Bloggen arkiverad

Den här bloggen är inte aktiv. Alla inlägg finns dock kvar som ett arkiv.

Reklam- och mediebloggen tillbaka inom kort

Hej,

jag har gått på föräldraledighet, men kommer att börja blogga igen inom kort. Håll utkik.

Hanna Dunér

Gina Tricot är ändå oslagbart

REKLAM Kappahl, Lindex, Cubus, MQ, Sisters, H&M-vilken reklam är vilken? Inte många kan se skillnad på dem. Men en det inte går att ta fel på längre ä Gina Tricot och deras Pernille.

I förra veckan var det premiär för Lindex nya reklamkampanj No Limits. Satsningen är en förlängning av reklamkonceptet ”Fashion Report”, som lanserades 2005.

Från början handlade Fashion Report om före detta supermodellen Emma Wiklund som rapporterade om mode från olika ställen i världen – Paris, London. Milano.

Vad exakt det ska stå för idag är svårt att säga. Men reklamfilmerna är snyggare nu än då och Lindex satsar mer på genomslagskraftig musik.

Fjolårets höstkampanj ”The knitting report”, fick större genomslag än någon tidigare kampanj i Fashion report. Det var med den färgstarka rödhåriga modellen Caroline Winberg som propagerade för mer stickat. Och den första modellen att ersätta Emma Wiklund.

Caroline Winberg medverkar även i årets höstkampanj (har redigerat texten här efter att en uppmärksam läsare påpekat ett faktafel).

Stark musik som fastnar och tydliga budskap är receptet för den fortsatta utvecklingen av Fashion report, har marknadschef Johan Hallin tidigare sagt till SvD Näringsliv.

Höstens kampanj beskrivs som ”ytterligare ett led i att förflytta Lindex varumärke mot hög modegrad”.

Och visst, filmen är snygg, inspelad på en tågperrong och med en ny version av 80-talshiten Puttin’ on the Ritz.

Samtidigt måste det sägas att den inte skiljer sig särskilt från andra reklamfilmer för modekedjor.

Mode handlar om förändring, variation och förnyelse, vilket naturligtvis måste speglas i reklamfilmerna. Men som för vilken annan marknadsförare som helst också om konsekvens, kontinuitet och igenkänning.

Med det senare kan det inte finnas någon klädkedja som har lyckats så bra som Gina Tricot – till och med min pappa kopplar musiken till de alltid likadana reklamfilmerna med modellen Pernille.

Låten som kan spelas i reklamradio utan ord, och man vet ändå att det är reklam för Gina Tricot. Alltid med produkten i fokus, och till vilken kostnad sedan? Det kallar jag effektiv marknadskommunikation.

Se Lindex nya film här.

Metro satsar på digitalt innehåll

GRATISTIDNINGAR Gratistidningskoncernen Metro International ska i framtiden satsa mer aggressivt på sin onlineverksamhet.


Det skriver danska mediesajten Mediawatch.

Enligt sajten ska Metro öka sina nätintäkter ”markant”. 2016 ska onlineintäkterna vara lika stora som de för papperstidningen.

För att uppnå målen söker koncernen nu en ny chef för interaktiva medier.

Anna Anka stod för förra veckans pr-succé

PR TV3 och Sverigedemokraterna måste båda vara nöjda över pr-effekterna som förra veckans utspel från Anna Anka och Jan Helin resulterade i.


Förra veckans PR-fest 1)

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin gick ut i den egna tidningen och sa att han inte tänkte släppa in några annonser signerade Sverigedemokraerna.

”Det finns en dubbel agenda i Sverigedemokraternas känslofyllda retorik som vi (Aftonbladet) inte vill vara avsändare till”, hette det.

Jan Helins utspel fick stort genomslag i alla stora medier som plockade upp frågan utifrån olika vinklar.

En av dem var ”gynnas inte SD snarare av den publicitet som Jan Helin skapar?”

Rapport bjöd in chefredaktören och Sverigedemokraternas partiordförande Jimmy Åkesson till debatt där frågan ställdes.

”Jag är redo att ta den risken för här finns en viktig debatt att föra”, svarade Jan Helin. Jimmy Åkessons replik på samma fråga var att uppmärksamheten kanske gynnar partiet på kort sikt, men att han hellre hade stått i tv och diskuterat partiets politik.

”Det är så sällan vi får diskutera politik i tv, det blir oftast saker som detta [...] det är inte första gången vi diskrimineras på annonsmarknaden”.

Om än kanske kortsiktigt så är det självklart att uppståndelsen kring Aftonbladets beslut gynnar partiet. Inte bara får det pr och medieutrymme värt miljoner, men det eldar säkert även upp en och en annan potentiell väljare att sympatisera starkare med partiet som hamnar i ett underdogläge.


Förra veckans PR-fest 2)

TV3 sänder första avsnittet av Svenska Hollywoodfruar, där kändishustrun Anna Anka skapar stora rubriker genom sin syn på äktenskaplig jämställdhet och uttalanden som ”om din man vill att du ska suga av honom varje morgon så får du som fru ställa upp på det”.

Inte en mediekanal har kunnat undvika Anna Anka och TV3, och till och med de journalister och medier som förfasas över hennes uttalanden, kan inte undvika att kommentera.

Snacka om vältajmad PR-succé för TV3 som precis har lanserat sin nya profil.

Anna Ankas spökskrivnadebattinlägg på opinionssajten Newsmill (som i sin tur skapade ordbråk mellan SvD och Newsmill där sajtens Leo Lagerkrantz kallar en SvD-reporter för hönshjärna) var ett lysande drag av hennes pr-konsult, som har gett henne en plats i hyllade pratshowen Skavlan.

Internbråket inom KD om Anna Anka lade ytterligare ett vedträ på pr-elden.

Också här pratar vi om uppmärksamhet värd många miljoner. Ingen betald reklamkampanj för Svenska Hollywoodfruar skulle komma i närheten av att generar samma effekter pr-maskinen Anna Anka. Hur många tittare avsnitt två kommer att locka till sig ska bli intressant, likaså vore det kul att få veta hur många som har tittat på första avsnittet på TV3 Play. En sak som är säkert är att TV3 skrattar hela vägen till banken.

Allt handlar om hur innehållet paketeras

DIGITALT Tidningarnas oförmåga att hitta intäkter på nätet som motsvarar dem på pappret har ingenting att göra med innehåll. Allt handlar om att det på nätet inte finns en affär i att paketera innehållet, som i tidningen, magasinet eller i tv-sändningen, vilket medieindustrins affärsmodell alltid har varit uppbyggd på.

Denna observation gör Scott Karp på Publishing 2,0, och kopplar den till det faktum att Googles nya tjänst Fast Flip faktiskt är ett sätt att, liksom i de traditionella medierna, paketera innehållet även på nätet.

Googles tjänst har mötts av kritik då den inte anses vara innovativ. Men det är inte poängen, menar Karp, den är att Google gör något som mediebolag och tidningshusen själva inte gör, och har därigenom ett försprång vad gäller att plocka hem affären.

Han håller samma linje som svenska medieföreträdare, som till exempel Bonniers Sara Öhrvall och Stampens Tomas Brunegård som menar att tidningarnas affär på nätet handlar om att hitta ett exklusivt sätt att paketera sitt innehåll som läsarna är villiga att betala för.

Läs mer om Scott Karps resonemang.

Aftonbladet gör en rakare TV4

POLITISK REKLAM Aftonbladets beslut att inte ta in annonser från SD är rakare än TV4:s agerande i samband med EU-valet och tv-reklam i våras.


TV4:s beslut i våras beslutade att inte ta in några reklamfilmer från Sverigedemokraterna i samband med EU-valet möttes med hård kritik från sina håll. Bland annat skrev medieprofessorerna Marie Grusell och Lars Nord i DN om orimligheten i att ”diskriminera ett parti som väljarna röstat in i hälften av landets kommuner”.

TV4 stod inte heller upp för sin sak, utan hävdade att man stoppat SD från att göra reklam av anledningen att de inte var riksdagspartier. Av samma skäl nekades även Junilistan, men bara för att sedan få tillstånd med motiveringen att partiet hade en historiskt stark position i EU-valet. I samma stund som TV4 släppte in Junilistan sprack argumentet om att endast riksdagspartier skulle tillåtas att göra tv-reklam.

Nu gör Aftonbladet en TV4, men ändå inte. Tidningen säger att man inte kommer att publicera några annonser från partiet. Men till skillnad från hur TV4 agerade förklarar Aftonbladets chefredaktör Jan Helin rakt ut på tidningens debattsida att man inte tänker publicera några annonser från partiet som också beskrivs som ”populistiskt främlingsfientligt”. Men att partiet är välkommet med sina egna debattartiklar.

Om ställningstagandet inte kan anses som en insktänkning av det fria ordet?

Kanske, säger Jan Helin, men menar samtidigt att valreklamen inte för den politiska debatten framåt, utan snarare handlar om budskap för att ”väcka känslor”. Och att ”det finns en dubbel agenda i Sverigedemokraternas känslofyllda retorik som vi (Aftonbladet) inte vill vara avsändare till”.

Troligen kommer även kvällstidningen att möta kritik, men även lovord. Oavsett ska Jan Helin ha en eloge för tidningens raka ställningstagande. Med det inte sagt att det inte är en svår och komplicerad fråga i ett större, demokratiskt perspektiv. Det ska bli intressant att se hur många medier som följer efter.

Om Aftonbladet riskerar att skada sitt varumärke?

Knappast, jag tror snarare att att tidningen kan vinna trovärdighet på att ta ställning och tacka nej till SD:s annonsmiljoner. Hur de andra medierna agerar?

Expressen säger till Dagens Media att man ska pröva varje annons individuellt. För TV4:s del väntar jag på samtal för besked hur de ställer sig i frågan den här gången.


Gör Aftonbadet rätt eller fel, vad tycker du?

Googles nyhetstjänst ytterligare ett hot mot dagspressen?

DIGITALT Sökjätten Google lanserar via testverkstaden Google Labs en tjänst för att läsa digitala nyheter på samma sätt som papperstidningar. Tjänsten har utvecklats i samarbete med flera amerikanska tidningar med målet att dela på annonsintäkterna. Frågan är om det är en möjlighet eller ytterligare ett hot för de utsatta tidningsbolagen?

Fast Flip samlar in och erbjuder nyhetsartiklar, debattartiklar och fördjupningar på en samlingsplats istället för att användaren ska behöva söka runt och vänta på att sidor ska laddas upp.

Tjänsten har utvecklats i samarbete med dryga 30-talet amerikanska tidningsmedier, däribland New York Times, Washington Post och Newsweek. Än så länge erbjuds Fast Flip endast med engelskspråkigt innehåll, men ambitionen, enligt Googles pr-byrå, är att utveckla tjänsten även på andra språk.

Tjänsten finansieras genom annonsförsäljning och intäkterna delas med mediebolagen som står för innehållet. Detta är en intressant utveckling som går åt motsatt håll som den heta debatt som fördes i somras där europeiska tidningsbolag uttryckte sin oro för Googles makt över deras innehåll via sökjättens andra nyhetstjänst Google News.

Debatten handlade också om att allt fler tidningar ansluter sig till det tekniska systemet ACAP, som ger dem större kontroll över indexeringen av nyhetsartiklar, och som kan hindra dem från att indexeras just från sökmotorer som Google och därmed förekomma i samlingstjänsten Google News.

Ett manifest presenterades som uppmanade fler dagstidningar att ansluta sig för att förhindra Googles utnyttjande av andra innehållsleverantörers innehåll. ”Hamburgdeklarationen” uppmanade till ”brådskande förbättringar i skyddet av intellektuell egendom på nätet” och ett 20-tal europeiska tidningsföretag skrev under.

Genom Hamburgdeklarationen ville man inte bara få tidningsföretag att stödja ACAP, utan också lagstifta för att få Google att samarbeta med tidningsföretagen.

”Vi behöver få sökmotorerna att erkänna ACAP som ett steg mot att innehållsleverantörerna har bestämmanderätt över sitt innehåll, och villkoren för att använda detta. EU-kommissionen och andra lagstiftare uppmanar vår bransch att komma med egna lösningar. Här har vi en, och nu uppmanar vi myndigheterna att stödja det”, sa World Association of Newspapers ordförande Gavin O’Reilly.

Tidningsföretagen är desperata efter nya intäkter när annonsförsäljningen på både papper och nät minskar dramatiskt till följd av lågkonjunktur och strukturförändringar i hela medieindustrtin som styr mot allt mer digital konsumtion.

Och även om spridning är en fundamental aspekt i hela mediebolagens affär, är frågan om att dela med sig ännu mer av sitt innehåll till Google är rätt väg att gå när man samtidigt febrilt letar efter värden och modeller för att kunna ta betalt för det egna innehållet på den egna sajten?


Den delvis samlade uppfattningen har inte bara varit att Google News stjäl trafik från tidningarnas sajter, utan också styckar och publicerar artiklar ur deras sammanhang.

”Fast Flip ger tidningsföretagen en möjlighet att presentera sitt innehåll för nya läsare. Det är också vår teori att om artiklarna går att läsa snabbare så kommer fler artiklar att läsas, vilket skapar större annonsintäkter till tidningsföretagen”, säger Krishna Bharat, grundare av Fast Flip och Google News i ett blogginlägg.

Men annonsförsäljning som affärsmodell på nätet, är det inte redan konstaterat att det blir en allt tuffare match?

Lätt för Financial Times att snacka

BETALNING PÅ NÄTET ”Det skulle vara väldigt svårt att upprätthålla en effektiv nyhetsorganisation utan att ta betalt för digitalt innehåll”.


Det är Financial Times (en av de få tidningar som har lyckats göra en affär av att ta betalt för delar av sitt innehåll på nätet) vd John Ridding som är ute och pratar om tidningens framgångar med en prenumerationsbaserad betalningsmodell för digitalt nyhetsmaterial.

Till skillnad från många andra tidningar som kämpar hårt för att klara sin överlevnad i den kärva annonskonjunkturen, har FT lyckats med att ta betalt på nätet, samtidigt som man har höjt prenumerationsavgiften, säger John Ridding.

Hans råd till andra tidningar är att även de måste ta fram produkter och erbjuda unika värden som användarna är beredda att betala för.

Han säger också att nästa steg för nyhetssajterna och hela industrin är att utveckla så kallade mikrobetalsystem som gör det möjligt för läsare som inte vill prenumerera att köpa lösa artiklar på nätet. Läs mer här.

Det är lätt för nyhetssajter som Financial Times med sin extrema särställning och med en veckotrafik som inte svenska sajter kommer i närheten av, att prata om att det är lätt att höja prenumerationspriserna.

FT:s läsare, många av vilka jobbar i finansbranschen, är i viss mån beroende av det material som tidningen låser in bakom betalväggar. En annan sak att komma ihåg är att det inte i första är hand privatpersoner utan företag som ligger bakom prenumerationerna.

För svenska nyhetssajter är situationen helt annorlunda. De har inte trafikvolymer som kommer i närheten av de amerikanska, vilket gör det svårt att generera tillräckligt med intäkter från den lilla grupp som potentiellt skulle vara villig att betala för innehåll. Ingen av de svenska tidningarnas befintliga innehåll är heller unikt nog för att läsare inte skulle klara sig utan det.

Hur man tar betalt på nätet är en svår nöt, i alla fall för svenska tidningsföretag att knäcka. Svårast är kanske att lista ut vad läsarna är villiga att betala för.

Här är några läsares egna förslag på tjänster och produkter som de skulle kunna tänka sig att pynta en slant för.

Vad kan du tänka dig att betala för?

MEDIER Krisen i mediebranschen som följts av minskade annonsintäkter och läsarflykt till nätet kommer tveklöst att påverka mediekonsumenterna. Inom en snar framtid börjar även svenska tidningssajter sannolikt att ta betalt för delar av sitt innehåll.

Debatten har förts intensivt och infekterat under sommaren, till följd av mediemogulen Rupert Murdochs utspel i våras om att samtliga av nyhetssajterna i hans mediekoncern News Corp inom ett år ska börja ta betalt för nyheter på nätet. Financial Times chefredaktör Lionel Barber sa följaktligen att ”inom ett år kommer alla att ta betalt på sina nyhetssajter”.

Svenska medieföreträdare har på sajter och bloggar överanalyserat uttalandena, och responsen från läsare på de artiklar som skrivits på ämnet har varit övergripande negativ.

Betalningsviljan är av allt att döma låg när det gäller att redaktionellt innehåll på nätet. Sannolikt kommer den av gratiskulturen som har odlats på nätet – till viss del av medierna själva – där användare har vant sig vid att digitala nyheter är gratis.

Men som Sara Öhrvall, chef för Bonniers utvecklingsavdelning Research & Development, säger: ”vi betalar för fysiska redaktionella produkter, varför skulle vi inte betala för digitala?”.

Vi är också beredda att betala för mobila applikationer, Spotifymusik och Itunes-låtar, så frågan varför det tar emot så att betala en slant för digitalt, redaktionellt material är relevant.

Svenska medieföretag är livrädda för att skrämma iväg sin trafik genom att låsa in någon form av material utan läsarnas samtycke. Men lågkonjunkturens bittra eftersmak gör att de snart är tvingade.

Detta betyder också att makten hos mediekonsumenterna att kunna påverka är större än någonsin. Frågor som mediebolagen tampas med är naturligtvis hur man ska ta betalt, men den svåraste frågan är kanske vad för typ av innehåll de kan ta betalt för.

Så, öppen fråga till er läsare, vad för typ av innehåll kan ni själva tänka er att betala för?

SvD Börsforum

”Aktien rasade efter rekommendationen”

aktier

”Kan man lita på analytiker?”

”Ingen budhöjning
på Scania i sikte”

Hedelius affärer

Större vikt i andra skålen.

Alecta säger nej till
VW:s bud på Scania

Stort signalvärde när storägare nobbar.

Ica startar försäkringsbolag

Dotterbolag

Icabanken vill driva försäkringsverksamhet i egen regi.

Vattenfall krälar på
botten – Telia lyfter

Rankning

Så står sig bolagen i anseende.