X
Annons
X

Ramadanbloggen

Mohamed Abubaker

Mohamed Abubaker

Inte uppe med solen direkt, men men, det får gå i alla fall. Vi fortsätter från min fantastiska kväll igår.

Inne i moskén så var det tyst och stilla, man hade börjat be, över 500 personer satt knäpptysta.
Långt bort i ”fjärran” (knappt 70-90 meter därifrån) hörde man löningshelgen andas.
Inne i moskén hörde och kände jag lugn andas.
Efter bönen samlades man i små spontana grupper, vissa kände varandra sen tidigare, andra hade aldrig träffats förut. Jag skulle iväg och dricka vatten och var på väg ut från den stora salen som vi ber i, då tilltalar en främmande man mig med en låg röst och han ber mig att sätta mig ner i deras lilla cirkel (de var ungefär 4-5 personer), alla sitter på golvet. Väldigt enkelt och skönt. Han ville att jag skulle äta med dom innan gryningen, det va ca 1 timme kvar. Jag la en hand på mitt bröst, bugade/nickade lätt med huvudet och log samtidigt som jag sa Al Hamdulillah, all tacksamhet hör till Gud, vilket då betyder att jag är mätt och tillfreds.
Då insisterade inte bara mannen utan alla i cirkeln ville att jag skulle ge dom lite av min tid som en gäst, jag kunde inte motstå brödraskapets inbjudan, vi åt ur samma stora skål.
De värnar brödraskapet som profeten Mohammed (Guds frid vare över honom) lärde oss.

I denna cirkel satt en turkmen, två bosnier (fler anslöt), tre från Nordafrika och så jag Mohamed. Vilken otrolig blandning, enda stället jag kan tänka mig såna här blandningar är på flygplatser, i FN skrapan eller under vallfärden i Mecka men ikväll var det i moskén. Detta händer varje dag, vi utbyter hjärtliga ord med varandra i diskussioner som stimulerar tro, hjärta och intellekt.