Annons
X
Annons
X

Ramadanbloggen

SvD

SvD

Den här bloggen är inte aktiv. Alla inlägg finns dock kvar som ett arkiv.

Cherin Awad

Är hemma och ”mellanlandar” en liten stund. Dagen började i moskén där vi bad Eidbönen. Därefter spenderade jag ett par timmar på stan med min man och vår son. Presenter, presenter, presenter.

Ska bara fixa och dona lite nu sen bär det av hem till mamma för en härlig familjemiddag.

Ha en trevlig kväll!

Mohamed Abubaker

Taqabbal Allah minna w aminkom – Må Allah (Gud) acceptera från er och oss.
Önskan om att Gud ska acceptera våran avsikt, fasta och bön samt våran högtid.

Nu på morgonen så ska jag iväg till ”moskén” med mina traditionella kläder, vita från topp till tå. Ska gå med familj, släkt och vänner till en stor idrottshall (vi är för många för moskén) som man hyrt i några timmar för att vi ska ha våran Eid bön och predikan i ca 1 timmes tid. Efter bönen och predikan blir det ett riktigt kram kalas. Sen bär det av hemåt, vila och äta klassisk lunch med familjen. Sen ska vi besöka min älskade farmor tillsammans med syskonen, syskonbarnen, kusinerna osv. Sen besöker jag övriga släkten och bekanta till familjen. De yngre får gåvor då detta är en av de två muslimska högtider som vi verkligen firar. Efter denna långa dag så drar jag mig hemåt och kopplar av, det kommer nog vara en hel del telefonsamtal under dagen med massor av gratulationer och lyckoönskningar.

Trots glädjen så lämnar våran gäst oss, det känns verkligen som att jag fastat i en vecka. Jag ser redan fram emot nästa ramadan. Detta syskonskap finns under ytan men vi alla måste kämpa på med vårt under ett helt år innan vi kan synas lika frekvent igen. Måtte året gå snabbt och vi få uppleva denna välsignade månad tillsammans med våra nära och kära i en nivå av stark tro och god fysisk hälsa.

Angående bloggen så hoppas jag att ni som läst har fått ut något av att läsa det vi skrivit.
För de som vill så går det att följa mitt och Mehrakos bloggande på www.betraktarensoga.wordpress.com, som tidigare nämnt.

Tack för en oerhört fin tid på denna blogg. Det har varit lärorikt och givande och tack för alla kommentarer som jag fått, även de mindre roliga, fungerar som en bra påminnelse om att det finns sånt därute. Jag har alltid ett öga på er ,så se upp..Shaft sover alltid med ett öga öppet ;-)
Tack ni alla som uppmuntrat mig till att skriva, att ni tagit er tiden att skriva till mig har varit oerhört motiverande.

Slutligen vill jag bara säga att min tanke en sån här glädjens dag även går till de som inte är med oss längre, det är under högtider som dessa då det alltid är oundvikligt att inte tänka på deras plats vid matbordet som man verkligen saknar dom. Deras närvaro i våra tankar presenterar sig genom deras frånvaro och det säger allt, ni finns med i våra böner.

/Eid Mabrok – Mvh Mohamed

Cherin Awad

Måste bara berätta att igår var en av de vackraste dagarna i mitt liv. En av mina yngre bröder (den 18-årige chokladfantasten Mohammed) lyckades nämligen ta sin ijaza i koranrecitation igår. Ijaza är ett sorts betyg eller intyg på att man behärskar de regler som omfattar koranreciationen. Det handlar om ett komplicerat gäng regler som för många tar flera år att lära sig.

För att få sin ijaza ska eleven recitera hela koranen, från början till slutet ( genom att läsa i boken eller utantill) för en person som själv har ijaza. Min brors lärare är på besök här i Sverige nu under ramadan, men är annars bosatt i Jordanien.

Vi hade samlats i moskén på Medborgarplatsen och juste bett eftermiddagsbönen när imamen (min brors lärare) höll ett kort anförande om hur viktig koranen är för oss muslimer. Därefter tog min lillebror över. Han hade då läst det mesta för imamen (under snart ett års tid) men sparat några få sidor på slutet som han nu läste upp för de ca 200 besökare som fanns i mosken. Det var en oerhört vacker och stillsam känsla. Efter att han reciterat klart gjorde han en vacker dua, spontanbön för sig själv och alla de närvarande. Det hela tog ungefär en halvtimme.

Det var oerhört känslomässigt. Den glädje och stolthet sombesökarna kände över allas ”lillebror” gick inte att ta miste på med 200 personer gråtandes i moskén.

Total harmoni.

Mehrako Masifi

Idag fick jag reda på att ramadan är över och att eid stundar imorgon. Eid hälsningar har avlöst varandra genom sms och telefonsamtal. Min faster och mina kusiner i Dubai har ring för att önska en glad eid och även min farbror och farmor i Kurdistan.

Ikväll förbereder mamma morgondags stora middag och själv kommer jag att ringa mina släktingar och vänner för att önska de en glad eid. Morgondagen börjar vi med att be eid bön i moskén, efter bönen kommer vi att ha gemensam familjemiddag, min stora syster och hennes barn kommer för att fira med oss. Vi har köpt presenter som delas ut efter maten. Kan tyvärr inte avslöja innehållet i presenterna ;)

Eid varar i tre dagar, första dagen brukar vi vara hemma med familjen och de andra dagarna brukar jag antingen hälsa på vänner eller så får vi hem gäster.

Nu har vi kommit till slutet på vår ramdanblogg.

Jag vill tacka för mig, det har varit en otroligt givande och lärorik tid. Är överväldigad av den fina respons som jag har fått av er läsare.

För er som vill fortsätta ta del av våra tankar kommer jag och Mohamed fortsätta blogga på www.betraktarensoga.wordpress.com

Glad eid

Cherin Awad

Fick för ett par timmar sedan reda på att det är Eid imorgon. Det innebär att ramadan nu är slut. Trots att det nu blir (halal)party i tre dagar är nog många muslimer ledsna för att denna fina månad är över.

Firandet ser självklart olika ut för olika personer. I min familj brukar vi börja med att vakna tidigt, äta frukost, dusha och på med nya kläder inhandlade dagen till ära. Sedan bär de av till mosken där vi håller en högtidsbön. Därefter delas godis, pengar och presenter ut till barnen. Vanligtvis åker man efter bönen hem till familj och vänner för en dag fylld av glädje, värme och gemenskap.

Lovar rapporter från morgondagens firande, insha allah!

Mohamed Abubaker

En arbetskollega sa till mig att hon tyckte att man ska ta seden dit man kommer, för att förtydliga detta så syfta hon på varför svenskar ska anpassa sig utefter den individ som kommer till Sverige. Nu känner jag att jag måste säga en sak angående detta eftersom jag vet att det finns en klick människor som känner detsamma men kanske inte säger det öppet.

Jag arbetar som polis i Sverige, polismyndigheterna har vissa principer att jobba utefter, vi skall upprätthålla lag och ordning och vi ska skydda och värna demokratin och rättsordningen.
I demokratin som tanke så finns det grundläggande mänskliga rättigheter (för den som inte visste) den svenska demokratin är inget undantag. Min rättighet som minoritet i Sverige skyddas av dessa lagar, lagar som jag värnar om i egenskap av människa, världsmedborgare, svensk medborgare och till yrket polis. Om jag ser till att inte bryta mot svensk lag så borde det inte finnas några hinder för mig att utöva min tro.

Jag har redan funderat över mitt yrkesval som polis. Exempelvis vid högerorienterade demonstrationer där nazister propagerar så kan ju jag inte för en sekund påstå att jag skyddar dom och deras förkastliga åsikter. Jag skyddar deras rättighet att demonstrera och sprida ett budskap, så länge de inte strider mot lagen. Detta är att värna om demokratin.
Så om en nazist uttryckligen ska få komma till tals på våra svenska gator och torg, varför kan inte jag i min lilla enskildhet få utöva min tro eller om jag så önskar i en grupp?

Så uttrycket att man ska ta seden dit man kommer är ett tankesätt som passar in under fenomenet kulturrasism. Läs om det och fundera gärna ett tag : Kulturrasism

Mohamed Abubaker

Idag var jag hemma hos min farmor i Rinkeby och bröt fastan, det som heter iftar på arabiska.
En gammal och vis tant, må Gud bevara henne och ge oss flera år tillsammans med henne.
Finns ingen annan panna eller hand jag älskar att pussa än de äldre runt omkring oss, många gånger har de gjort så mycket för oss och för att vi ska ha det bra och bättre än vad de själva haft det.

Nu är jag hemma och vilar inför ännu en natt i moskén. Idag längtar jag något så oerhört. Älskade vardag, hoppas du är långt ifrån mig just nu (räkningarna som ska betalas påminner mig om den bistra verkligheten).
Sitter vid köksbordet och laddar, inte med mat. Utan jag bara sitter och tar det lugnt, funderar på lite varmt te innan utgång. Det är en intressant samling vänner jag ska träffa ikväll, även om mina tankar är någon annanstans.

/Fridens

Mohamed Abubaker

Detta var blandningen. Men det fick mig att inse att kontraster inte bara finns, våran orättvisa värld gör att vi med våra egna händer har skapat dessa kontraster.
Gillar inte att placera folk i fack för att förenkla. Det är en grogrund för fördommar.

Ett citat från Koranen lite längre ner är det som gör att jag förstår det fina i våra små samlingar. Det vi idag ser som framåt i form av det mångkulturella samhället är något islam redan propagerat för i över 1400 år. Citatet nedan får mig att förstå vad Gud menar med att vi människor, ALLA människor, inte bara muslimer, ska lära känna varandra. Våra etniska, religiösa, språkliga och ekonomiska skillnader skall inte utgöra hinder i våra relationer. Den bästa av oss är inte Gud-sägaren snarare Gud-sökaren, dvs. den gudfruktigaste av oss är den bäste i Guds ögon:

”Människor! Vi har skapat er av en man och en kvinna, och Vi har samlat er i folk och stammar för att ni skall lära känna varandra. Inför Gud är den av er den bäste vars gudsfruktan är djupast. Gud vet allt, är underrättad om allt.” Koranen 49:13

Vi satt där med olika historier om våran bakgrund, vi var väldigt lika varandra trots allt. Det är verkligen en kontrasternas värld som vi lever i men som ofta kan tendera i att visa på våra likheter. Världen som pågick därute önskade jag kunde ta del av det jag fick uppleva inne i moskén. Ni vet ett sånt där tillfälle som man vill att ens närmsta ska få vara med och uppleva och som man egentligen vill att hela världen ska få uppleva och ta del utav.

/Fridens

Mohamed Abubaker

Inte uppe med solen direkt, men men, det får gå i alla fall. Vi fortsätter från min fantastiska kväll igår.

Inne i moskén så var det tyst och stilla, man hade börjat be, över 500 personer satt knäpptysta.
Långt bort i ”fjärran” (knappt 70-90 meter därifrån) hörde man löningshelgen andas.
Inne i moskén hörde och kände jag lugn andas.
Efter bönen samlades man i små spontana grupper, vissa kände varandra sen tidigare, andra hade aldrig träffats förut. Jag skulle iväg och dricka vatten och var på väg ut från den stora salen som vi ber i, då tilltalar en främmande man mig med en låg röst och han ber mig att sätta mig ner i deras lilla cirkel (de var ungefär 4-5 personer), alla sitter på golvet. Väldigt enkelt och skönt. Han ville att jag skulle äta med dom innan gryningen, det va ca 1 timme kvar. Jag la en hand på mitt bröst, bugade/nickade lätt med huvudet och log samtidigt som jag sa Al Hamdulillah, all tacksamhet hör till Gud, vilket då betyder att jag är mätt och tillfreds.
Då insisterade inte bara mannen utan alla i cirkeln ville att jag skulle ge dom lite av min tid som en gäst, jag kunde inte motstå brödraskapets inbjudan, vi åt ur samma stora skål.
De värnar brödraskapet som profeten Mohammed (Guds frid vare över honom) lärde oss.

I denna cirkel satt en turkmen, två bosnier (fler anslöt), tre från Nordafrika och så jag Mohamed. Vilken otrolig blandning, enda stället jag kan tänka mig såna här blandningar är på flygplatser, i FN skrapan eller under vallfärden i Mecka men ikväll var det i moskén. Detta händer varje dag, vi utbyter hjärtliga ord med varandra i diskussioner som stimulerar tro, hjärta och intellekt.