Annons

Nya medier-bloggen

Anders Mildner

Anders Mildner

I dag invigs Bokmässan, denna mycket egensinniga blandning av Kiviks marknad-kommers, flödande litteraturintresse, ölparty och hakan-i-handen-grubblande branschdiskussioner.

Det är en spännande plats att vara på.

Och det händer märkliga saker där.

De intervjuer jag försökt genomföra på mässan har alltid gått åt pipan.

James Ellroy skällde som en hund istället för att prata. Vigdís Grímsdóttir hävdade att hon sett min ande passera på stan en dag tidigare.

Och en finsk poet var för bakfull för att åka rulltrappa och var därmed fångad på ett våningsplan, vilket var ett i sammanhanget större problem för honom än den intervju vi egentligen skulle göra.

I år har mässan afrikansk litteratur som tema. Ändå är det nog många som nyfiket letar efter andra diskussioner i Göteborg – sådana som handlar om bokbranschens förändring.

Det är ju uppenbart att bokvärlden är nästa bransch som står i begrepp att på allvar ta steget in i den digitala världen.

Inte bara genom att ge ut eböcker och ljudböcker och distribuera dem via nya försäljningskanaler, nej, också genom att låta fiffiga idéer omforma begreppen ”bok” och ”bokbransch”.

Riktigt där är inte de svenska förlagen ännu.

Precis som musikbranschen för tio år sedan kan man nästan ta på oviljan att förändras. Så länge som det fortfarande går bra, hyfsat eller åtminstone någorlunda ekonomiskt finns inga incitament till förändring. Man backar hellre in i framtiden än riskerar att gå miste om den kaka man håller i handen i dag.

Samtidigt verkar eboksutvecklingen kunna öppna en hel del dörrar. Men det är ännu inte helt lätt att få grepp om eböckernas intåg på marknaden.

Innebär verkligen eboken den fysiska bokens död? Har pappersboken bara fem år kvar, som till exempel Nicholas Negroponte menar?

Eller befinner sig bara snacket om eböcker på toppen av hypekurvan, som Christopher Mims tror?

Sanningen kanske ligger någonstans mittemellan.

De senaste dagarna har den här videon skickats runt med stor iver bland internetintresserade människor.

Reaktionerna har varit väldiga. Folk skriver: DET HÄR skulle jag vilja ha! NU!

Och visst, den första känslan man får är ju att det är fantastiskt. Och coolt.

Men jag ser också en önskebild av framtiden där man kan ta del av ett slags bokläsning utan att syssla med just bokläsning. (Inga videor av den här sorten innehåller för övrigt någonsin någon som läser, alla bara skummar och bläddrar.)

Den här typen av idéer bygger oftast i första hand på saker som interaktivitet, spelmoment, diskussion, nätverkande, kunskapsspridande och bekräftelsetriggande aktiviteter – och i tionde, elfte hand på att någon, någonstans – oklart vem – faktiskt läser ett helt verk.

Skulle jag sia om framtiden tror jag därför att vi kommer att se två bokliga spår som utvecklas samtidigt och som kommer att stå i kontrast till varandra.

Det ena är utvecklingen av smarta idéer som kopplar våra internetvanor till en rad nya tjänster som på något sätt inbegriper böcker, läsning eller litterära världar.

Det andra är en växande och betydligt mer exklusiv och klassbunden slow read-rörelse, som på olika sätt slår vakt om de förtjänster som ett långsamt läsande i stillhet och enskildhet ger den enskilde personen.

Och nej, dessa två behöver egentligen inte stå i motsatsposition till varandra. Men all erfarenhet av dagens kulturvärld talar för att så kommer att bli fallet.

PS/ Tack till Bokens framtid och Infontology för länktips.