VINNANDE TRANSPARENS I lördags vann SvD:s Carolina Neurath och Jacob Bursell Guldspaden av Föreningens Grävande Journalister för sin granskning av revisorsjättarna. Och precis som med fjolårets guldspadevinnare gjordes grävjobbet med läsarnas hjälp – och med stor transparens.

SvD har i flera år arbetat med ”crowdsourcing” i olika former: att ta läsarnas kunskap, kontaktnät och vilja till delaktighet som hjälp för att göra bättre journalistik. Vi har gjort en rad ”öppna artikelserier”, som tagit avstamp i de tips och frågor som kommit från läsekretsen – och även genomfört en rad grävjobb där läsarnas tips varit en central del.

Faktum är att båda de Guldspadar SvD vunnit, 2009 och 2010, tagit sitt avstamp i annonser och artiklar där vi efterlyst läsartips. I fjol belönades SvD.se för ett realtidsgräv om kommunala biståndsprojekt.Den satsningen genomfördes helt öppet i en grävblogg, där alla steg redovisades tydligt för läsarna – och där läsarnas bidrag i högsta grad höjda kvaliteten på granskningen.

Årets vinnare, med granskningen av revisionsbranschen efter krascherna i Carnegie och HQ Bank, var på liknande sätt öppen i sin process. I annonser en vecka före den första artikeln informerades om satsningen. Läsarnas tips efterlystes – och strömmade in, med en stor mängd kvalificerade förslag på vad som borde uppmärksammas.

Vi är övertygade om att det är så här man bäst bedriver granskande journalistik. I samspel med läsarna. Tack för er hjälp, guldglansen stänker även på er.

OFFENTLIGHET Nye S-ledaren Håkan Juholts särbo har dömts för bedrägeri, fick sparken från sitt jobb och dömdes till dagsböter. Det blev en nyhet i alla stora medier i dag, efter Dagens Industris rapportering. Allt annat hade faktiskt varit otänkbart.

Håkan Juholt var en högoddsare som ny S-ledare,. För den som vill följa spelet bakom lanseringen av hans namn rekommenderas tidningen Fokus initierade reportage om processen, som ger intressanta inblickar.

Men när han väl blev valberedningens namn har han agerat med både charm och pondus. Han övertygade många på S-kongressen och tog medierna med storm.

Att det skulle komma negativa nyheter förr eller senare var dock knappast förvånande; sådan är den mediala dramaturgin. När Di.se i dag publicerade sina artiklar om Juholts särbo och hennes brottsliga förflutna var en första reflektion att fundera om detta var något som planterats för att skada Juholt. Men efter att ha satt sig in i sammanhanget är det, ur utgivarperspektiv, självklart att detta är nyhetsmässigt relevant.

Åsa Lindgren säger själv att hon inte är någon offentlig person. Det må vara sant i någon bemärkelse, även om hon hamnade i mediernas rampljus redan när hon satt vid Juholts sida på S-kongressen.

Det som gör det relevant att publicera och granska uppgifterna om hennes förflutna handlar dock inte om henne, utan om processen att utse en partiledare. Alla partier har lärt sig av det förflutna och vet att det är viktigt att känna till alla eventuella lik i eventuella garderober, oavsett om de handlar om obetalda tv-licenser eller svarta hushållstjänster. Därför har det betydelse att klargöra vad den nye S-ledaren berättat för sin valberedning om saker som kan påverka väljarnas förtroende för honom i framtiden.

Ingen klandrar Juholt för brott som andra begått. Men det är relevant att ställa frågor om vad han sagt och inte sagt – och huruvida det fanns några skäl för honom att inte berätta. Därför blir brott som en annars inte offentlig person begått av allmänintresse.

Det finns i denna rapportering klara paralleller att dra till förra sommarens Littorinaffär. Där reagerade vissa debattörer mot mediernas rapportering om eventuella sexköp, eftersom det inte fanns några brottsmisstankar, då de eventuella brotten redan var preskriberade. Men det var inte vad den affären handlade om. Den handlade om huruvida en minister – och ytterst en statsminister – uppgett rätt skäl till avgången. Eller om man mörkat, för att slippa obehagliga frågeställningar.

I rapporteringar av det här slaget är det viktigt att undvika allt som kan likna personangrepp och insinuant journalistik. Men det är högst rimligt att ställa de naturliga frågorna, tills man får svar på dem.

 

SVD GRANSKAR I dag sparkar vi igång ytterligare en stor granskningsserie i SvD. Den här gången handlar det om en av effekterna av Rut-avdraget: den snabbt växande – men helt oreglerade – barnvaktsbranschen. Som fått en del oönskade effekter.

Den senaste veckan har vi varit ganska webbfokuserade på SvD. Lanseringen av nya SvD.se i torsdags blev oerhört lyckad. Synpunkterna från läsarna var översvallande positiva – och fortsätter att välla in. Det som framför allt får beröm är den förbättrade överskådligheten. Sajten bryter mot den traditionella strukturen på svenska nyhetssajter och gör det lättare att hålla sig uppdaterad på alla viktiga områden, både i topp på sidan, via de olika ämneszonerna och på artikelsidorna. Uppskattningen märks också i trafiksiffrorna, som nådde rekordnivåer under veckan, med mer än 1,3 miljoner unika besökare.

Papperstidningens utvecklingsarbete har gett oss stora framgångar de senaste åren. Nu har vi en sajt som på motsvarande sätt är nydanande och leder utvecklingen.

Nyhetsnätet lever i nuet, med en oerhörd kraft i direktrapporteringen – och i den diskussion som uppstår kring den, i debattartiklar, kommentarsfält, blogglänkar, twitterflöden och Facebookdelningar. Det ger både snabbhet, djup och delaktighet.

På motsvarande sätt förstärker vi papperstidningens styrkor. Det var länge sedan huvudfokus låg på att rapportera gårdagens nyheter: istället handlar det om att etablera dagens samtalsämnen,sätta nyhetsagendan, ge sammanhang, blicka framåt och utnyttja kraften i bildjournalistiken och den fördjupande nyhetsgrafiken. Nätets nerv matchas av papperets läsupplevelser, berättelser och överskådlighet. Mellan dem finns ingen konkurrens, bara enorma möjligheter att göra bra journalistik för alla våra läsare under mediedygnet och medieveckans olika situationer.

De senaste två åren har vi satsat särskilt mycket på den agendasättande journalistiken: att  SvD ska ta fram de nyheter och ämnen det talas om, hos allmänhet och bland makthavare. Vi har arbetat hårt med en bättre planerad och mer genomarbetad journalistik, med starka artikelserier, avslöjanden och grundliga granskningar.

På lördag, när Guldspaden ska delas ut av föreningen Grävande journalister, finns vi – för tredje året i rad – med i kategorin Stor dagstidning, för granskningsserien om revisorsjättarna i SvD Näringsliv (och dessutom i bokkategorin, via mångåriga medarbetarna Henrik Ennart och Mats-Eric Nilsson).

De senaste månaderna har vi fortsatt med flera starka granskningsserier, bland annat om de nya slumvärdarna i fastighetsbranschen, om avregleringen av apoteksmarknaden och en del oönskade effekter i dess spår och om riskkapitalbolagen som är välfärdens nya herrar. ”SvD granskar” har blivit ett begrepp, som engagerar många. Det ska vi fortsätta med. Om du har förslag på vad vi ska granska: mejla mig eller granskar@svd.se

I dag startar en ny serie, kallad Barnvaktsbusiness. Den kommer att granska en snabbt växande affärsverksamhet i Rut-avdragets spår – och av dess baksidor. Välkommen att följa den – och delta, med tips och synpunkter. Uppföljningar kommer under dagen, följt av 4 sidor i morgondagens tidning.

Dagens historia handlar om en barnsexdömd man som söker jobb som barnvakt och har startat barnvaktsfirma.  Den artikeln har direkt väckt en del frågor i kommentarsfältet och via mejl om varför vi inte publicerar namn på den personen.

SvD:s policy är att vara restriktiv med namnpubliceringar. Syftet med artikeln är inte i första hand att fokusera på en individs brottslighet, utan på problemen i systemet, där det saknas fullgod kontroll för den här sortens barnomsorg.

I Storbritannien och USA har det funnits exempel på medier som systematiskt publicerat namn på dömda pedofiler. Det har fått en del tragiska konsekvenser, med lynchmobbar som tagit lagen i egna händer – och där personer som senare visat sig vara oskyldiga drabbats.

Vår linje är därför att inte namnpublicera.

Den som drar paralleller med fall där vi publicerat namn, till exempel i fallet med serievåldtäktsmannen i Örebro, bör väga in att det är skillnader på brottens omfattning: i Örebro handlar det om den största omfattningen av sådana brott någonsin i Sverige. det är en faktor som påverkat. Men alla beslut om namnpublicering tas efter prövning av omständigheterna i det enskilda fallet.