Från Monamosare till bäst i klassen

VALRAPPORTERINGEN Medieprofessor Kent Asp har kommit med sin rapport om mediernas bevakning av den svenska valrörelsen. Den är betydligt mer nyanserad än hur det lät när han först var ute i debatten, förra hösten. Och SvD får högt betyg på alla punkter.

Kent Asp publicerade första sammanfattningen av sin traditionsenliga valmediegranskning redan under valrörelsen 2010, närmare bestämt dagen före valet. Då var budskapet ett annat: då såg Asp ”tydliga skillnader när det gäller hur blocken uppmärksammats” och hittade en betydligt högre andel Mona Sahlin-kritisk rapportering. Det var ”53 procent negativt vinklade artiklar för Mona Sahlin mot 30 procent för Fredrik Reinfeldt”, räknade Asp till.
I den tabell som illustrerade artikeln fick Expressen och SvD högst andel ”negativt vinklade” artiklar: 75 respektive 58 procent.

Asps artikel tolkades av vissa som en ”bekräftelse” på att den kritik som riktats mot valrapporteringen – till exempel i en märklig bluffartikel på Aftonbladets kultursidor – var korrekt. Och den kunde alltså tolkas som att just vår bevakning var särskilt ”vinklad”.

Jag ifrågasatte detta mycket kraftigt och gick själv till arkivet och letade. Med min definition av ”negativ vinkling” hittade jag inte en enda artikel om Sahlin som det finns anledning att kritisera som tendentiös.

Efter att jag pressat Asp på detaljer om hur hans undersökning gått till och hur det var rimligt att tolka den modifierade han sitt budskap ganska rejält. I ett mejl den 27 september skrev han: ”Om jag nu skall tillåta mig en skönsmässig bedömning efter att tagit del ev huvudtendenserna i 865 artiklar så är mitt intryck att de tre morgontidningarnas bevakning inte var särskilt partisk”. En mer noggrann sifferexercis visade också att bara 8,5% av de undersökta valartiklarna i SvD var ”negativt vinklade mot Sahlin”.
Asp konstaterade vidare att ”Många negativt vinklade artiklar om Sahlin tar sin utgångspunkt i dåliga opinionssiffror för S och Sahlin och att andra partier/aktörer framför kritik mot Sahlin. Det handlar alltså inte om att journalisten själv gör ett negativt ställningstagande mot Sahlin. Det är mycket sällsynt i morgonpressen”.

Med detta kunde man, i september, helt avfärda den initiala kritiken mot dagspressen som alltför s-kritisk.

Nu har Asp kommit med sin slutrapport, som går att ladda ner från JMG:s hemsida. Där slår han nu fast att  nyhetsrapporteringen i stort sett var ”mer rättvis än någon gång tidigare under de tio senaste valrörelserna” och att ”journalisternas självständiga inflytande över den bild som påverkade väljarna var begränsat. Bilden bestämdes i större utsträckning av partierna själva och deras in- bördes kamp om väljarnas röster.”
Så mycket för vinklingsspekulationerna och Mosa Mona-retoriken alltså.

När han och hans kollegor mer i detalj granskar olika mediers rapportering blir det mer intressant än när han är fast vid begreppet vinkling. Tidningen Medievärlden har gjort en genomgång av rapporten tillsammans med Asp och kommer till följande intressanta slutsats:
”Svenska Dagbladet har intagit en särställning som den mest informativa och balanserade tidningen, en roll Dagens Nyheter tidigare hade”.

Asp kallar det ”ett tronskifte”. På punkt efter punkt får SvD:s bevakning bättre värden än DN: mer substans (hur relevant informationen är), mer sakfrågebredd (högst av alla medier i mätningen) och mer djup (Fakta/analys).

Från Monamosare till bäst i klassen. Det var ingen dålig resa i mediegranskningen. Tänk vad lite tid och eftertanke kan leda till.