidning och tidskrift nästa år kommer att tvingas till att minska sin utgivning. Antingen genom att läggas ner, helt gå över till digital utgivning eller genom att minska antalet utgivningsdagar med minst hälften.

Om den rapporten kommit i början av hösten hade den tolkats som överdrivet domedagsaktig. Då var tidningskrisen i USA fortfarande gripbar: det var ett strukturellt skifte av läsare och annonspengar; allvarligt, men inte katastrofalt.

Nu, efter Tribune-gruppens konkursvarning, är läget annorlunda. Nu svävar hot om nedläggning plötsligt över en rad stora och välkända tidningar. Ett 40-tal dagstidningar i USA uppges vara till salu; mest mindre regionala och lokala titlar, men även klassiska och respekterade tidningar som Rocky Mountain News i Colorado.

För några år sedan var detta inget stort problem; då fanns det hugade spekulanter, som ville vara en del av omstruktureringen i dagspressen. Men i dag är köparlistan tom och kreditmöjligheterna körda i botten, vilket gör att konkurs och nedläggning på många håll kan bli det enda kvarvarande alternativet.

Alla de största tidningskoncernerna i USA är nu en del av den akuta krisen. Den största tidningsgruppen, Gannett, meddelade i onsdags att deras bolag i Storbritannien, Newsquest, tänker lägga ner elva regionala tidningar på grund av den akuta intäktskrisen, där annonsintäkterna nästa år väntas rasa med drygt 20 procent.

Vad som händer med den näst största koncernen, Tribune Company, är fortfarande ytterst oklart, sedan bolaget i måndags ställde in betalningarna. Försöken till rekonstruktion och försäljning av andra tillgångar än tidningsbolagen kan rädda den fortsatta utgivningen av Los Angeles Times, Chicago Tribune och de övriga sex dagstidningarna i gruppen, men osäkerheten om framtiden är mycket stor.

Nästa mediegrupp som kan komma att ställa in betalningarna är American Media, som bland annat ger ut tabloiden National Enquirer: även de har akuta problem med kassaflödet och klarar just nu inte av sina räntebetalningar. Även New York Times-koncernen har bekymmer: de försöker nu förhandla om sina lån och överväger att sälja ut en rad tillgångar för att inte hamna i samma läge som Tribune Co.

Det ironiska är att själva tidningsverksamheterna fortfarande är lönsamma på de flesta håll, trots de snabbt fallande annonsintäkterna. Men koncernerna får nu betala för att de var alltför expansiva under de goda åren: lånefinansierade tidningsförvärv och stora fastighetsaffärer har drivit upp skuldsättningsgraden – och när kreditgivningen nu strypts klarar företagen inte längre av att hantera sina lån.

Det kan bli en mycket dyrköpt läxa.

Från räddare till skurk – vad blir eftermälet nu för Otto Sjöberg?

AVGÅR Otto Sjöberg avgår som chefredaktör för Expressen. Det beskedet fick personalen i dag, tillsammans med informationen om att han ”fått ett annat erbjudande”. Vad det innebär i praktiken är svårt att tolka: går han själv eller blir han utbytt?

Nästan lika svårt är det att snabbt teckna hans eftermäle som Expressen-chef. Det är ju många olika, beroende på vilket perspekjtiv – och vilket tidsperspektiv – man har.

Om Sjöberg slutat 2004 hade eftermälet till stor del handlat om att han gjutit nytt liv i den ”klassiska kvällstidningstabloiden”. Han blev inkallad, av styrelseordföranden Thorbjörn Larsson, 2001 i efterspelet av Joachim Berners försök att göra om tidningen i grunden; något som fick upplagan att rasa i snabb takt. När Sjöberg började var upplagan nere på drygt 300 000 i upplaga; tre år senare var den 50 000 högre, storförlusten vänd till vinst och Sjöberg hyllades, åtminstone i Bonnierkorridorerna, som kvällstidningens frälsare.


Men en del av hans räddningsrecept handlade om att göra tidningen mer säljande; med mer vågade löpsedelsdragningar och en starkare fixering vid nöjes-och kändisjournalistik. Det ledde till en allt starkare debatt om pressetiska övertramp, som ofta kopplades till Sjöberg – och till att han inte hade sin organisation under tillräckligt strama tyglar. Förtalsåtalet från Marie Fredriksson och bojkotterna av ”sexlöpsedlar” på sjukhus och bibliotek satte ökad etisk press på Sjöberg. Tidningens teaterkritiker Tomas Forser lämnade våren 2005 tidningen i protest mot ”den tilltagande försumpningen” och anklagade Sjöbergs Expressen för att ha förvandlats till ”en växande skithög”.

I december 2005 krävde Expressens mångåriga kulturmedarbetare PO Enquist och Anders Ehnmark att Sjöberg skulle avgå. ”Med sorg hare vi följt hur vår gamla tidning gett upp andra ärenden än de kommersiella”, skrev de båda författarna. Det var i samband med att Expressen felaktigt påstått att Mikael Persbrandt lagts in på avgiftningsklinik; något som sedan ledde till åtal och fällande dom för förtal.

Om Otto Sjöberg avgått då hade det alltså inte handlat om någon hjältegloria; då hade den halkat rent likt en strypsnara: han var då snarare symbolen för kvällspressens slirande etik.


Och i dag då? I dag är läget mer dubbeltydigt. Den etiska krisen har mildrats, men istället har tidningen drabbats av sin största nedgång av tidningsköpare någonsin, som en del ien allmänt fallande papperstidningstrend, som drabbat kvällspressen hårdast.

Även där är bilden dock dubbeltydig. Å ena sidan har Expressens upplaga vänt kraftigt neråt igen: i år har den rasat med 6 procent och i oktober var upplagan nere på 295 000, vilket är en bra bit under de värsta siffrorna innan Sjöberg tillträdde 2001. Å andra sidan är tidningen i dag väldigt lönsam, sedan den bland annat lyckats utveckla sin affärsmodell: genom digitala satsningar, diversifiering och genom att lansera försäljningen av dvd-filmer, böcker och annat har Expressen lyckats få in nya intäkter och stärkt sin position ekonomiskt.

Men det är inte enbart Otto Sjöbergs förtjänst – och på många sätt kan man säga att marknadschefen Mats Löthén, som är den som står bakom bland annat satsningen på dvd-filmerna, är en viktigare kugge för företaget än chefredaktören.

Över huvud taget beskrivs Otto Sjöberg ofta som en allt mer marginaliserad ledare på tidningen: ofta frånvarande och inte lika drivande som under de första åren. Det har under hela året cirkulerat rykten om att Bonniers nye vvd Jonas Bonnier haft för avsikt att byta ut honom som chefredaktör; möjligen med Thomas Mattsson, energisk chef på Expressen Nya Medier, som efterträdare.

Huruvida Sjöberg går frivilligt – för att entusiasmen falnat eller för att han fått ett nytt lockande erbjudande eller om han lyfts bort är dock svårt att veta. Det uppges att beskedet i dag kom överraskande för både personal och styrelse och att det grundas i att han fått ett nytt erbjudande. Kanske klarnar det när vi får se vilket det erbjudandet är.

Mångbottnade modersporträtt

Aldrig för sent att få en olycklig barndom.

FOTO: Staffan Löwstedt

Trilogin föddes i mormoderns skam

söndagsintervju

Klar med sista delen.

Härvan kring Kraft & Kultur

Storsvindel

”Misstänkte aldrig att han var en luring”.

Ingen läser en bok för att komma till mitten

Profilen

”En ny roman bubblar i mitt huvud.”

Kulturdebatt
Jubel i söndags på SD:s valvaka.

”Varför reagerar Sverige nu?”

Rasismen ingen nyhet.

FOTO: Lars Pehrson

Känd journalist
lyfts ur glömskan

Ny bok

”Uppvisar total oräddhet”.

Det till synes enkla träffar rätt i hjärtat

litteratur

Ny samling efter sex år.

”Absolut inget
har hänt med Cohen”

fyller 80 i dag

Firar med ny skiva.

Rolig feelgood
bränner till på allvar

Teater

”Kom igen Charlie” lockar till skratt.

Morrissey spankulerar
runt i Stockholm

Stjärnbesök

”Jag har vänner här”.

SvD väljer antirasistiska böcker

Boktips

”Kort och brutalt om fascismen”

Hitlers provsmakerska berättar

Kultursvep

”Vi grät som hundar när vi överlevde.”

Det är då som det stora vemodet rullar in

”Jag fyller 40 och behöver en Volvo 240.”

”Vi alla bäddar för politiska rasismen”

Krönika

Gör rasismen omöjlig som strategi.

”Jag är Bruno K Öijer och ingen annan”

Söndagsintervjun

Ny bok och turné.

Tragiskt öde för koreanskt popband

Minnesord

Kwon Ri-sae 1991-2014

Hur ska det sluta för Nucky?

Bäst på film och tv

Elias Björkman tipsar.

”Kändes inte som vi spelade in film”

SvD möter skådespelarna från ”Boyhood”.

Som Skånes
syn på Stockholm

Skottland röstar

700 år lång kamp.

Och största historiska fiaskot?

Quiz

Testa vad du vet om Skottlands historia.

Vips, och så blir kulturen en valfråga!

Kulturchefen

Kulturen en del av valet.

”Så kan de bilda rensad stat”

Sthlmsnatt

Hjälp till 13 procent rasister.

Vilken republik
har denna flagga?

Quiz

Dick Harrison om ett europeiskt land.

”De ökade klyftorna
trivialiseras i Sverige”

Krönika

Om viktigt bränsle debatten.

Sverige blir inget Danmark

Under strecket

SD har misslyckats.

Färgbilder från första världskriget

Bildspel

Unikt material i ny bok.

Ögonblicksbilder
från depressionen

Bildspel

1930-talets USA i färg.

Se unika färgbilder från förra sekelskiftet

Bildspel

Dokumenterade det ryska imperiet.

Tsarens rike på ett nytt sätt

Del II

Unika färgbilder från förra sekelskiftet.