Annons

Nya medier-bloggen

Anders Mildner

Anders Mildner

Det var inte särskilt många som pratade om internet under valrörelsen.

Politiker från alla läger vände bort blicken från frågor om fildelning, upphovsrätt och övervakning.

Och eftersom man var så mån om att hålla nätfrågorna på behörigt avstånd, omöjliggjordes också alla diskussioner som handlade om chanser att bygga ett nytt kunskapssamhälle, samt all internetrelaterad diskussion om viktiga ämnen som utbildning, framtidens skola, demokratiarbete, ökad delaktighet och möjligheter för nytt entreprenörsskap.

Effekten av politikernas tystnad är skrämmande, eftersom den så snabbt tolkas av medierna som ett kvitto på att frågorna är ointressanta eller överspelade, när det i själva verket förhåller sig precis tvärtom.

Förra veckan publicerade till exempel fackorganet Journalisten en ledare i samband med rättegången mot The Pirate Bay, där chefredaktören hävdade att ett skifte hade ägt rum sedan tingsrättsförhandlingarna.

Dels hade medieintresset för rättegången i den här vändan har varit mycket lågt, dels hade internetanvändarna ändrat inställning till fildelning.

Båda dessa antaganden är felaktiga.

En sökningar i mediearkiv visar att det de senaste månaderna ger hundratals träffar bara på The Pirate Bay – och då är inte bloggar och tweets inräknade. Eller böcker avden här typen.

Att mediernas intresse dock är lägre än förra rättegången är inte särskilt märkligt. Så är det nästan alltid då ett fall går vidare till högre instans.

I Journalistens ledare står det också att internetanvändarna nu ändrat inställning.

Vid förra rättegången ”ansågs nedladdning nästan vara en rättighet, något de flesta ägnade sig åt. I dag är läget ett annat. Även om nedladdning fortfarande är vanligt, så inser de flesta att illegal nedladdning är just det – olaglig.”

Det är svårt att finna bevis för en sådan argumentation.

Rapporten Svenskarna och Internet, som släpptes igår, visar tvärtom att fildelningen ö-k-a-r.

2010 års siffor är de högsta någonsin: Hela 24 procent av internetanvändarna fildelar.

Tittar man på lägre åldersgrupper ökar siffrorna – hälften av de unga männen 16-25 år fildelar och ytterligare en fjärdedel har gjort det någon gång.

Om detta då är ett problem – vad bör man göra åt det? Här finns tre alternativ. Janne Elvelid, som är projektledare på stiftelsen .SE, som publicerar rapporten, levererar det ena i en intervju med DN:

– Utbudet på de legala tjänsterna behöver bli bättre.

Ett annat läckte i dag ut från Justitiedepartementet, där det visar sig att regeringen planerar att göra det lättare för polis och åklagare att få ut personuppgifter från nätleverantörer.

I dagsläget lämnas sådana uppgifter bara ut om det handlar om brott som ges fängelsestraff, men i samband med att datalagringsdirektivet ska införas, vill nu regeringen ändra detta och sänka gränserna, så att uppgifterna kan lämnas ut även om brottet bara ger böter. Vilket då alltså innebär att även enstaka fildelare berörs.

Det sista alternativet är att skärpa straffen, vilket också kan innefatta åtgärder som att stänga av människor från internet.

Men vad händer om människor trots detta inte förändrar sitt beteende?

I går talade Cecilia Malmström på Internetdagarna.

Glappet mellan politikern och publiken kan nog bara beskrivas på ett enda sätt: som ofantligt.

En anledning till varför det förhåller sig på det sättet är att det gång på gång visar sig att de farhågor som internetdebattörerna har i stort sett nästan alltid besannas.

Det kritiserade datalagringsdirektivet – som ingen politiker ville diskutera i somras – var tänkt att vara ett verktyg för grov brottslighet. Så plötsligt förändras förutsättningarna, utan att väljarna har haft möjlighet att diskutera detta under valrörelsen.

Är det någon – oavsett vilken inställning man har till fildelningsfrågan – som på allvar tycker att det här är en bra väg att gå?

Är det någon som inte tror att dagens koncept med att ständigt smyga in lagändringar bakvägen inte bidrar till att öka avståndet mellan väljare och makthavare?

De nya it-ministern, Anna-Karin Hatt, har proklamerat att hon vill ta fram en digital agenda för Sverige. En startpunkt för det arbetet är kanske att försöka förstå att en internetpolitik också innefattar en öppen internetdiskussion.

Trovärdigheten i dagens internetpolitik närmar sig nu något slags nollpunkt, just beroende på politikernas tystnad.

Vi ska inte jaga en hel ungdomsgeneration, sa Fredrik Reinfeldt i ett beryktat uttalande. Fast det skulle vi ju. Vi skulle bara inte göra det under en valrörelse. Och vi skulle bara inte prata så högt om det.