Svåranalyserat?

I går letade jag mig igenom samtliga filmer som en streamingtjänst erbjöd. Det var som att stå i en videobutik 1983. Jag vet, eftersom jag gjort det.

Första gången jag hyrde film, lämnade jag butiken med Den krypande hämnaren i handen.

Inte för att just den rullen var så bra att jag nödvändigtvis behövde se den – utan snarare för att utbudet var så litet att det knappt fanns några val.

Den videovåldsdebatt som tog fart under 1980-talet berodde för övrigt till stora delar på just detta: distributionen av filmer var så dålig att butikerna bara hade skräp att hyra ut.

27 år senare råder fortfarande distributionsproblem. Och runt 2003-2004 låg det möjligen någon rimlighet i diskussionen att branschen inte riktigt hunnit med att ställa om till den nya tekniken. Men nu är det faktiskt bara löjligt.

I det här sammanhanget är The Pirate Bay fortfarande intressant som spegel av samtiden. Sajtens topp-100-lista innehåller nämligen i stort sett bara filmer (för tillfället bryter endast två spel och ett datorprogram mönstret).

The Pirate Bay är fortfarande en gigantisk sajt med enormt många användare.

Detta trots att den bygger på gammal teknik och oftast erbjuder sega nedladdningar och dålig kvalitet.

Är slutsatserna av detta verkligen så svåra att dra?