Annons

Nya medier-bloggen

Anders Mildner

Anders Mildner

I förra veckan gjorde jag en medievaneundersökning bland några journaliststudenter som jag höll en föreläsning för.

Jag har gjort det i några år nu och trenden är entydig.

Alla statiska medieformer (som tv, bio, radio och dvd-film) sjunker snabbt och försvinner snart helt från radarn, medan de sociala ökar.

Snabbast ökning uppvisar tjänster som Facebook och Spotify, som nu är så vanliga att en majoritet använder dem.

Dagstidningarna är svårare att mäta i det här sammanhanget, eftersom jag har frågat skrivande journaliststudenter, som ju har ett särskilt intresse att ta del av just tidningar.

När jag för ett år sedan föreslog för studenterna att vi skulle sköta kurskontakten via Facebook istället för att använda oss av den ursinnigt krångliga och användarovänliga undervisningsplattform som den här skolan – liksom en stor del av landets övriga skolor – köpt in för extremt mycket pengar, möttes jag av ett par mycket kritiska frågor.

Var det verkligen rimligt att en offentlig högskola aktivt skulle propagera för att använda sig av ett kommersiellt verktyg?

Frågan är i högsta grad berättigad och jag har inga problem med att förstå kritiken.

Men förutom att det finns en hel del lärandemässiga poänger med att bedriva en del av undervisningskonversationen i en väl använd tjänst som just nu står i något slags exakt samklang med medieutvecklingen, så tycker jag nog att det är hög tid för offentliga instanser att upphöra med det extremt kostsamma egna byggandet av tjänster och det smått tokiga inköpandet av komplexa system som aldrig kommer att kunna svara upp mot användarnas krav på funktionalitet – och som i nio fall av tio alltid att kommer att vara förlegade när de väl tas i bruk.

Och då har jag inte ens nämnt de personalproblem som uppstår när de stackars anställda ska försöka begripa sig på det där megakomplexet till program som förvaltningen köpt in.

Så här står det förresten i protokollet från en samverkansgrupp på skolan när den aktuella undervisningsplattformen hade tagits i bruk:

”Införandet av webbprogrammet har varit mycket struligt för personalen. Samverkansgruppen konstaterar att stödfunktionerna inte fungerat och att detta skapat stress och oro för personal och studenter. Samverkansgruppen förespråkar att när det införs nya system ska detta vara tydligt organiserat med support och att utbildning sker i

reella system för att skona personalen.”

Trots alla problem som till exempel skolor står inför dagligen när det gäller den här typen av frågor, är det uppenbart att vi går mot en tid då det offentliga måste ta ställning till hur man ska förhålla sig till det faktum att allt mer av vår informationsspridning sker i kommersiella landskap.

I dag kom nyheten att Svt fällts för att programledaren i Sydnytt uppmanat tittarna att gå in på programmets Facebooksida. Fler turer i den här historien är med all säkerhet att vänta framöver.

Så, är då beslutet självklart eller helgalet? Själv ser jag studenternas medievanor framför mig och hittar ett dilemma som inte är helt lätt att lösa, varken för skolvärlden eller för public service.