Presentation av Mohamed Abubaker

Namn: Mohamed Abubaker

Bor: Stockholm

Gör: Polis

”Jag ska försöka ta med läsaren på en liten resa. Ni kommer att få läsa om min vardag som muslim och polis i Stockholm under den här månaden.

Jag som skriver är en vanlig kille, uppvuxen i en stockholmsförort. Min familj flydde undan kriget i Eritrea när jag var liten och vi kom vi till Sverige. Jag blev ganska nyligen polis. Det yrket valde jag efter att bekanta som var poliser uppmanade mig att söka polishögskolan. Jag hade börjat läsa till engelsklärare på universitetet, men när jag kom in på PHS så satsade jag på det istället. Det har jag inte ångrat alls.

I mitt yrke möter jag hela tiden olika typer av människor från alla samhällsklasser. Knastrar det till i radion så vet man aldrig vad det är, det kan vara allt från ett pågående rån till ett snatteriärende. Gemensamt är att det handlar om människor i behov av hjälp som man får en chans att hjälpa.

Om jag blir en sämre polis av hungern under ramadan? Absolut inte. Kanske till och med en bättre, jag känner att jag får ett lugn över mig under ramadan. Blir ännu noggrannare än vanligt med mina handlingar och steg.

Det går alldeles utmärkt att vara muslim och polis, jag har aldrig stött på några hinder på grund av religionen. I skolan hade vi ett andaktsrum som man kunde be i, tack vare studierektorn. Och nu på jobbet brukar jag gå in i ett vilorum när det finns tid över, efter att man skrivit en rapport eller i samband med matpaus. Men som uttryckningspolis så måste man kunna vara tillgänglig för radion under i princip alla stunder.

För mig är den andliga sidan det viktigaste under ramadan. Man känner också en stor samhörighet med människor som inte har det lika bra som en själv. I islam är det monoteismen som är viktigast för mig. Tron på en gud, att Han är den som man alltid kan vända sig till.

Jag möter många människor och får ofta frågor om min religion eftersom det syns att jag är muslim, vilket heller inte är något jag döljer. Bland de vanligaste frågorna kan tyvärr vara vad jag tycker om konflikterna ”där nere”, självmordsbombaren osv. Svaret är att jag nog inte tycker annorlunda än vad människor generellt tycker om bråd död.

Med bloggandet vill jag ge en liten inblick i hur mitt liv är under ramadan och reflektera kring det. Visst, det kanske blir så att du som läsare säger ”men det där var väl inget speciellt”.

Nej, det är sant, det kanske inte är så speciellt. Skiljer sig vi muslimer åt från andra människor? Jag vill hävda att vi inte gör det.

Vi lever våra liv precis som vem som helst och försöker klara av vardagen som alla andra.”