Internet ur sikte

Imorgon ska jag föreläsa inför en samling skolchefer om vad medieutvecklingen innebär för vårt beteende.

Det hade naturligtvis varit fullständigt omöjligt att vid ett sådant tillfälle inte utgå ifrån de förändringar som internet för med sig.

På samma sätt är det i dag inte gångbart att diskutera skolan utan att beröra internet.

Av just den anledningen är det lite märkligt att följa Aftonbladets kultursidas storsatsning (vilket man väl ändå får kalla den) att granska Bonniers makt.

I fyra delar har lika många skribenter lagt ut orden om företagets inflytande på tidnings-, bok-, och filmmarknaden.

Kulturchefen Åsa Linderborg skriver följande i sin inledningstext, med rubriken ”Bonniers monopol hotar mångfalden”:

”Allt detta ger ett unikt informationsmonopol men också möjlighet att dirigera det offentliga samtalet. Vem bestämmer vad som är en nyhet? Vad ska vi prata om? Vem får komma till tals?”

Men detta verkligen rätt frågor i dagens mediesituation?

Många med mig skulle nog säga att det riktigt stora skiftet i dag består i att den institutionaliserade journalistiken har BLIVIT AV med sin monopolställning och inte alls kan dirigera det offentliga samtalet i samma utsträckning som tidigare.

I den av artiklarna som jag tycker har haft störst relevans, texten om bokbranschen, skriver Dan Josefsson att internetbokhandeln visserligen har gjort det möjligt ”också för små förlag att snabbt sälja stora volymer av framgångsrika boktitlar på ett sätt som var omöjligt tidigare. Men Bonniers äger ju numera nätgiganten Adlibris, och KF äger den mindre konkurrenten Bokus, så några garantier för likabehandling finns inte ens på nätet.”

Närmare internet än så kommer vi inte i serien.

Ändå är det uppenbart att just journalistiken, bokbranschen och filmindustrin är mitt uppe i en rejäl omdaning som beror på just internet – och att hela orsaken till denna förändring beror på möjligheterna till digital distribution.

Är det då rimligt att helt bortse från denna aspekt om man vill granska mediesituationen? Jag tycker inte det.

Man skulle kunna se det så här: Är det ett problem att Rusta inte säljer världens mest säljande författare i en tid när jag kan beställa dessa böcker samtidigt som jag promenerar?

Finns det något som talar för en framtid där jag inte kan få vilken film jag vill streamad till min dator?

Och spelar det någon roll för den här diskussionen att landets mest inflytelserika politiska bloggare ligger så långt borta från Bonnierpressens ledarsidor som det bara går?

Man skulle kunna betrakta Aftonbladets artiklar som ett exempel på vad en sluten kontext kan göra med ett samtal. Utgångspunkterna är precis de samma som när den här debatten fördes förra gången – för ungefär tio år sedan – och därmed också slutsatserna.

Det hade varit mer relevant att nöta de svar man kommit fram till mot verkligheten utanför tidningshuset.

PS/ Men jag lämnar inte ämnet riktigt ännu. Redan i nästa vecka hoppas jag kunna återkomma med en intervju som kan komma att beröra vissa av de här aspekterna.