Annons

Nya medier-bloggen

Anders Mildner

Anders Mildner

Vad är en sluten grupp? Och hur stor kan den vara?

I spåren av Facebookboomen tyder det mesta på att vi kommer att ha fortsatta svårigheter att avgöra var gränsen går.

Vi har ju trots allt har tagit steget från en ickedigital gemenskap (som för de flesta av oss var ganska liten) till en nätgemenskap (som för de flesta av oss är mycket större), vars konturer är otydliga och där alla inblandade har sin egen uppfattning om öppenhet och slutenhet.

För bara något år sedan betraktade nog många det här som barnsjukdomar.

Problemen skulle liksom gå över av sig själv med tiden.

Men förutom att missförstånden fortsätter att sätta griller i huvudet på alla användare av sociala medier, så kommer vi nog – bland annat som en reaktion på detta – att se en allt större strävan efter olika former av begränsning.

Facebooks nya grupper är bara ett exempel på vad Lydia Leavitt kallar ”en tillbakagång till 90-talet”, där de diskussioner som under en tid förts väldigt öppet, nu återigen hamnar i en lite mer stängd miljö.

Och det ligger något i det.

Ett annat exempel som tas upp i artikeln är appen Rally Up, som marknadsförs som ”The social network that emphasizes privacy and cuts out noise”.

Kanske är det ingen slump att allt fler exempel av den här sorten dyker upp precis när positioneringstjänsterna seglar upp som nästa riktigt stora grej.

Att offentliggöra var vi befinner oss upplevs nämligen ofta som mycket mer privat än att berätta vad vi gör eller vem vi gör det med.

Nystartade LikeOurselves verkar vara på jakt efter ett mellanläge.

Man loggar in, väljer vilka typer av grupper man anser sig tillhöra (till exempel: student, tekniknörd, singel och så vidare) och kan sedan skicka iväg små hej-hälsningar till andra gruppmedlemmar som befinner sig på samma ställe som en själv.

Dessa användare ser dock inte ditt hejande. Först när de – oberoende av dina kontaktförsök – också har skickar iväg ett hej till dig, får du grönt ljus och kan knata fram och ta kontakt.

LikeOurselves kallar detta för ”a zero-rejection way of starting a conversation”. Jag skulle nog kalla det för omständigt.

Hur som helst ligger det intressanta i försöken att finna en väg där man kan para det bästa från slutenheten med det bästa från öppenheten.

Vi kommer alldeles säkert få se fler lösningsförslag på det här dilemmat framöver.

Och om världen blir mer sluten eller mer öppen som ett resultat av utvecklingen är väl närmast att betrakta som 10-talets variant på frågan om glaset är halvfullt eller halvtomt.