Medan Alliansen har jobbfrågor har De rödgröna idel jobsposter. I dag kommer Expressen/Demoskop med en ny. I deras senaste mätning samlar de tre vänsterpartierna endast 44,0 procent av stödet, medan Alliansen får ihop 50,5 procent. Socialdemokraternas stöd är det svagaste hittills i alla Demoskops publicerade undersökningar: 29,7 procent. De flesta andra partier skulle förstås ge en arm och ett ben för sådana tal, men de har inte som Socialdemokraterna en historia av att 40-45 procent av väljarstödet är det normala.

Tvärtom torde de små borgerliga partierna vara hyggligt nöjda med vad Expressen/Demoskop har att erbjuda: 7,5 procent för FP, 4,9 procent för Kristdemokraterna och 6,2 procent för Centern. FP var för all del nästan dubbelt så stort under Leijonkungens glada dagar – men man satt lik förbannat i opposition och fick se på när vänstern körde skolan i botten.

”Alliansen kommer att driva åt vänster om inte högern organiserar sig bättre.” God poäng. Den här gången handlar det om Storbritannien.

RUT-upproret ordnar en demonstration i Halmstad nu på lördag för att stärka stödet för en reform som skapar nya, vita jobb i tjänstesektorn.

Det gick bra för Göran Häggund i SVT:s utfrågning i går. Det framgår om inte annat när Aftonbladet/Sifo frågar svenska folket. Ett representativt urval ger KD-ledaren medelbetyget 3,6 på en femgradig skala.

Det kanske låter mediokert, men det är en tiondel bättre än vad FP-ledaren Jan Björklund fick – och framför allt är det bättre än Mona Sahlins betyg. Det säger väldigt mycket om såväl Hägglund som Sahlin. Han leder ett parti som 5-6 procent av väljarna sympatiserar med, hon leder ett 30-procentsparti och har alltså 5-6 gånger så många anhängare som Hägglund bland tittarna. Ändå får han det högre betyget.

SvD:s Faktakollen har undersökt om det stämmer att en undersköterska har fått en månadslön per år extra i plånboken tack vare jobbskatteavdragen. Och jodå, det äger sin riktighet.

En extra knorr är att Skatteverket numera uppenbarligen hänvisar till den utmärkta sajten jobbskatteavdrag.se som har konstruerats av Uppsalaföretagaren Harald Klomp. Om Alliansen lät inrätta en förtjänstmedalj för påhittig och uthållig folkbildargärning skulle Klomp ligga väl till för att bli första mottagare.

Mona Sahlin blev inte passerad särskilt ofta under SVT:s utfrågning, men hon gick inte heller på nät många gånger. Hon stod för ett hyggligt baslinjespel som inte kan ha gjort ens hemmapubliken särskilt uppåt. Hon var uppenbart besvärad av den bisarra utrikesuppgörelsen med V och MP och fastighets/förmögenhetsskattediskussionen, och visst är det märkligt att en så garvad politiker inte har bättre koll på centrala faktauppgifter som ersättningen i A-kassan.

Hur hon kunde gå upp i Den Stora Utfrågningen under denna kampanj utan att ha med sig en överenskommelse i en nyckelfråga som Afghanistan är en gåta. Och hur blir det egentlgen med inkomstskatten. Häromdagen lovade hon också att sänkt pensionärsskatt inte ska betalas med höjda skatter för löntagare, och att De rödgröna var med på vagnen, men sedan sade plötsligt Lars Ohly emot. Blir det likadant den här gången? Eller har han vikt ned sig slutgiltigt nu?

Men de enskilda sakfrågorna i all ära, det handlar i hög grad om summan av dem. Finns det en linje som bär inför framtiden? Finns det en tanke om vad staten ska göra och inte göra och var krutet bör läggas? Finns det en resa som väljarna bjuds in att komma med på? Jag vet inte riktigt. Något har hänt sedan 1990-talet och nu är det mer ”vi står i vägen” än ”vi tar täten” över Mona Sahlins socialdemokrati.

Nya numret av Neo (4/2010) har kommit ut. Jag har inte haft tillfälle att läsa så mycket ännu, men där verkar finnas mycket matnyttigt. Tidskriften tar ett stort och personligt grepp på valet. Paulina Neuding och Mattias Svensson intervjuar Fredrik Reinfeldt, och Johan Ingerö tar sig an Mona Sahlin, dock utan att personligen få träffa den undflyende oppositionsledaren. Nåja, stor sak. Artikeln blir både informativ och analytiskt säker i alla fall.

I fredags meddelande Anders Borg att regeringen anser att det finns ett reformutrymme – utgiftsökningar/skattesänkningar utan motsvarande besparingar/skattehöjningar – på tio miljarder kronor för 2011.

Nu har regeringen genom en serie utspel talat om hur man tänker använda pengarna. Cirka tio miljarder har intecknats.

Av dessa går ungefär en halv miljard, cirka fem procent, till förbättrade villkor för företagande och entreprenörskap. Det är för snålt tilltaget. Tillväxtprognoserna må vara goda för 2011 och 2012, men det finns en tid därefter också.

Säg vad man vill om författaren Germanie Greer. Ingen kan gissla politikerna i hennes hemland Australien som hon. I The Telegraph svingar hon den niosvansade katten över liberalernas Tony Abbott och Labors Julia Gillard så att det står härliga till.

Lars Ohly talar klarspråk i Dagens industri (24/8): ”Det är bättre för hela samhällsutvecklingen att vi inte låter stor rikedom finnas.”

Andra tycker att det är viktigare att bekämpa fattigdom än rikedom, men det finns en djupt rotad föreställning hos många på vänsterkanten att den enes vinst alltid är den andres förlust och att man bara kan bli rik på andra människors bekostnad. Om sådana idéer får prägla politiken får vi ett trsist och missunnsamt samhällsklimat som väl knappt ens gör sådana som Ohly glada.

Carl-Johan Westholm brukade tala om skillnaden mellan ”skapande och bevakande Sverige”. Det borde fler göra.