Annons

Nya medier-bloggen

Anders Mildner

Anders Mildner

Vi hade två tidningar när jag växte upp: Arbetet och Sydsvenskan.

Det första jag läste i dem var serierna.

När jag hade blivit lite äldre började jag att kika i nöjessidorna. Därefter kom lokaldelen (något år senare) och ytterligare ett par år framåt utrikessidorna, kulturdelen och sist ledarsidorna.

Precis som i dag var morgontidningen under min uppväxt något man bläddrade i till frukost. Den kom att ersätta den trave med gamla Kalle Anka-tidningar som vi hade i ett skåp bredvid min plats vid matbordet och läsningen blev så småningom till en naturlig del av frukosten.

Det är en vana som jag inte klarar av att släppa.

En frukost utan tidning är något förfärligt, det är som om man skulle plocka bort kaffet och bara servera lite nötter i en skål på morgonen.

Men funderar jag lite över denna väldigt generationstypiska vana som jag bär omkring på och som vid mötet med unga ibland känns lika daterad som en Salomonryggsäck, så är det rätt uppenbart att varken jag eller mina generationskamrater någonsin ägnade särskilt mycket tid åt att faktiskt läsa tidningen.

Den hade sin plats vid frukostbordet – sedan var produkten liksom förbrukad.

Än i dag är det väldigt sällan som jag återvänder till dagstidningen när jag kommit hem på kvällen.

Däremot har mitt läsande sträckts ut på annat sätt.

Förr läste jag tidningsartiklar under 20 minuter före klockan nio.

Nu läser jag hela dagarna. Inte bara från enstaka källor, utan från i stort sett hela världen.

Och den verkliga förändringen har kommit de senaste fyra åren, med framväxten av Twitter som ett tipsforum för intressanta texter.

Bland nätets alla motsägelser är detta kanske en av de mest förvånande: att kortare faktiskt är längre.

Genom de lästips som förmedlas via Twitters 140-teckensmeddelanden, sprids nu långt fler artiklar än tidigare. Och nu börjar människor att leta efter ett sätt att hantera all denna information som verkar spännande, men som så lätt förvandlas till oöverskådligt brus.

För tillfället pushar kortkulturen snabbt fram nya lösningar för ett längre läsande: Ipadens Flipboard gör ett slags magasin av de texter som ditt nätverk länkar till och tjänster som Instapaper gör det lätt för användaren att spara intressanta texter så att man kan återvända till dem senare.

Bobbie Johnson i The Guardian pratar om en boom för läsandet av långa journalistiska texter och tar bland annat upp sajter som Longform, Give Me Something To Read och The Awl som exempel på det nyvakna intresset för längre texter.

Den stora förändringen i detta är så klart att läsandet nu ser ut att växa fram som en integrerad del av hela dagen, vilket så klart skapar en helt ny slags kultur.

Och om jag med min uppväxt har svårt att finna mig i tanken vid att bli sittandes utan tidning vid frukostbordet, kan man ju undra vad det innebär när samma krav på textnärvaro sprids ut över all vår vakna tid.