Nya medier-bloggen

Anders Mildner

Anders Mildner

Den senaste tiden har jag allt oftare diskuterat internetutvecklingen i skolsammanhang.

I möten med lärare och skolledare är det framförallt en sak som ständigt kommer upp: frågan om hur skolan måste förändras för att fortsätta att vara relevant.

Den bild av en lite seg och grå skolpersonal – som så ofta målas upp i medierna – är väldigt långt från verkligheten. Varenda gång slås jag av hur ivrig lärarkåren är att prata om kulturförändringar och hur mycket den brinner för sitt arbete.

Men det är också talande att den här sortens samtal i stort sett alltid landar i Det Stora Problemet. Vilket inte är dagens unga eller internet – utan den skolpolitik som regeringen driver.

Jag har faktiskt inte varit i ett enda skolsammanhang där inte denna fråga dykt upp självmant. Pedagogerna ser hur samhällskulturen går åt ett håll – och politiken åt ett annat. Och de är oroliga.

– Varför reser vi oss inte upp? undrade en man efter en föreläsning i förra veckan.

– Varför protesterar vi inte? Varför berättar vi inte att vi ttycker att det här är fel väg att gå?

Ja, man kan faktiskt undra.

Samtidigt riktas nu allt fler blickar mot skolan och mycket talar för att debatten trots allt kommer till ytan, låt vara från annat håll än väntat.

Utbildningsfrågan är kanske det enskilda ämne som diskuteras mest bland människor som funderar över vad nätutvecklingen innebär för samhället – och därför dyker pedagogik- och skolfrågor ständigt upp som sidoämnen vid till exempel webbkonferenser och internetdiskussioner.

I nyutkomna antologin Framtiden är nu (Volante) bidrar Nicklas Lundblad med ett intressant kapitel om kunskap.

Han skriver:

”Ditt sociala nätverk bestämmer till stor del vilka nyheter du läser, vilka filmer du ser och vilka dagsfrågor som du hänger med i.

Kunskapen lever som virus i täta sociala nätverk och smittar med större sannolikhet i ditt sociala nätverk. Att studera kunskapens epidemiologi blir i framtiden allt viktigare.

Det är i kunskapens spridningsmönster som vi ocvkså kan urskilja maktens institutioner: att veta blir avhängigt av din nätverkstillhörighet.

Vad du anser vara kunskap kanske också blir det.

Vi kan mycket väl röra oss mot en framtid där vi inte är eniga om kunskapens innehåll och där nätverken låter oss befästa såväl fördomar som insikter.”

Slutsatsen är att de klassiska kunskapsinstitutionerna kommer att utmanas mer de kommande trettio åren än de har gjort de gångna hundra åren.

Beroende på hur man satsar finns här alltså massor att vinna – och massor att förlora.

Och ja, jag kan hålla med skolledaren som reagerade över att skolans värld håller den diskussion internt som istället borde föras öppet och högljutt.

Det är hög tid för lärarna att sluta vara tysta och ge sig ut i debatten. Det, om något, skulle stärka deras ställning.

Fler bloggar