PRISREGN I veckan blev det klart att SvD vunnit ytterligare en rad priser för vår journalistik, den här gången i designtävlingen European Newspaper Awards, där Europas bästa dagstidningar utses varje år.

Priserna presenteras mer utförligt i morgondagens SvD Kultur, men det finns några saker med prisregnet – totalt elva priser – som är särskilt roligt att notera.

För det första: att vår nya Ipad-app, månadsmagasinet SvD Insikt, får pris som en av de bästa Ipadtjänsterna i Europa, efter bara två nummer. Även den omgjorda SvD.se får pris, vilket är ett stort erkännande av att vi lyckas presentera vår journalistik lika bra i de digitala kanalerna som på papper.

För det andra: att vi vinner pris för papperstidningen i den absolut hårdaste konkurrensen, nämligen de stora nyhetshändelser som är gemensamma för alla tidningar. Ett sådant exempel är rapporteringen av tsunamin i Japan, där SvD ansågs ha den bästa rapporteringen tillsammans med Financial Times och Die Welt, med en väldigt stark visuell journalistik, där katastrofen presenterades i all sin fruktansvärda kraft i både bild och nyhetsgrafik. Ett annat är 10-årsminnet av 11 september, med sex sidor detaljgrafik och ett omslag där redigeringschefen Mikael Larsson utnyttjade både första och sista sidan för en skildring av attacken som ingen annan tidning lyckades göra bättre, enligt juryn.

Det finns fler priser att glädja sig åt, som mer handlar om våra helgfördjupningar, men att rankas som bäst när det gäller, vid de riktigt stora nyheterna – i den hårda konkurrensen – är särskilt viktigt och hedrande.

I dag fördjupar vi oss bland annat i den fortsatta S-krisen, som Lena Hennel spårar långt bakåt, och i den pågående eurokrisen, där Gunilla von Hall skissar en skakig framtid för Italien långt framåt. Missa inte det.

VÄLTAJMAT För två månader sedan lanserade vi nya SvD Näringsliv. Där konkurrenten DN beslöt att lägga ner sin ekonomidel och minska bevakningen valde vi att höja ambitionsnivån, med mer resurser, fler sidor, mer marknadsanalys och fördjupningsspecialer flera dagar i veckan.

Det har varit enormt uppskattat av många, i ett läge där världsekonomin varit turbulent, eurokriserna avlöst varandra och Saabs situation växlat från katastrof till räddning från ena dagen till den andra. Behovet av analys och sammanhang har varit stort.
Men SvD Näringsliv har också varit ledande bland affärstidningarna när det gäller egna stora nyheter. Inte minst den här veckan.
Först avslöjade SvD.s Jonas Fröberg, med benägen hjälp av Riksgälden, hur Saabs kommande bilmodell ska se ut – vilket vidarerapporterats av bilsajter över hela världen.
Sedan avslöjade SvD:s Andreas Cervenka att Nordea, mitt i nerdragningar och kritik mot svag fondutveckling, valt att köpa en lägenhet på Östermalm för 22,5 miljoner – och med renoveringsbehov på ytterligare många miljoner – till vd Christian Clausen. Beslutet väckte stor uppmärksamhet, även interantionellt, och även en storm av kritik. en mildrades knappast av uttalanden från styrelseordförande Björn Wahlroos om att ”det kan låta mycket för en en redaktör, men…” och ”Han måste ju bo”.
Efter SvD:s avslöjande har rapporteringen fortsatt, inte minst på SvD.se/naringsliv. Men en röst saknas fortfarande: Christian Clausen själv. Trots flera försök har SvD inte lyckats få bankens vd att ställa upp på en intervju för att ge sin syn på lyxboendet, pensionsavtalet och kritiken från kunder och anställda.
Vi fortsätter med det tills han svarar. Förhoppningsvis inser vd och hans rådgivare snart att tystnad sällan är en klok strategi.

MER LÄSNING:
SvD Näringslivs chef Olle Zachrison om Wahlroos Nordea.
Alla övriga artiklar i Nordeabevakningen finns länkade i högerspalten till den artikeln.

ASSANGEAFFÄREN Året efter sexbrottsanklagelserna mot Julian Assange har varit ett annus horribilis för Wikileaks. Till stor del dock självförvållat: istället för att hålla isär rättsprocessen mot honom och organisationens verksamhet har man underblåst vilda konspirationsteorier som fått allt att fästa vid varandra.

Strax innan våldtäktsaffären briserade, när Assange anhölls i sin frånvaro den 20 augusti 2010, var Wikileaks en av de viktigaste aktörerna på den internationella nyhetsscenen. Bakom det låg framför allt tre saker: Assanges karisma, tyngden i de avslöjanden som tagits fram det gångna året och beslutet att samarbete med några av världens största nyhetsredaktioner. Det senare var sannolikt det viktigaste av allt. Genom att låta medier som Guardian och New York Times granska det material som läckt till Wikileaks fick organisationen partners med publicistisk tyngd och trovärdighet. Istället för att allt lades ut togs aktiva publiceringsbeslut, för att värdera och bekräfta materialet och för att skydda utsatta källor. Även SvD ingick i gruppen av medier som fick tillgång till material via Wikileaks – och har med det som utgångspunkt publicerat en rad tunga avslöjanden.
I dag är en stor del av de medierelationerna förstörda, framför allt med Guardian. Wikileaks hamnade också i bråk med norska Aftenposten, efter att allt material i Cablegate, med 250 000 ambassadtelegram, läckt från Wikileaks till tidningen. Julian Assange ondgjorde sig över läckorna och ville stoppa publiceringen; en ironi som inte gick någon förbi. För två månader sedan publicerade slutligen Wikileaks samtliga telegram själva, vilket ledde till kritik mot att personer i materialet utsattes för stora risker.
Men det senaste året har också präglats av en finansiell kris, efter att flera finansieringsföretag blockerat donationer till sajten, och interna stridigheter och splittring. Mitt i detta sitter Julian Assange i sin husarrest på Ellington Hall, upptagen med en rättsprocess som i grunden inte har något med Wikileaks att göra, utan som gäller honom som privatperson, i en relation med två svenska kvinnor.
Både Assange och hans anhängare har dock gjort allt för att koppla processen till Wikileaks verksamhet och avslöjanden. Det började på morgonen efter anhållningsbeslutet, då Assange twittrade ”Vi har blivit varnade för ”dirty tricks”. Nu ser vi det första”. Efter det har bland annat Assanges advokat Mark Stephens talat om CIA-operationer, ”honungsfällor” och jämfört överåklagaren Marianne Ny med den sovjetiske säkerhetstjänstchefen Beria. Samtidigt har Wikileaks och dess anhängare fört ett intensivt ordkrig med Sverige. I Wikileaks officiella twitterflöde finns hundratals inlägg där Sveriges utpekas som amerikansk lydstat och som ”Nordens Israel. Konspirerandet kan bara beskrivas som bisarrt.
På så sätt har en rättsprocess som rimligen kunnat vara avförd från agendan för länge sedan limmat sig fast vid Wikileaks, som en kvarnsten. Det har i hög grad bidragit till att organisationen i dag i princip inte har någon verksamhet längre.
Att vända detta kräver mer än att misstankar mot Assange avskrivs. Wikileaks måste än en gång bevisa sin relevans som avslöjare av makten. Det blir svårt, i ett läge där man lägger all tid på juridik, finansiering och bittra nätkommentarer.

Läs mer:
Rätten avslog Assanges överklagande