Annons

Redaktionschefens blogg

Martin Jönsson

Martin Jönsson

ASSANGEAFFÄREN Året efter sexbrottsanklagelserna mot Julian Assange har varit ett annus horribilis för Wikileaks. Till stor del dock självförvållat: istället för att hålla isär rättsprocessen mot honom och organisationens verksamhet har man underblåst vilda konspirationsteorier som fått allt att fästa vid varandra.

Strax innan våldtäktsaffären briserade, när Assange anhölls i sin frånvaro den 20 augusti 2010, var Wikileaks en av de viktigaste aktörerna på den internationella nyhetsscenen. Bakom det låg framför allt tre saker: Assanges karisma, tyngden i de avslöjanden som tagits fram det gångna året och beslutet att samarbete med några av världens största nyhetsredaktioner. Det senare var sannolikt det viktigaste av allt. Genom att låta medier som Guardian och New York Times granska det material som läckt till Wikileaks fick organisationen partners med publicistisk tyngd och trovärdighet. Istället för att allt lades ut togs aktiva publiceringsbeslut, för att värdera och bekräfta materialet och för att skydda utsatta källor. Även SvD ingick i gruppen av medier som fick tillgång till material via Wikileaks – och har med det som utgångspunkt publicerat en rad tunga avslöjanden.
I dag är en stor del av de medierelationerna förstörda, framför allt med Guardian. Wikileaks hamnade också i bråk med norska Aftenposten, efter att allt material i Cablegate, med 250 000 ambassadtelegram, läckt från Wikileaks till tidningen. Julian Assange ondgjorde sig över läckorna och ville stoppa publiceringen; en ironi som inte gick någon förbi. För två månader sedan publicerade slutligen Wikileaks samtliga telegram själva, vilket ledde till kritik mot att personer i materialet utsattes för stora risker.
Men det senaste året har också präglats av en finansiell kris, efter att flera finansieringsföretag blockerat donationer till sajten, och interna stridigheter och splittring. Mitt i detta sitter Julian Assange i sin husarrest på Ellington Hall, upptagen med en rättsprocess som i grunden inte har något med Wikileaks att göra, utan som gäller honom som privatperson, i en relation med två svenska kvinnor.
Både Assange och hans anhängare har dock gjort allt för att koppla processen till Wikileaks verksamhet och avslöjanden. Det började på morgonen efter anhållningsbeslutet, då Assange twittrade ”Vi har blivit varnade för ”dirty tricks”. Nu ser vi det första”. Efter det har bland annat Assanges advokat Mark Stephens talat om CIA-operationer, ”honungsfällor” och jämfört överåklagaren Marianne Ny med den sovjetiske säkerhetstjänstchefen Beria. Samtidigt har Wikileaks och dess anhängare fört ett intensivt ordkrig med Sverige. I Wikileaks officiella twitterflöde finns hundratals inlägg där Sveriges utpekas som amerikansk lydstat och som ”Nordens Israel. Konspirerandet kan bara beskrivas som bisarrt.
På så sätt har en rättsprocess som rimligen kunnat vara avförd från agendan för länge sedan limmat sig fast vid Wikileaks, som en kvarnsten. Det har i hög grad bidragit till att organisationen i dag i princip inte har någon verksamhet längre.
Att vända detta kräver mer än att misstankar mot Assange avskrivs. Wikileaks måste än en gång bevisa sin relevans som avslöjare av makten. Det blir svårt, i ett läge där man lägger all tid på juridik, finansiering och bittra nätkommentarer.

Läs mer:
Rätten avslog Assanges överklagande

Det här är bloggen

Ola Billger och Ann Axelsson är Svenska Dagbladets redaktionschefer och har en lång historia på SvD.


Ann Axelsson har bland annat lett flera stora utvecklingsprojekt och varit huvudansvarig för Svenska Dagbladets helgläsning.


Ola Billger är med och delar ut Bragdguldet och har varit sportkrönikör, sportchef, politikreporter och biträdande nyhetschef.


Här bloggar vi om journalistiken och omvärlden, om print och digitalt, om läsarreaktioner och om vad som händer inne på Svenska Dagbladets redaktion.

Båda gillar katter.