Asps undersökning ger inga givna svar

MEDIERNAS VALRAPPORTERING I dag skriver medieprofessorn Kent Asp vid JMGi Göteborg på DN debatt om hur medierna rapporterat negativt och positivt om olika partier i valrörelsen. Mest negativt om S och Mona Sahlin är slutsatsen. Frågan är hur den kan tolkas. Sannolikt inte alltför tvärsäkert.

Det brukar dröja några månader efter valet innan Kent Asp kommer med sin färdiga rapport om valbevakningen. Efter förra riksdagsvalet dröjde det till exempel till januari 2007 innan den publicerades – som alltid med en artikel på DN debatt. Men delresultat och observationer brukar han pytsa ut när han tycker är lämpligt: i förra valrörelsen var det tre månader före valet, den här gången dagen före valdagen.

Jag har alltid varit skeptisk till Asps definitioner, framför allt när det gäller partiskhet och vinklingar. Det han – och hans medarbetare – gör bäst är att studera vilka frågor som stått i fokus. Har det varit de som väljarna, enligt Sifo, tycker är viktigast – och vilka partier har fått se sina favoritfrågor exponerade mest. Sådant är relevant att granska. Utifrån det kan man möjligen dra slutsatser om gynnande.

Men så fort man kommer in på ”partiskhet och vinklingar” blir det knepigt. Asp räknar antalet negativt och positivt vinklade artiklar och kommer fram till följande: ”43 procent av artiklarna i de fem tidningarna om de rödgröna hade en negativ vinkling. Motsvarande andel för alliansen är 27 procent. Skillnaden mellan statsministerkandidaterna är större – 53 procent negativt vinklade artiklar för Mona Sahlin mot 30 procent för Fredrik Reinfeldt.”

Kan detta då tolkas som att medierna missgynnat de rödgröna och bedrivit partisk journalistik? Nej, det säger räkneexemplen väldigt lite om. Eftersom de rödgröna haft dåliga opinionssiffror under de senaste fem månaderna utgör opinionsmätningar självklart en viktig del av den här rapporteringen. Om S får det sämsta opinionsresultatet på 10-15 år i ett antal mätningar och tappar positionen som största parti är det inte konstigt om det resulterar i rubriker som sorteras in i det negativa facket. Sådant tar dock inte mätningen hänsyn till.

Självklart finns det exempel på hur perspektivet varit väldigt negativt mot enstaka partier och personer. Expressens stort uppslagna artikel om Tobleroneaffären nyligen kan till exempel räknas dit. Men det går inte, som en del debattörer vill göra gällande, att sätta likhetstecken mellan ”negativa nyheter” och en partisk, vinklad medierapportering.

Tidigare i veckan var frågan om en ”alliansvänlig” medierapportering på tapeten via en artikel i Aftonbladet Kultur av den rödgröna kampanjbloggen ”Den allierade journalisten”, som presenterades som ett ”r ett anonymt nätverk bestående av journalister som i sin yrkesverksamhet är i beroendeställning till de tidningar man granskat”. Jag kommenterade den artikeln här – och konstaterade att det var ett verkligt lågvattenmärke i mediekritiken, både i sitt innehåll och när det gällde Aftonbladets val att publicera den. Där gick man flera steg längre och hävdade, på fullt allvar, att det inte bara handlade om en vinklad rapportering, utan om att det också var en medveten agenda i stora medier, att ”tillsätta Alliansen”, antingen på uppdrag av ägarna eller för att främja sina egna ekonomiska intressen.

P1-programmet Medierna uppmärksammar i dag, via sajten Makthavare.se, att det dock inte var något nätverk av journalister som låg bakom artikeln och bloggen. Istället var det, enligt vad han själv bekräftar i ett sms till makthavare, lobbyisten Pontus Björkman, pressekreterare på Latinamerikagruppen, som låg bakom. Lena Mellin, stf ansvarig utgivare på Aftonbladet, säger att hon utgår från att tidningens kulturchef Åsa Linderborg blivit lurad när hon tog in artikeln och ställde sig bakom dess innehåll på det sätt hon gjorde.

Vad historien lär oss är att det är många som vill ha tolkningsföreträde i en upphetsad valrörelse – och att medierna lätt blir måltavla i debatten.

Den bästa utvärderingen och kritiska/självkritiska diskussionen bör nog därför vänta tills lugnet har lagt sig. Efter valdagen. Och att diskussionen då förs med mndre svartvita definitioner av vad som är vinklad journalistik.