Annons

Nya medier-bloggen

Anders Mildner

Anders Mildner

Mannen mittemot mig viftar sitt samtal som en flagga i hela tågsalongen.

Han pratar med en Bosse på jobbet och med en Kristina på jobbet och med en Niklas på jobbet och med en Maurice på jobbet och hur förfärligt tråkigt hans arbete än ter sig för alla oss andra som sitter på tåget, så är det uppenbart att det här är en kille som ger 100 procent – hela tiden.

Han ställer krav, han är ute efter perfektion.

Och Bosse och Niklas och Kristina och Maurice säger ja, ja, ja, det ska vi ordna, inte sedan men genast. Naturligtvis, naturligtvis.

Egentligen pratar han inte alls med de här kollegerna. Han sträcker ut en hand till oss andra som tvingas dela den här stunden med honom och han säger: SE MIG! JAG ÄR HÄR! JAG FINNS! JAG HAR ETT JOBB OCH DET ÄR VIKTIGT!

Jag vet inte hur många sådana här osedda män (det är ju oftast just män) som jag suttit bredvid i tysta vagnar på mina tågresor kors och tvärs över Sverige.

Efter mer än 15 år med mobiltelefoni står dock en sak fullständigt klar: vi kommer ALDRIG att komma fram till ett läge där andra människors användande upphör att irritera oss.

Vi kommer istället bara fortsätta att addera saker till våra listor över folks irriterande telefonvanor.

Samtidigt förändras nog vårt ringande just nu väldigt snabbt, i alla fall om vi tittar på samtalens innehåll.

I takt med att vi håller oss uppdaterade med vad fler och fler människor gör i sin vardag, sjunker ju också behovet av catch-up-samtalen.

Till slut blir de till och med onaturliga, svåra att hantera.

Någon mer som känner igen den undrande tonen från andra sidan luren när man bara slår en signal för att höra hur läget är med personer som man inte har kontinuerlig telefonkontakt med?

Förr fanns en telefonkultur där det tillhörde en viss artighet att faktiskt höra av sig då och då – och ett dåligt samvete om det hade gått för lång tid mellan samtalen.

Den är nog på väg att försvinna, förutom vad gäller de allra närmaste vännerna.

Och vet ni vad jag tror? Att vi därför kommer att få höra så mycket mer av de där männen på tågen i framtiden.